Bland döskallar och benknotor i Kutna Hora

Den här lördagen var en perfekt utflyktsdag till Kutna hora – staden där det finns en makaber kyrka med det passande namnet “Skelettkyrkan”. Den är vackert inredd med ben och skallar som tillhörde upp till 70000 människor som dog digerdöden år 1318. Kropparna brändes på kyrkogården och begravdes för att sedan grävas upp igen under 1500-talet av en munk som sorterade dem i små “pyramider” i kapellet. År 1870 fick hantverkaren Frantisek Rint uppdraget att bleka benen och inreda kyrkan med dem på ett dekorativt sätt. Det finns stora högar med ben och skallar. Det finns också ben-girlanger i taket, pelare med änglar och till och med en vapensköld. 
Till vänster – trappan ner till själva kyrkan. Till höger – “Skelettkyrkan” Sedlec Kostnice.

Välkomnande entré med blommor och skallar.

En vapensköld helt i ben tillhörande Schwarzenberg-familjen som köpte kyrkan under 1800-talet och en till hög.

Altare och änglar.

Ännu en av “högarna”.

Familjen King i benkyrkan.

Girlanger i taket som kastar hänförande vackra skuggor.

En hög med lite bättre belysning.
Vi promenerade vidare och letade lunch.

Det här var nog det äcklaste jag ätit i Tjeckien. Maten simmade i fett. Undvik den närmsta restaurangen!

Den var åtminstone fint dekorerad.

Strax utanför fanns en souvenir-affär med såna här fina prydnader.
Kutna hora är staden som också är känd för sina silvergruvor och för silvermynten som producerades här. Silvret är anledningen till att Tjeckien blev så rikt under medeltiden. För att gå in i silvergruvan måste man vara minst 6 år. Vi skippade den eftersom Henry såklart också måste få komma med. Vi får återkomma!
Det finns många vackra kullerstensgator och vackra färgglada hus precis som i Prag som man kan vandra på. Det finns en hel del som är listat på UNESCO. Vi hittade några fina kyrkor på vår promenad. Först stannade vi till vid den enorma Katedrála Nanebevzetí Panny Marie som tornade upp sig vid slutet av vägen från ben-kyrkan. 

Sen hittade vi en till som också såg ut som en jätte i jämförelse med de andra byggnaderna – Kostel sv. Jakuba. Den var verkligen imponerande. Till och med barnen som normalt inte gillar att titta i kyrkor var intresserade – både av skeletten i ben-kyrkan och den här enorma kyrkan med de fina dekorationerna.

Såhär högt i tak!
Vid horisonten fick vi syn på några märkliga torn – så då begav vi oss ditåt.
Vi gick förbi en marknad på vägen och blev erbjudna att provsmaka stekta maskar.
Nästan framme vid Santa Barbara-kyrkan.

Men vi kom aldrig fram. Det var en festival på torget strax framför den. Det fanns en scen, bilbana, sockervadds-stånd och en hoppborg med rutschkana som vi köade till så att Henry skulle få åka. Den var omgiven av en tillfällig inhägnad av metallpelare på fötter med metallkedjor i tidstypisk kommunistisk stil. Någon råkade dra i kedjan så att samtliga pelare drogs ner. En landade lägligt precis ovanför nageln på min tå. Den drygt 20-25 kg tunga pelaren hade gjort ett jack i min tå och strax därpå kunde hela torget höra när jag ylade av smärta. Vi sa åt ägaren till inhägnaden att den var livsfarlig för små barn men han brydde sig inte alls. 

Han var sur på att jag suttit på hans stol och väntat på att det värsta skulle gå över, någon räckte mig en servett, jag torkade av blodet och påbörjade den långa vandringen tillbaka till bilen enfota. Jag är rätt säker på att den är bruten eller att jag fått en fraktur för det känns som det är löst inuti och väldigt svullet – återstår att se om ett par dagar. Så det blev ett abrupt avslut på vår dag. Åtminstone kan vi vara glada att barnen inte gjorde illa sig där – då kunde det ju ha gått mycket värre. Och vi har fått tillbaka vår älskling som vi har precis har packat upp efter att ha legad förvarad i snart två år.

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

4 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
FREEDOMtravel
7 years ago

Trist slut på dagen… Men bra och dramatiska bilder från skelettkyrkan! Vi var där för ganska många år sen. Mina bilder är värdelösa, men jag minns ju stället väldigt väl ändå!

Marias Memoarer
7 years ago

Trist med den där lilla olyckan 🙁 Men vilken spännande (om än en aning makaber) kyrka! 🙂