Vad är den andra resan?

CLICK HERE FOR MY INTRODUCTION IN ENGLISH

Den andra resan är den första svenska bloggen som handlar om en "digital nomadfamilj". Digital nomadism är ett relativt nytt begrepp som innebär att man liksom traditionella nomader är oberoende av en fast boplats. Med den teknik som finns idag kan man lätt bära med sin laptop och jobba var man vill i världen bara det finns en tillräckligt bra uppkoppling. Vi har rest i mer än ett år nu.

Digital nomadism öppnar upp för nya möjligheter för den som är entreprenör eller frilansare. Den som kan jobba hemifrån i Sverige kan lika gärna göra det från en strand i Thailand eller från ett café i Paris eller var man nu vill vara. En digital nomad ser hela världen som sin arbetsplats och befinner sig där den vill vara vare sig det handlar om kortare eller längre tidsperioder. Den som är kreativ och vågar ta chanser kan hitta sätt att leva som en digital nomad utan arbetslivserfarenhet eller studier som bakgrund. Läs hur man kan bli en digital nomad HÄR och om hur det är att vara det HÄR.

Att ensam sätta sig på ett flyg med laptopen packad är enkelt för den som kan ta hand om sig själv. Att göra det med en hel familj och 4 olika viljor kan vara en utmaning med en hel del kompromissande.

Att bli omfödd för en "andra" livsresa

Den första resan handlar om livet innan jag blev förälder. Den andra resan är omfödelsen. När min första son föddes, föddes även jag igen på ett sätt som jag aldrig skulle kunna ana.

Hela min världsbild vändes upp och ner. Det jag trodde var sant var inte min sanning. Jag hade trott att saker och ting skulle vara på ett visst sätt så som jag hade uppfostrats och blivit itutad hela mitt liv. När min son kom var denna föreställning helt irrelevant.

Typiska saker som man skaffar när man får barn som till exempel barnvagnen, blöjhinken, flaskorna och spjälsängen blev aldrig eller knappt använda. Jag hade på något konstigt sätt fått för mig att man måste mata bebisar med flaskor och att man bara behövde amma i 6 månader. Att man skulle byta blöja var 3:e timme. Att det är helt normalt att bebisar gråter. Att de sover själva. Att man ska ge dem burkmat och välling vid 6 månaders ålder. Att man ska lämna dem på dagis och återgå till sitt gamla liv och jobb när det blir 1 år gammalt. Såna där saker som är helt normala som "de flesta" i Sverige gör alltså.

När vårt första barn kom ville vi inte annat än att vara nära och tillgodose dess behov. Att amma. Att bära. Att sova tätt tätt inpå. Om han grät så vi gjorde allt som krävdes för att hitta orsaken till gråten (vilket i 99% av fallen var att han ville amma så det var lätt åtgärdat). Vi läste hyllrader med böcker om "attachment parenting" (nära föräldraskap), om barnpsykologi och hur barn lär sig, om forskning på hur stress påverkar hjärnans utveckling, om barnstyrd tillvänjning av mat, om blöjfrihet, om amning, om att lära bebisar matematik och att läsa och naturligt lärande.


Winston, 23 månader, läser bok själv medan Henry, 2 månader, sover tryggt i bärsjalen

I takt med att han växte märkte jag att nästan "alla andra" gjorde annorlunda än mig. De gjorde som de blev tillsagda av BVC vad gällde matning, toalettbestyr och sömn och gick tillbaka till sina jobb innan deras barn var mogna för att bli lämnade med någon annan en längre tid.  Jag visste att jag inte var som dem. Jag var omfödd helt enkelt. Det ledde mig in på den andra resan i livet.

Så vi har lärt vår äldsta son att läsa med Glenn Doman-metoden innan han var 2, satt honom på pottan vid 6 veckors ålder (vår yngsta son började vi med vid födseln), har använt tygblöjor som backup, burit naken i sjal och nästan aldrig använt vagn, ammat fritt, samsovit och samsover än, har aldrig gett burkmat och puréer utan gett hela bitar av frukter och grönsaker så som det är det naturliga sättet att tillvänja mat, vi skulle aldrig använda oss av våld och bestraffningar, och har knappt använt oss av barnomsorgen i Sverige. Därmed inte sagt att de som inte gör som vi gör fel. Tvärtom har alla sitt sätt vilket jag respekterar sålänge det inte handlar om barnmisshandel.

Hur vi tog beslutet att bli en digital nomad-familj

I takt med att familjen växte till 4 personer, att barnen blev större och vi blev mer rutinerade som föräldrar började vi även ifrågasätta svenska statens sätt att se barnen som sin egendom och med tvång indoktrinera dem i form av "skola" trots att både studier och många barns psykiska ohälsa visar att det inte är en så bra idé på det sättet som det är utformat just nu.

Jag och min man är mycket intresserade av naturligt lärande (som hemskolning och unschooling) och alternativa skolformer som tex Sudburyskolor och äkta montessoriskolor (vilka är förbjuda i Sverige). Vi har läst mycket forskning om hur man lär sig och har både läst om och träffat inspirerande människor som har blivit formade utanför skolan. Min tro, som baseras på vetenskaplig fakta, är att lärandet inte sker under tvång utan av nyfikenhet. De traditionella klassrummen är inte mycket mer än dagis som gör att föräldrarna kan jobba. Vi har inte det problemet eftersom barnen ofta är med i vårt arbete och lär sig otroligt mycket genom det.

För den som inte vet så är det skolplikt i Sverige. Det innebär att barnen enligt lag måste gå i skolan (från och med 7 års ålder). Det finns också en skolplan där det står många vackra rader i men i praktiken innebär det att skolan inte kommer att hålla sitt löfte. Det har vi erfarit efter att ha besökt ett 20-tal skolor och frågat dem HUR de skulle fullfölja skolplanen och möta våra söners behov, för hur kan de se till varje persons behov och möta dem på deras nivå när det är en lärare på 20 elever och de dessutom är sorterade efter ålder? Och tror de verkligen att Winston skulle tycka det vore kul att lära sig alfabetet och 1+1 när han är 7 och redan har kunnat det 6 år? Skolplanen gäller alla skolor i hela Sverige även om de kallas "friskolor".

"Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.” (Skollagen 2010:800)

Min man ordnade ett möte på kommunen vi bodde i med de som hade hand om utbildning i hopp att det skulle gå att rucka på skolplikten för våra söner. Inte bara för att det inte passade vår äldsta son, utan också för att det inte passar oss då vi gör resor i vårt arbete flera månader om året. Och för att själva idén till att en grupp olika personer ska bli stöpta i samma form är galenskap. Den som bryter mot skolplikten straffas hårt i form av böter som är baserade på din inkomst som är mer än du tjänar och du riskerar dessutom att få dina barn kidnappade. (googla på den kidnappade Dominic Johansson eller se föräldrarnas blogg)

Kort därefter och knappast av en slump påbörjades skatteverkets trakasserier av våra företag. Vi fick nog och beslutade oss för att snabbt lämna landet. På grund av det som hade hänt med Dominic var det dessutom befogat för oss att vara oroliga för våra barn så vi skaffade brittiska pass till barnen för säkerhets skull, sålde vårt hus och de flesta av våra tillhörigheter och stack.

Det var inget svårt val. Ett resande liv som digitala nomader hade varit en dröm för oss innan och är säkert en dröm för många andra med. Vi visste inte hur vi skulle göra det innan bara. Och när vi fick barn trodde vi att det skulle vara en omöjlighet. Våra erfarenheter med kommunens utbildningsnämnd och skatteverket gav oss en riktig klackspark till att omstrukturera verksamheten och outsourca det som gick för att kunna fullfölja drömmen OCH dessutom ge oss friheten att utbilda våra barn på ett sätt som passar oss med världen som vårt klassrum OCH dessutom ha mer frihet inom vår verksamhet.



På bilden ovan kan du se Henry hemma hos vår rickshaw-förare Shahir. Det här är våren 2015. Han var 3 år här och har redan lärt sig om 4 världsreligioner och har varit i nästan 30 länder och 4 världsdelar. I varje land har han fått lära sig om språket, traditionerna, valutorna, maträtterna och deras kultur. Hur skulle han någonsin kunna få lära sig det om inte genom att uppleva det?


Gillar du min blogg? Dela gärna med dig till dina vänner och skriv gärna en hälsning om du vill!


7 kommentarer:

  1. Trevlig med en blogg om både nära föräldraskap och marknadsanarkism!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går hand i hand. Nära föräldraskap + marknadsanarkism är att följa Ickeaggressionsprincipen

      Radera
  2. Jätteintressant att läsa om din resa och livsstil! Jag har inte barn men tycker det är intressant. Blir så provocerad varje gång någon säger till mig "Passa på innan du får barn för då måste du ta tag i ditt liv". Precis som att det jag gör och livet jag lever nu inte är på riktigt och som att man inte har några alternativ mer än 9-5 Svenssonliv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du tycker det. Man behöver verkligen inte göra som "alla andra". Bara för att majoriteten gör på ett visst sätt betyder de inte att det är rätt.

      Radera
  3. Kul och intressant. Men håller nog på de flesta punkter inte med. Kul ändå med annorlunda tänk. Däremot, digitala nomader. Vad för typ av uppdrag försörjer ni er på? Och en irrelevant fråga, betalar ni skatt i det landet ni befinner er/ hur funkar det om man byter land ofta? Ni bodde i Prag nu va? (bara försöker lokalisera nuet, många skriver ju i efterhand så man kanske redan har rest vidare..)

    SvaraRadera
  4. Katarina, vi driver ett antal webshoppar från Storbritannien sedan 2001. Se länken http://www.denandraresan.com/p/vara-verksamheter.html Företaget har alltid varit baserat i UK och vi är bosatta där. Digitala nomader har alltid en bas - man registrerar sig inte i varje land man spenderar kort tid i - det skulle dels vara omständigt och dels går det inte i alla länder pga visum etc - det går inte att komma ifrån att man måste tillhöra ett land och vara "bosatt" där. Jag vet dock att några väljer att tillhöra estland där man kan e-residency. Det är smart för digitala nomader.

    SvaraRadera