fredag 29 april 2016

Spillrorna av en flygplanskrasch 25 år senare


Vi gjorde ett kort stopp i Stockholm för att besöka den nyaste familjemedlemmen i min systers familj och umgås med dem och lite annat. Det snabba besöket rundades av med ett särskilt möte för något som jag och min mamma för evigt kommer ha ett speciellt band till - nämligen gottröra-kraschen. Lyssna gärna på P3 dokumentär där jag och några medstörtare blir intervjuade. Denna flygplanskrasch är den som är mest känd i Sverige eftersom det är ett stort passagerarplan från ett känt flygbolag som kraschade där utgången egentligen borde ha varit att ingen skulle ha överlevt men nu blev det inte så. Några av oss som lever med olyckan i sitt förflutna har hittat till varandra och denna dag ordnades en alldeles speciell träff av några av våra medstörtare där vi för första gången fick se de rester av flygplanskroppen som lämnats på Arlanda och där vi fick en special-rundtur och lärde oss om hur flygplatsen och flygsäkerhet fungerade idag.


Ur Aftonbladet 2008 - här var vi också några som blev intervjuade.

Karsten på Swedavia satte ihop ett program åt oss och ordnade så att alla som var med fick passerkort. Familjen fick jag lämna på Skycity. Vi gick ombord på en helt vanlig flygplatsbuss som normalt kör passagerarna till flygplanen som står lite längre bort. Turen gick först förbi några av de nyare flygplanen som SAS köpt in, och sedan förbi några övergivna flygplan som lämnats där av bolag som gått i konkurs. Vi åkte längs med banan och fick lära oss att det fanns anställda jägare här som höll djuren på avstånd då det annars skulle vara en säkerhetsrisk för flygplanen som startade och landade. Allra längst bort i slutet av banan hittade bussen till en väg som passande nog fått namnet "Kraschvägen". Ironiskt och kul tyckte några av oss - opassande tyckte några andra. 

Där låg hon. Dana viking. Och delen framför oss som brustit mitt framför våra fötter. Vi som var med på träffen vet om var våra och varandras stolplatser fanns. Det är liksom inget som går att sudda ur minnet. 8B och 8A är som fastklistrade i minnet för evigt. Jag har blivit tilldelad dessa platser flera gånger vid flygningar efteråt vilket har känts lite skrockfullt men det har ju gått bra hittills. Nu hade flygplanskroppen rensats på dess interiör. Kvar fanns bara skelettet. Cockpiten ska ha fraktats till Arlanda Flygsamlingar för allmän beskådan.

På något surrealististiskt vis var det ändå kul att se vraket igen - som var så bekant.

Staden Pripyat vid Tjernobyl ser ut lite såhär. Man undrar om saker är ditlagda eller om det verkligen var så.


Delen som jag och min mamma suttit i hade byggts om och använts till träning av kabinpersonalen. Öppningen framför våra fötter hade täckts igen och insidan hade byggts om för att passa till träningen för räddningsinsatser.

Någon hade lagt dit en docka.

Medstörtarna kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Vi upplevde det märkligaste av surrealism tilsammans på riktigt. Tror jag..



Denna mock-up var lite väl makaber. Det fanns blandade känslor - om det var humor eller om det var smaklöst för oss. För de som gick kursen var det ju träning inför verkliga situationer.

Sådär prydliga var inte bagageluckorna! De hade ramlat ner och gjort illa många personers axlar.

Flygplatsbussen med en Caravelle från 60-talet i bakgrunden som användes för övningar med rök.


Vi fick se brandkåren här och deras nya brandbilar. När vi var där var det en utryckning med ambulans. Från att signalen gick tills att de hade åkt tog nog mindre än en minut. Om man råkar ut för en hjärtattack eller olycka är det nog här man vill vara. Säkerhetstänket är verkligen exemplariskt. Det var intressant att höra att Arlanda egentligen inte tjänar några pengar på passagerarflygen. Det räknar de som en "service". De satsar på cargo och har stora marker där de bryter sten som de säljer till vägbyggen. Vi fick även höra att det kostar ungefär 75000 kr att parkera ett större passagerarplan här och att avgifterna för att hantera passagerare ligger på hundratusentals kronor. Så hur kan det egentligen gå ihop när man köper en billig biljett på ett par hundra kronor? 


Jag fick avbryta turen medan övriga gick vidare för att ha en trevlig middag för att åka till check-in-disken för att ta oss vidare med British Airways till London Heathrow. Jag får frågan ibland hur jag orkar flyga efter att ha varit med om detta och särskilt precis efter ett återseende med vraket. Det är inte samma sak. Chansen att vara med i 2 krascher är en på 3 miljarder. Såsom övriga gånger hade vi en fantastisk flygning igen med British Airways. Och utan turbulens. Jag avskyr när det är turbulens och när personalen inte verkar ha 100% koll. Det är extremt stressande och framkallar hemska minnen. Men denna gången kände jag inget obehag alls. Jag var lite förvånad över att vi fick åka i en nästan tom Boeing 767 - en sån där som man normalt åker med på långflygningar. Vi fick höra att det behövdes ett såpass stort plan då många åker från London till Stockholm på fredagarna. Piloten cirklade lågt ovanför Windsor Castle strax innan vi landade i ett grönskande England.





5 kommentarer:

  1. Oj var du med! En dåvarande kompis till migs mamma, pappa och lillebror var också med.
    Måste vara väldigt speciellt att återse planet. Och det är starkt att våga flyga igen.

    SvaraRadera
  2. Intressant (och hemskt!!!) att läsa om. Fast fantastiskt förstås att det ändå gick så bra som det gjorde! Det måste ha varit en speciell känsla att se planet igen... Kan inte ens föreställa mig den upplevelsen att vara med... Jag är inte heller så förtjust i turbulens och annat som får det att kännas osäkert, men tvingar mig att flyga ändå. Jobbade med en läkare en gång som också var med på det där planet förresten.

    SvaraRadera
  3. Spännande läsning och håller med Freedomtravel om att det var hemskt. Minns detta trots att jag bara var 6 år när det hände. Har alltid varit faschinerad av flyg.

    SvaraRadera
  4. Jag visste faktiskt inte om den här kraschen. Helt sjukt att det gick så bra! Måste genast lyssna på P3-dokumentären!

    SvaraRadera
  5. Skall precis ut och resa i Sverige(tar bilen), blir att leta reda på p3 dokumentären, för det där lät intressant(och hemskt!)

    SvaraRadera