lördag 6 augusti 2016

En introduktion till vad unschooling är


Unschooling är relativt okänt i Sverige troligtvis för att det är olagligt och för att den allmänna uppfattningen är att man inte kan lära sig på något annat sätt än genom skolan. Det finns många missuppfattningar om vad unschooling är - även inom unschooling-kretsen. Eftersom det är olagligt i Sverige och man måste flytta utomlands för att överhuvudtaget få möjlighet till att kunna unschoola är det ytterst få familjer som gör det. Få personer vet vad det är och uppfattningarna kan skilja sig. Smådetaljerna kan vara lite olika vilket jag kommer förklara här men principen är densamma.

Så vad är unschooling?


Unschooling är en form av hemskolning där barnet lär sig hur man lär sig snarare än att "följa order" så som man gör i skolan. Det är en form av självlärande naturlig inlärning där man litar på att barnet vill lära sig saker för att vi helt enkelt är intellektuella varelser med naturlig inlärningslust.

Unschooling har mer eller mindre kommit till för att man har upptäckt att skolan dödar kreativiteten. Vi som unschoolar vill att barnets inlärningslust inte förstörs på så vis som vi ser att det gör för många barn som tvingas till skolgång.

Unschooling är en förlängning av icke-aggressionsprincipen  - alltså ett sätt att utbilda sina barn utan tvång och våld. Därför klaschar unschoolingen helt med den omoraliska svenska skolan som bygger på just tvång och våld.

Vad är skillnaden mellan unschooling och hemskolning?


Hemskolning är ett samlingsnamn för sätt att utbilda utan skolan där familjen tar ansvaret för utbildningen. Ordet hemskolning är ganska missvisande då hemskolning ofta sker utanför hemmet. I vanlig hemskolning följer man en läroplan (curriculum). Inom unschooling går man ett steg längre och har inte någon fast läroplan eftersom läroplanen inte kan se tillgodose individen. Här anpassas undervisningen helt efter barnet så det är ganska stor skillnad mellan metoderna men det är inte helt svart och vitt utan man får göra vad som passar familjen då det finns många olika sätt att unschoola på.

Skillnaden mellan inlärning genom unschooling och skola


Vi har skolplikt i Sverige vilket jag tycker man ska kalla "skoltvång" istället eftersom man inte kan välja bort skolan. Lagen säger att man får hemundervisa om man har särskilda skäl vilket man enligt kommunen i princip nästan aldrig har. Att någon annan bestämmer över ditt barn och tvingar dig är omoraliskt och fungerar inte särskilt bra dels av den anledning att det inte är staten som äger barnet och dels för att inlärning inte sker optimalt under tvång.

Tänk dig själv hur det var under din egen skolgång. Vissa saker var kul och vissa saker var inte det. Det som var roligt var lätt att lära in och det som var trist hade man inte lika bra betyg i, eller hur? Om man lär sig många saker som man inte använder sig av och som man inte är genuint intresserad av glöms de bort eftersom hjärnan inte sparar på onödig information som man har tvingats till att lära sig. Man minns mycket bättre när man är intresserad. Det är det som är poängen med unschooling. Man ska följa barnens intressen för att lärandet ska vara roligt och för att man lär sig bättre när man är intresserad.

En annan skillnad mellan skola och unschooling är att skolan som den ser ut i Sverige idag inte är anpassad för framtiden. Det är inte så mycket som har hänt inom utvecklingen i skolan den senaste tiden vilket syns väl i media och i olika undersökningar som tex PISA. Inom skolan måste man följa en skolplan där alla ska lära sig samma sak och om saker som är mer eller mindre onödiga. Skolan är inte individanpassad vilket gör att den till stor del är bortslösad tid. Här kanske man kan tycka olika men om man är en undersökande och engagerande förälder kan man hitta bättre alternativ inom unschoolingen än det som erbjuds inom skolan och fokusera sig på det som barnet är intresserat av.

Inom skolan delas barnen in efter ålder snarare än inom sina intressen. Det är naturligt för barn att härma. Om man som barn umgås inom samma åldersgrupp lär man sig av de andra barnen och gör som dem istället för att lära sig från äldre och mer erfarna personer. Det är dessutom onaturligt för barn att delas in i åldersgrupper. Jag har lagt märke till att barn som delas in i strikta åldersgränsen i skolan har mycket svårare att prata med en vuxen eller med ett annat barn som är en bra bit yngre eller äldre än ett barn som är unschoolat. Det är exakt det här som är problemet med mobbing i skolan: Barnen delas in efter ålder med få vuxna som ser efter dem. Barnen lär sig beteenden efter andra barn i deras egen ålder istället för efter de som är äldre och mer erfarna, och då kan negativa beteenden slå rot. I kulturer där de äldre barnen ser efter de yngre och där det finns många vuxna finns inte mobbing alls i samma utsträckning. Här lär man sig empati på ett sätt som saknas i den västerländska skolkulturen.

Genom unschooling kan man ge sitt barn möjlighet att vistas i kreativa miljöer som han eller hon kan inspireras av istället för att vara instängd i ett kalt klassrum. Skolan som den ser ut nu är inte anpassad för de olika könen. Den är designad för flickor som sitter still – inte för pojkar som gärna vill röra på sig. Pojkar och flickor ÄR annorlunda. Det går inte att komma ifrån. Pojkar har en biologisk dragning till att försvara familjen (de gillar vapen och sporter mer) medan flickor dras mer åt att ta hand om familjen (genom att leka mer med dockor och rollspel) Jag säger absolut inte att alla barn är så men de flesta barn vi har träffat på samt våra egna pojkar är så. Och i vårt fall har vi inte uppmuntrat till deras pojkaktiga intressen - snarare tvärtom.

Huvudpoängen med unschooling är frihet – alltså att man inte tvingar barnet att lära sig och har förtroende för barnet att han eller hon VILL lära sig. Om man kan ge sina barn frihet och ett bra fundament kan de få de bästa förutsättningarna för att utvecklas till sunda människor och kunna få ett bra liv. För det är det här det handlar om – att just ge grunden för det bästa möjliga livet i framtiden.

Unschooling formar därmed självtänkande individer som inte passar in i det likriktiga svenska samhället - och därför kommer unschooling inte bli accepterad som en utbildningsform i Sverige sålänge vårt samhälle ser ut så.

Hur fungerar lärandet genom unschooling?


Unschooling är det mest naturliga sättet för barnet att lära sig. Det kallas också "barnstyrd inlärning" (child–led learning) eller fri inlärning. Det är också ett sätt att lära sig tillsammans. Föräldern eller mentorn blir ofta intresserad själv och lär sig tillsammans. Man förser barnet med kunskap och verktygen barnet behöver för att tillskansa sig kunskapen.

Unschooling och förälderns ansvar


Jag vill poängtera att en bra unschooling–förälder får lägga i otroliga mängder energi på unschoolingen då det gäller att alltid finnas till hands och förse det kunskapstörstande barnet med det han eller hon är intresserat av.

Unschooling ger inte automatiskt bra resultat. Ett dåligt sätt att unschoola kan vara att vara för slapp och helt enkelt inte "orka" ge barnet det barnet behöver. Man bör tänka på att när man unschoolar tar man 100% ansvar för inlärningen för sina barn så det är upp till föräldern att uppmuntra och intressera barnet med de medel som finns. Att bara ha barnet hemma och låta det lära sig självt helt utan någon vägledning är inte unschooling. Det är dåligt föräldraskap och bryter faktiskt mot icke-aggressionsprincipen.

Olika typer av unschooling och hur man kan göra


Som jag nämnt innan finns det olika sätt att unschoola. Som unschoolande familj hittar man sin egen unika stil och blandar idéer så att det passar den egna familjen. Vissa som praktiserar unschooling-metoden kallar sig för "radical unschoolers". Vi var nyfikna på vad det var och åkte på en konferens för radical unschooling i New Hampshire 2013 som arrangerades av Dayna Martin. Under denna konferens hade 100–tals unschooling–familjer från USA samt några få utländska familjer samlats för att diskutera unschooling och hålla föredrag om det. Vi lärde oss att radical unschooling fungerar på så vis att man helt och hållet följer barnet i lärandet utan några ramar. Resultatet var att ett av föredragen var ett slags AA-möte där många av tonåringarna pratade ut om av spelmissbruk av spelet minecraft och nu arbetade med att bli av med det. En del praktiserade radical unschooling inom sömn och mat också. Om barnet ville vara uppe och leka till klockan 05 på morgonen fick han eller hon det. Och om barnet ville äta sötsaker fick han eller hon det också. Man fick givetvis poängtera och försöka vägleda till bättre beslut men här hamnade det som sagt till 100% om barnets önskemål.

Henry som Darth Vader-princessa under Life rocks radical unschooling conference 2013.

En del av barnen var konstruktiva. Några gjorde egen yogurt, möbler och andra varor som de sålde på nätet i sina egna webbutiker. Några av de som höll föredrag var vuxna som hade växt upp som radikala unschoolare och som berättade om deras uppväxt och var de befann sig idag. Bland en av dem fanns till exempel en programmerare som utvecklade egna program som han tjänade ganska bra på. Inom radical unschooling krävs ett otroligt engagemang från föräldern för att det ska lyckas. Jag har svårt att tänka mig att man kan praktisera radical unschooling på ett bra sätt om man har mer än ett barn eftersom man då har fler än en vilja att handskas med.

Jag och min man håller inte med om radical unschooling till 100% så vi följer Unschooling med ramar, vilket inte är lika extremt. Detta sätt att praktisera unschooling-metoden på har jag namngett själv då jag inte har sett det nämnas någon annanstans. Min tanke är att man här praktiserar unschooling på så vis att man inte följer skolplanen utan att man sätter ramar kring vad som är absolut nödvändigt att lära sig för att ha bäst förutsättningar i livet, dvs. vi styr till en viss del över oskolningen då vi anser att vi behöver göra det eftersom våra hjärnor är fullt utvecklade och kan ta beslut medan barnets hjärna inte är fullt utvecklat än. Som att bara äta godis till exempel då sockret är som knark för barn och barnet ofta inte kan sätta stopp själv.

För att det inte ska vara tvång med i bilden får man som förälder argumentera för sin sak och föregå med gott exempel. Om man till exempel vill att barnen ska läsa - då är det en bra idé att sätta sig själv och läsa. Barnen gör som man gör och inte som man säger. Jag tror man inom unschoolingen får ta ett extra stort ansvar med att inspirera barnen till att lära sig nödvändiga verktyg som matematik, läsning och skrivning. Man får avsätta extra tid till att förhandla med barnen. Det här tränar verkligen föräldern (och barnet) i argumentationsteknik och problemlösning vilket också är värdefulla verktyg i livet.

Eftersom det är naturligt för barnen att härma andra för att lära sig lägger vi fram material som gör dem intresserade och ordnar utflykter och aktiviteter enligt deras (och föräldrarnas) önskemål. Unschooling är ett holistisk och inkluderande sätt på att lära sig på som inte enbart innefattar barnen – utan hela familjen och som ofta inkluderar andra familjer och personer också.

Det finns mängder av verktyg som är tillgängliga gratis eller som man kan köpa för en liten summa pengar som passar utmärkt för unschooling. Två fantastiska program som är gratis är Khan Academy för att lära sig matematik samt Codecademy för att lära sig kodning. Våra barn har en favoritkanal på Youtube som heter TED–ED där mer eller mindre svåra ämnen förklaras på ett lättförståeligt sätt med animering. Det finns så mycket resurser (på engelska) som man kan hitta själv på internet som helt konkurrerar ut skolan för lärandets skull. Vill ni kika på lite vad vi gör med vår unschooling i skrivande stund kan ni se min andra blogg Prague Worldschooling. Idén med skolan föddes innan internet fanns. Det är lite bakomsträvande nu när man kan hitta informationen själv på internet.

Worldschooling är också en form av unschooling där man har världen som klassrum. Man kan praktisera worldschooling-metoden på hemmaplan genom att besöka muséer, bibliotek och föreningar för andra länder och kulturer, genom att lära känna personer från andra länder, samt genom att lära sig om världen genom att hitta informationen på internet. Worldschooling bedrivs optimalt från det land man befinner sig i. Det passar utmärkt för familjer som ofta reser eller som lever som digitala nomader (försörjer sig via internet på resande fot). Vi älskar worldschooling. Man blir så inspirerad av att se saker på riktigt istället för att läsa om dem i en bok!

Det är inte helt ovanligt nuförtiden att ha denna worldschooling-livsstil då många jobb kan utföras platsoberoende och man kan välja att flytta till en plats där man har råd att ha en bättre livsstil och ha tid för att göra detta eller hyra in proffs för delar av undervisningen. Vår familj tog beslutet att sälja vårt hus i Sverige just för att kunna göra detta. Vi tar oss till platser som hela familjen är intresserade av. Några exempel på vår egen worldschooling under de senaste månaderna är det gamla egypten, romarriket, vulkaner, programmering, lego och att lära sig spela nya instrument.

Worldschooling vid Pyramiderna - februari 2016.

Vad är historien bakom "unschooling"?


John Holt som är en amerikansk författare och lärare var den som myntade begreppet unschooling och spred sina idéer genom att skriva flera böcker om hur barn lär sig sedan 60–talet. Hans tanke var att barn inte behöver tvingas till lärande utan att de lär sig på ett naturligt sätt om de får frihet att följa sina egna intressen och har tillgång till ett rikt utbud av resurser. Holt trodde inte på skolsystemet efter att ha arbetat flera år inom det. Han blev övertygad om att en reform av skolväsendet inte var möjlig och började förespråka hemundervisning som ju unschooling är en form av. Det kan vara en god idé att läsa John Holts böcker om man vill lära sig mer om unschooling och förverkliga det. Några böcker som är bra att läsa är exempelvis "Teach your own" och "How children learn".

Hur unschooling och icke–aggressionsprincipen hör ihop


Icke–aggressionsprincipen innebär att ingen har rätt att skada eller tvinga någon annan till något. Eftersom man inte äger barnet och barnet äger sig självt så gäller denna princip även i förhållande till barnet. Skolplikten bryter mot den då staten tvingar barnen att gå i skolan. Om man vill hemundervisa dyker det snabbt upp hot om våld och tvång i form av böter, besök från socialen och risken att få sitt barn ifråntaget. Det är tvärtemot unschoolingen eftersom unschooling är baserad på frivillighet. Det enda sättet att förlänga icke-aggressionsprincipen inom utbildningen är att ge barnet och familjen ett fritt val att välja hur barnet ska utbildas vare sig det är genom en frihetlig skola eller unschooling. Eftersom skolan har ett tvingande statligt program som måste följas i Sverige kan man inte följa icke-aggressionsprincipen där om man har sitt barn i skolan.

Hur validerar man unschooling när barnet är vuxet?


Många frågar mig hur gör med betyg när barnet är unschoolat. Jag brukar svara att det naturliga som kommer ur unschoolingen är att unschoolingen själv leder till företagsamhet. Det blir naturligt för barnet att starta sin egen verksamhet. Det finns också de som vill ha ett yrke och då jobbar de för det. Ibland krävs det att man studerar på universitet för att få dessa yrken. Universitet i USA till exempel tar gärna in hemskolade barn, och ibland i yngre åldrar än normen. Anledningen till att de gör det är för att dessa barn har passionerade intressen och att det är precis detta de vill ha inom universitetsvärlden. Det blir viktigare än att ta in efter betyg.

Det svenska systemet är inte anpassat idag för unschooling så man får nog räkna med att det är bättre att studera utanför Sverige. Om man ska ha betyg i Sverige kan man göra nationella prov samt högskoleprov. Isåfall är det viktigt att barnet är medvetet om att han eller hon behöver lära in de ämnen som krävs.

En pappa och en son som älskar att bygga med lego.

Några platser i världen som passar särskilt bra för unschooling

Under våra resor har vi stött på "hubbar" och platser som är mer lämpade för hemskolning, unschooling och worldschooling. Här är mina favoriter:

1) Prag, Tjeckien Här finns det gott om skönhet, närhet till Sverige, billiga levnadskostnader (ungefär halva priset mot Sverige), en trevlig rankning på nanny state index, en stor internationell community med förhållandevis många som hemskolar, en tjeckisk förening för unschooling och ändlösa mängder av aktiviteter för barn och den som är intresserad av natur och kultur. Ta reda om mer på Prague worldschooling.

2) Ubud, Indonesien Den här lilla pärlan på Bali är som en magnet för hemskolare från alla möjliga länder. Här finns många familjer som bor kortare och längre perioder. Bali passar bra för den som är ute efter en avslappnad och hälsosam livsstil.

3) Saint Petersburg, USA Den här staden på Floridas västkust passar bra för den som vill leva modernt och inte vill behöva känna sig annorlunda för att man hemskolar. Det finns väldigt många hemskolningscoops och många trevliga natur-aktiviteter i närheten.

4) England Detta är det lättaste alternativet för den som vill unschoola utan att ha några som helst kontroller. Engelsmännen har verkligen integritet. Ingen ska diktera hur de utbildar deras barn. Unschoolarna är rätt så utspridda. Vi har lagt märke till att de finns i högre koncentration i den södra delen och särskilt i Devon.

5) Åland, Finland Hit flyttar många svenskar till för att hemskola. Det sker kontroller var 6:e månad men det verkar vara ganska slappt. Jag har svårt att förstå tjusningen med det. Jag tror man behöver vara en familj som är väldigt laid back och sparsam för att det ska passa.

För att veta var du kan unschoola kan du gå in på HDSLAs hemsida och söka. Det finns många lokala grupper som du kan ta kontakt med på Facebook.

En liten worldschooling-träff i Prag häromdan.

Du kanske inte alls håller med mig om vad jag skriver? Det behöver du inte göra. Kommentarsfältet nedan är precis till för att DU ska säga din mening och argumentera för din sak.


12 kommentarer:

  1. Vau! Mycket omfattande skrivet och svarade även delvis på min fråga, vad kan ett "unschoolat" barn börja göra som vuxen, när det mer och mer krävs intyg på skolning och erfarenhet i arbetslivet (åtminstone här i Finland). Oj, jag längtar så efter att kunna flytta utomlands. Bara vi skulle få jobb! Ha det skönt :)

    SvaraRadera
  2. Intressant det du skriver. Själv tror jag inte på att det finns nån större skillnad mellan könen, den forskning jag har läst om ämnet visar på att drn skillnaden är marginell. Har ett barn på 4 och vi har så smått börjat tänka på unschooling. Nu är det att lära sig om fiske som gäller för honom, så vi har satt han att lära av min mamma som fiskar. När min son blir äldre så kommer vi behöva bo kvar tills han blir 8 åtminstone då hans pappas studier blir klara då. Vi funderar på att välja en Waldorfskola då under de två åren. Sen eftersom min son har dubbla medborgarskap blir det att bo i England en tid även om jag är också sugen på Karibien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Själv tror jag inte på att det finns nån större skillnad mellan könen, den forskning jag har läst om ämnet visar på att drn skillnaden är marginell." Hur tänker du här? Killar har snopp. Tjejer har snippa. XY och XX kromosom. Programmerade för olika saker. Pojkar diagnosticeras mycket mer med bokstavskombinationer än flickor. Det finns en anledning: De utvecklas olika! Det finns massor med forskning om det. Här är iallafall en länk som du kan kika på. http://www.huffingtonpost.com/lori-day/why-boys-are-failing-in-a_b_884262.html

      Radera
    2. Det kan hänga ihop med ny-feminismen, där pojkar betraktas som dysfunktionella flickor. Se skolans attityd och betygsättning.
      Pojkar skall bli mer flick-lika för att inte senare i livet protestera med verklig handling ("att göra" maskulin egenskap, "att vara" feminin egenskap). Podcasten på WOEIH runt nummer 185 ger lite bakgrund.

      Radera
  3. Intressant läsning! Jag tycker det är mycket intressant på gång i samhället just nu, kanske en sorts nyliberalisering? Jag tänker unschooling, bitcoin, mer tänk på hållbar livsstil och anti-materialism, snack om medborgarlön, alternativa livsstilar. Ok, vissa av dessa har funnits sen tidigare, men tycker jag läser mer och mer om sådana saker numera :)

    SvaraRadera
  4. Om trivium, antikens utbildningsmetod. Att lära sig tänka, inte repetera.
    Här kommer länken till den långa presentationen. Det finns kortare videos, där denna föreläsnings delats upp i mindre bitar.
    https://www.youtube.com/watch?v=pKic4tAjMgM
    Mark Passio Quadrivium & Trivium Documentary

    SvaraRadera
  5. Det här är så bra, jag tycker så mycket om att läsa det för det verkar så rätt och naturligt! Vad bra att du delar och beskriver så grundligt för en sån som mig som står och velar... Jag kämpar verkligen med mig själv just nu, med att skicka barnen till skolan måndag och alla måsten som kommer med det, för dem och för oss som familj... En sak som folk säger till mig när jag luftar mina tankar om unschooling -men om han inte har lust att lära sig matte då, hur tror du han ska klara sig i livet? Jag tänker så här, att för det första är matte så mycket mer än att sitta och räkna i en bok, matte finns överallt och jag är ganska säker på att nyfikenheten kommer att väckas på ett eller annat sätt och att det ju är min uppgift som förälder att leda in via en sån ingång, till slut kanske man hamnar i matteboken och det är kul!? Om inte annat så tror jag lusten och drivet kommer den dagen ett behov uppstår, det kommer det också att göra i vardagen, eller när han kommer fram till att han vill kunna ägna sig åt ett speciellt yrke, försörja sig med något särskilt eller komma in på någon utbildning. Med behovet kommer motivationen och det blir lätt att lära sig!? Hur skulle du bemöta den frågan?
    Hoppas ni har det bra, jag ser fram emot att få din berättelse om Liberland, hoppas den kommer här så småningom :)

    SvaraRadera
  6. Spännande!

    Vill du utveckla mer om varför du inte "förstår tjusningen" med Åland? Vad är det du inte förstår? Vad är det som gör att (du tror) att man behöver vara på ett visst sätt?
    Vi funderar på att flytta (någonstans) och Åland har givetvis kommit på tapeten. Särskilt eftersom vi inte vill bo alldeles för långt från vår släkt. Eller våra vänner.
    Så det vore spännande att veta varför du tycker och tror som du gör, att få annat perspektiv :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Vi har andra prioriteringar än att bo på en ganska isolerad ö bara för att kunna prata svenska och dra nytta av välfärssystemet där? Åland har aldrig intresserat oss för det är dyrt, det finns inte så många som hemskolar och därmed inget större community, det finns inte så mycket att göra om man vill ha tillgång till det som brukar finnas i större städer och vill kunna ha många aktiviteter och olika slags personer att umgås med. Vi skulle aldrig kunna bo på Åland för att vi inte kan driva vårt företag där och för att vi reser mycket. Min man är britt så han skulle inte trivas heller. Jag tror att den som trivs lite avskilt säkert skulle trivas där men det är inget för oss.

      Radera
  7. Ni lever vår dröm. Mitt äldsta barn -som är instituerad i skola- hatar skolan med varje cell i sin kropp. Och det gjorde jag också från dag ett -faktiskt-. Nu söker vi finna lösningar på detta omfattande problem. Vi vill bort från Sverige och den svenska skolan. Huvudet snurrar som en orkan och jag kan inte få grepp om vad jag tänker längre. Jag behöver råd. Kontakta mig gärna på Fb där jag kallar mig Ragnar Tyrann.

    SvaraRadera