Att sticka ut kan vara smärtsamt. Det är ett hinder som ofta finns bland familjer som följer sina instinkter och som till exempel bryter de oskrivna reglerna för hur man får göra med sina barn i Sverige genom att exempelvis amma så länge barnet behöver eller att man funderar på hemskolning. Det kan vara oerhört ensamt att instinkter och tankar går tvärtemot. Jag var förvirrad i början av min föräldraresa. Jag kände mig som ett “UFO”. Våra instinkter säger oss att vi inte vill vara outsidern som sticker ut för i ett primitivt samhälle för längesen hade detta inneburit döden. Vår art är beroende av samarbete för att leva väl och ens kunna överleva.
Detta samarbete har ett annat ord – kapitalism. Ett ord som låter onskefullt eftersom vi har lärt oss i skolan att det är det men i själva verket betyder detta att en människa frivilligt byter något med en annan människa eftersom det gagnar båda. Det kan vara att man byter en tjänst eller en vara. I ett primitivt samhälle kan det ha varit att någon erbjöd att ta hand om barnen så att de andra föräldrarna skulle kunna bege sig för att jaga, och komma överens om hur stor del av bytet som skulle fås för denna tjänst. Kapitalism är det som gör att vår civilisation kan utvecklas och frodas. Det handlar om arbetsdelning.
Genom denna arbetsdelning – att olika personer kan specialisera sig på saker de är bra på och byta det mot något de behöver som någon annan erbjuder – kan vi både överleva och förbättra oss. Det finns ständigt en strävan att bli mer effektiv och slösa så lite som möjligt. Kapitalism är nödvändig för att lösa de stora problem som finns exempelvis miljöproblem och fattigdom. Tyvärr utövas inte kapitalism lagligt på någon plats eftersom allt regleras genom staterna.
Reglerad kapitalism ska inte blandas ihop med riktig kapitalim. Den kapitalism som det talas om alltsomoftasts kallas för svågerkapitalism eller chrony capitalism på engelska. För det är precis vad det är. Politiker och deras vänner kapitaliserar på oärliga sätt på andra för att det gagnar dem genom något som på engelska kallas för “regulatory capture” som innebär att stora aktörer går ihop med stater och bestämmer reglerna som slår ut små aktörer och konkurrenter. Vi har personlig erfarenhet av detta. Det här är vad jag tror många misstar riktig kapitalism för men jag hoppas jag har förklarat det så att det kan förstås här. Staten tjänar på att du inte vet annars faller korthuset. Jag skulle vilja döpa denna form av utsugar-kapitalism till något annat så att det inte blandas ihop med kapitalism. Skulle det här fenomenet kunna få heta något i stil med tjuvaktigt-utnyttjande-av-stöldgods-för-egen-vinning? Kanske det är för långt.
Vad har det här att göra med flockbeteende? Jo, den som står utanför och som inte är med förlorareftersom samarbete krävs för att säkra överlevnaden för vår art. De som har tillgång till flest resurser får den fördelaktigaste utgången för sina avkommor eftersom det är större chans till överlevnad om man har gott om mat, lever med så lite stress som möjligt och har en säker och bekväm bostad. Genom samarbetet i flocken kan man också hjälpas åt att ta hand om varandras barn och de gamla och andra som behöver som inte kan ta hand om sig själva.
Såhär ser det inte ut idag. Mycket som naturligt skulle ordnas av flocken är reglerat i minsta detalj. Exempelvis den politik som förs i Sverige som gör att det finns ekonomiska och sociala incitament att separera små barn onaturligt tidigt från deras föräldrar och där barnen istället för att lära sig naturligt från familjen och flockmedlemmar skolas in på samma löpande-band-procedur som alla andra oavsett om barnens familjer anser att detta är bra för dem eller ej så att de ska bli formbara hanterliga slavar åt staten och inte ifrågasätta att mer än hälften av frukten av ditt slit ska ges till staten för det sociala skyddet och vägarna. Det är inte ens stöld. Det heter utpressning för du vet vad konsekverna är om du inte pungar ut.
Staten är inte vår flock. Jag kan tänka mig att det krockar för många familjer som praktiserar ett nära föräldraskap men där det att alla andra gör på samma sätt till slut tvingar in dem i det sättet också. För att man ska kunna ta sig ur detta tror jag man måste veta var konformismen kommer från och att detta inte ska blandas ihop med vår flock.
Min idé av en flock består av individer som delar dess värderingar vilket är vad som för dem samman. En anarko-kapitalistisk flock bygger på frivillighet. Staten skiljer sig ifrån den naturliga flocken på ett tydligt sätt genom att staten är baserad på tvång och ett våldsmonopol. Vi har till och med var sitt nummer som följer oss från födseln till långt efter döden och till och med om vi bosätter oss i något annat land så att staten ska kunna veta vad vi gör. Hur det kommer sig att massorna inte ifrågasätter förekomsten av personnummer är häpnadsväckande.
Precis som den tvingande svågerkapitalismen kan man se det som att det finns en tvingande “svågerskolning”. Även här finns ett “regulatory capture” för de som tjänar på att skolan ser ut som den gör med dess värdegrundsindoktrinering, obligatoriska lika-värde-programmering och konformism på bekostnad av den framtida generationens välbefinnande och drivkraft.
Vad jag tror sker här är att tillhörighetskänslan för staten är så stark för många att man rättar sig i ledet trots att man innerst inne vet att detta är skadligt. Genom att göra något radikalt som staten och dess dyrkare inte accepterar blir man sårbar. Dels blir man bestraffad ekonomiskt (genom vite när man trotsar skolplikten), och dels kan man förlora barn (genom att staten kidnappar barnet) och dels blir man psykologiskt bestraffad genom den utfrysning som automatiskt sker när omgivningen inte vill riskera att förknippas med outsidern.
I en naturlig och frivillig anarko-kapitalistisk flock (utan stat) hade flocken bestämt reglerna för hur man gör om man nu vill att det ska finnas några gemensamma bestämmelser. Jag tror det behövs för samhörigheten för min del. Om man inte vill göra som de vill kan man bara byta flock. I en flock skulle man dessutom känna varann. Den skulle aldrig vara så anonym som en stat blir. Genom att makten flyttas så långt bort genom att den centraliseras förloras koppling till verkligheten och ansvarskänslan. På så vis kan politiker ta ansvarslösa beslut eftersom de dels inte får några kännbara konsekvenser och de dels inte får uppleva hur det är för den som drabbas. Exempelvis skolflyktingar.
Nästan ingen talar om hur fruktansvärt det känns att slita upp allting och lämna landet för sin familjs skull och vilket trauma det är för hela familjen. Nästan ingen talar om hur det känns för de som inte vågar göra det som antingen ser hur deras barns liv slösas bort på meningslösa saker när skolan inte erbjuder några utmaningar eller hur det är att försöka göra det bästa av situationen på plats trots att barnen mår dåligt. Kanske ens partner inte är med på landsflykt eller så är det svårt att se hur man skulle kunna klara sig ekonomiskt när man beger sig ut i det okända för barnens skull. Det är barnen som drabbas för att man anpassar sig efter de lagar och oskrivna normer som finns och föräldrarna i detta fall väljer att tillhörigheten till samhället är viktigare än deras barn. Man får fråga sig varför det är så. Varför har staten rätt att bestämma över hur barnen ska växa upp? Om staten har rätt till det innebär det att barnen automatiskt erkänns inte som föräldrarnas utan som statens eller kollektivets egendom. Jag har svårt att tolka det på annat sätt.
Det går helt i stick och stäv med biologiska fakta. Det krävs en kvinna och en man för att göra ett barn. Man kan inte äga en person utan barnet som inte är kapabel att ta beslut som vuxna ska förvaltas av föräldrarna och ingen annan. Statens skolplikt och obligatoriska läroplan bryter därmed mot den grundläggande naturliga rätten barnet har till sina föräldrar – att bli förvaltad på bästa möjliga sätt och ha tillgång till dem. Enbart en förälder som tar ansvar för sitt barn, som känner det, som vet vad det behöver, kan bestämma vilket sätt som är det bästa för barnet att växa upp på. Det kan innebära skola eller självstyrd inlärning eller något annat. Ingen stat kan någonsin känna ditt barn såväl som dig själv.
Det första man behöver göra för att bryta sig ut detta konformism-tänk. Att gå ur sin bekvämlighetszon och sluta bry sig. Att acceptera att detta likformande system har funnits sedan en ganska lång tid men inte så lång tid, mindre än 100 år iallafall, har en väldigt liten del av vår historia och behöver stanna just där. Vi som är drivande för den självstyrda inlärningens acceptans och för att påpeka statens omoraliska handling att tvinga familjer att medvetet eller omedvetet förstöra sina barn och beröva dem från bättre möjligheter vet att det finns empiriska bevis bakom att det är lyckat och är framtidens väg att gå för engagerade familjer som tar sitt ansvar.
Vi är bara lite före helt enkelt men med inspiration från historien innan den obligatoriska skolgången. Barn har vad jag vet lärt sig av sin omgivning och fått det grundläggande fysiska och psykologiska behovet att få amma full-längds-tid och sova med föräldrarna då det har varit viktigt för att kunna överleva och för det psykiska välbefinnandet. För att inte tala om de iq-boostande fördelarna av mindre stress och det vita guldets stamceller.Att det skulle vara nödvändigt att separera ettåringar från sina föräldrar och ha obligatorisk skolgång för att leva civiliserat och kunna försörja sig är en lögn.
Det är bättre att lägga energi på viktiga saker som man kan göra något åt än negativa trångsynta personer som kritiserar när en person inte rättar sig i ledet. Det är först när man accepterar att man inte behöver göra det och att det inte finns något som backar upp kritiken och tvånget som man kan styra energin till något positivt istället.
Rentav bli lycklig av det. Det är lättare sagt än gjort när det finns så få om ens någon i omgivningen som förstår tankarna som ligger bakom.
Tur att det finns internet och att barnsynen inte är lika snäv utanför landets gränser. Jag tror att man eventuellt kan tygla konformismen. Det finns flera exempel i Sveriges historia när den allmänna åsikten har tvärvänt för något för att någon prominent person eller speciell händelse har gjort att stimmet följer med åt andra hållet.
Även om jag inte tror att det finns hopp för att situationen förändras i Sverige de närmsta decennierna kan det nog finnas en liten liten chans ändå om rätt person skulle höra talas om fördelarna med frihet och eget ansvar. Vilket borde vara uppenbart men vi lär oss ju i skolan att så inte är fallet. Det bästa man kan göra är att prata om det, skriva om det, kämpa för det. Kanske någon dag kan det få vinden att vända.
I think the situation in Sweden will change within a few decades.
The Syrian war is over, so it is safe for everyone to return to their home countries.
Taxation can return to pre-1913 levels.
The 2011 education laws which duplicated the German laws of 1938 will be reversed.
The internet is revealing all the lies of the political class.
and Bitcoin.