En tripp till djungeln på Borneo och vad som finns kvar av den

Borneo


Vi har tagit oss till Borneos djupaste djungler..eller det som finns kvar av det bland oljepalmsplantagerna. Vi är här för att se spännande djur och för att lära oss om naturen. Borneo för mig, var en av de där platserna i världen som fortfarande var vilda och outforskade. Det var en av platserna som finns på min “att göra” lista som jag hade tänkt att jag skulle åka till innan vi blev med familj. Sedan hade jag känt att det skulle ha fått vänta eftersom det kändes lite hard core att åka till med småbarn, att det skulle vara för farligt med alla djuren och tropiska sjukdomar och oroligheter. Sen ändrade vi oss igen när vi hade gett oss iväg på denna resa.

Det är precis som alla platser i hela världen – det är olika farligt beroende på vilket område man befinner sig i. Och det går att anpassa resan. Man behöver inte ge sig iväg på 3 veckors vandring med tält och machete. Det räcker att åka på planerade aktiviteter om man åker med småbarn..på ungefär ett sådant sätt som kanske en pensionär skulle göra. Det är ungefär vad vi orkar iallafall. Vår 10-dagarsresa här består av bekväma aktiviteter och dagsturer.

Söndagsmarknad i Kota Kinabalu



Vi flög till Kota Kinabalu, stannade en natt på ett trevligt Airbnb-ställe. Handlade lite på söndagsmarknaden och köpte billiga lego-kopior till barnen, åkte till stranden och parken. Promenerade därifrån flygplatsen och flög till Sandakan. Därifrån med taxi till Sepilok som är ett ställe i djungeln där det finns lite organiserade aktiviteter.


Vi besökte ett rehabiliteringcenter för Orangutanger där skadade eller föräldralösa orangutanger tas om hand. Det är delvis på grund av avverkningen. 

Henry vid en olje-palm

Vi besökte en plats där man kunde se Näs-apor matas. De är apor med en jättelång näsa. Hanarna har längst näsa, då honorna imponeras av det. Alfahannen har ett harem av honor och de övriga hanarna stöts bort när de är ganska unga. De lever i regnskogen som är nära mangroveträsken. På grund av avverkningen för att ge plats för palmoljeplantagerna tvingas de bort från sina naturliga boplatser och är nu hotade. Den malaysiska regeringen har nu infört en lag att man inte får avverka skogen som är närmast mangroveträsken. Den som äger den här palmoljeplantagen har gjort ett reservat för probiscus-aporna och matar dem flera gånger varje dag. Man kan betala för att få se det. Näs-aporna är inte rädda för de nyfikna människorna så det går att se dem riktigt nära.

Medan vi tycker att det är positivt att det här reservatet finns tycker vi samtidigt att det är sorgligt att så mycket regnskog har avverkats och ersatts av palmoljeplantagerna. Vi tog reda på att en hektar producerar 45 ton palmolja. Palmerna har ungefär 4-5 meter emellan dem så vi kan gissa att det finns ungefär 450 palmer på en hektar och att varje palm producerar ungefär 10 liter olja varje år. Så det är alltså värt mer än att låta regnskogen vara för att det finns folk som köper palmoljan. Priset som plantagerna säljer det för är $600 per ton alltså $27000 per hektar vilket är ungefär 240000 kr. Prislappen för regnskogen är alltså mer än 240000kr per år och det är ett pris som den som äger marken kanske inte ser det andra värdet för. Vi är osäkra på att den vilda djungeln kommer finnas kvar när våra barn har vuxit upp. 50% av regnskogen på den Malaysiska delen är avverkad idag så med den här takten kanske inte så mycket finns kvar när de blir vuxna. De får se den nu och vi kan berätta om den nu och ha en förhoppning att alla fördelar med att behålla djungeln, som mångfalden av liv och möjligheten att ge oss själva liv som en viktig producent av syre, kommer att ses nu så att vi kan vända utvecklingen.

Palmolja är inte ens nyttigt, det är en enkelmättad fettsyra som kan bidra till hjärt/kärlsjukdomar. Palmolja är billigt och används flitigt i matlagningen i Sydostasien. Det är så vanligt att folket som använder den inte ens tänker på att det skulle kunna vara farligt och vad det har för effekter på miljön. Det enda som kan stoppa den här utvecklingen tror jag är att minska värdet på palmoljan genom att INTE köpa den och därmed göra det olönsamt för palmoljeproduktion och sätta en högre prislapp på regnskogen. Åk och se den. Turismen ger den ett värde. Man kan inte tvinga folket att sluta använda palmoljan men kanske kan man påverka lite genom UTBILDNING av miljö och hälsa. Hur som helst är en kost som inte är baserad på friterat kött och stekt ris och nudlar inte så värst hälsosam. Mer än så kan jag inte komma på just nu. Det finns några idéer på sidan Palm Oil action



På samma reservat fanns också “Silvered leaf monkeys” som inte heller var så värst blyga.

Närkontakt med näs-apor. Hona ovanför. Jag med alfa-hanne nedan.


I Sepilok fanns också “Jungle discovery centre” som var ett slags museum om naturen och där det fanns en “Canopy walk”, där man kunde vandra bland trädtopparna och klättra upp i utkikstornen.




Två äventyrare utanför vårt djungel-krypin

“Trädgården” utanför

Insekter som vi har sett: jättemyror (de var ungefär 3 cm långa)

Röd tusenfoting

Trädlus. ungefär 4 cm lång

Regnskogsvandring. Här var det mycket praktiskt att bära Henry i Mei-taien. Jag blev biten av två skogsiglar. De stora djuren höll sig undan eftersom det var så varmt men vi såg många spännande växter och insekter.

En färgglad fjäril..har glömt bort vad den hette. Ungefär 6 cm lång.



Häromdagen åkte vi bil i 2.5 h till en annan plats vid en flod som heter Sukau. Vi åkte båt på floden flera gånger och såg massor av probiscusapor i träden, en orangutan-familj, en krokodil, en pygmebabyelefant som badade och flera näshornsfåglar, hägrar och andra apor. Det här var ett bekvämt sätt att se det rika djungel-livet.

Det fanns verkligen ingen brist på djurliv. Med jämna mellanrum dök det upp något spännande…

..Som en Pygmeelefant-bebis som badade själv i floden.

Vi besökte Gomong-grottan. Där fanns den här giftiga långbenade tusenfotingen.

Stanken från fåglarna som bodde i grottan var outhärdlig. Här finns en av de största produktionerna på Borneo av fågelbon för att göra “birds nest soup” som är en dyr delikatess i de här trakterna. Jag kan knappast tänka mig något äckligare. Det här var definitivt den äckligaste grottan jag någonsin har besökt. Det var fullt av fågelskit och stanken var så frän att det knappt gick att andas.

Som om vi inte hade nog med äckligheter. Det kryllade av kackerlackor. Man fick verkligen se upp med var man satte fötterna och att man inte stod still.

De här pinnarna används för att fästa rep så att de som arbetar här kan klättra upp och “plocka” fågelbona när det är dags att skörda.

Nu är vi åter i civilisationen i Kota Kinabalu.

Leave a Reply

avatar
  Prenumerera  
Notify of