När vi flyttade till Prag startade en vän och jag Prague Worldschooling för att hitta andra familjer som levde ungefär som vi. Det började ganska löst och informellt, vilket passade oss bra. Familjer kom och gick, någon ordnade en utflykt, någon annan en workshop, barn hittade varandra och efter ett tag hade vi byggt upp ett ganska stort internationellt nätverk av hemundervisande och worldschoolande familjer i Prag.
Det var dock aldrig någon riktig organisation. Snarare en knutpunkt. Jag tyckte om att koppla ihop människor och visste ofta vilka familjer som hade barn i samma ålder, liknande intressen eller ungefär samma syn på livet. Under några år blev Prague Worldschooling en viktig del av vårt sociala sammanhang här.
Sedan kom nedstängningarna
Kort efter nedstängningarna föll verksamheten i praktiken sönder. Det var inte bara en fråga om att aktiviteter ställdes in under en period. I vår grupp, precis som på många andra håll, uppstod en tydlig splittring mellan människor som ville följa restriktionerna och människor som inte ville göra det. Vi tillhörde den senare gruppen.
Det som verkligen förändrades var polariseringen. Nästan över en natt hamnade människor på varsin sida: de som följde restriktionerna och vi som inte gjorde det. Vi fick inte resa, inte gå på restaurang, blev utkastade och ibland behandlade som om vi bar på någon sorts pest.
Det märkligaste är att det aldrig riktigt kom någon ursäkt efteråt. Det förväntades att vi bara skulle gå vidare som om ingenting hade hänt.
Samtidigt uppstod något annat, nästan av sig självt.
Lekplatsen på MetroFarm
Under den perioden fanns MetroFarm i Holešovice, en trädgårdsförening i ett gammalt brownfieldområde – en äng mitt i stan där ägaren väntade på bygglov för ett stort projekt som Metrofarm tillfälligt fick lov att nyttja. Där byggde vår familj en improviserad lekplats. Det blev en av de platser dit människor som fortfarande ville leva någorlunda normalt helt enkelt började söka sig.
Mammor och barn dök upp med hembakad *buchta*, kaffe och annat gott. Någon tog med något att äta, någon annan stannade längre än planerat och ganska ofta slutade det i spontana knytkalas. Det var mindre organiserat än Prague Worldschooling någonsin hade varit, men på många sätt mer levande.
Och framför allt var det inte längre främst en expatbubbla. Där lärde vi känna fler tjecker. Min tjeckiska blev bättre och jag började själv känna ett allt större behov av att integreras istället för att leva parallellt med landet jag faktiskt bodde i.
Jag ville inte längre känna mig som en expat.
Från worldschoolinggrupp till lokalt sammanhang
Efter att vårt fjärde barn kommit orkade jag aldrig riktigt börja dra i alla trådarna för Prague Worldschooling igen. Visst finns det fortfarande gott om utländska hemskolare i Prag, internationella grupper och människor som kommer och går. Men vi behöver inte längre bygga vårt sociala liv runt dem.
Det märkliga är hur mycket som dyker upp när man väl börjar titta lokalt. Det finns hemundervisningskooperativ, alternativa skolor, föreningar, fritidsaktiviteter och informella nätverk lite överallt. Det är inte alltid lätt att hitta dem genom en engelsk Google-sökning. Mycket går genom människor som känner människor, lokala Facebookgrupper och personliga kontakter.
Därför skulle jag egentligen inte ersätta Prague Worldschooling med någon ny ordnad verksamhet. Det vi har idag är mer intressant än så. Man skulle kunna kalla det ett lokalt hemundervisningssammanhang.
Vi har dessutom flyttat sedan tiden på MetroFarm och bor nu lite längre ut från stan. Där har vi av en ren slump träffat flera andra hemundervisande familjer på den vanliga lekplatsen – till och med utländska familjer som också hemskolar. Det var inte något jag direkt hade räknat med att hitta just där, och kanske säger det en del om hur mycket mer utbrett hemundervisning faktiskt är här än man först tror.
Det vi letade efter fanns redan här
När vi först kom hit tittade vi mycket utåt. Vilka andra internationella familjer finns här? Vilka worldschoolers är på genomresa? Finns det utländska familjer som hemskolar som bor här permanent?
Idag tänker jag nästan tvärtom. Vi bor i Tjeckien, så varför skulle inte en stor del av vårt sammanhang också vara tjeckiskt?
Det har gjort livet både enklare och rikare. Barnen får ett mer stabilt lokalt sammanhang, vi lär känna människor som faktiskt bor kvar och jag har fått mycket större förståelse för landet vi valt att leva i. Det internationella finns fortfarande där när vi vill ha det, men det behöver inte vara centrum.
Prague Worldschooling fyllde en viktig funktion under en period i våra liv. Det gav oss vänner, kontakter och en ingång till livet i Prag när vi fortfarande var ganska nya här. Men precis som vårt digitala nomadliv behövde det inte fortsätta för alltid bara för att det en gång fungerade bra.
Ibland bygger man det sammanhang man behöver.
Och ibland upptäcker man efter några år att man redan står mitt i det.
Ett urval bilder från Prague worldschooling-sammanhang









Hello may I ask which country is the best for worldschoolers to have your residency? So no mandatory exams, no inspections, just a letter or email to notify that we wiill homeschool our kids and not sent them to school. Is that Italy, Czechia, or …. ???
Hello, which is the best country to put your residency for a worldschool family? So no mandatory exams, no inspections needed, just a note that we will homeschool our kids. Is that Italy, Czechia…..?
I don’t know. It depends on what country you are from, and what you would like to do. But the UK seems to have the best laws for homeschooling.
The country we now live in has mandatory exams and inspection. We follow a curriculum and they are doing very well, also approved by the inspection but mandatory exams creates too much stress. We want to do those when they want to reach a degree or a certificat or a diploma! Is there a european country besides the Uk that is allowing this?