I vårt hem började vi dagen med en snabb frukost och sedan bakning. Barnen fick välja vad de skulle baka. Vi har en svensk efterrättsbok och brukar använda recept på nätet när vi bakar. Vi brukar göra våra egna versioner eftersom ingen av oss gillar att följa instruktionerna helt. Winston valde att baka en sockerkaka och Henry “kärleksmums”.
Jag tog ut baksakerna och pappan tog Edward till lekplatsen så att vi kunde baka ifred. Henry och Winston hade en bakskål vardera. Jag vispade ägg och socker. Resten gjorde de i stort sett själva. Det fanns många saker att beakta: Mått. Temperaturer. Vilken ordning man skulle göra saker i.
De dekorerade sina skapelser med glasyr (kaffe och choklad för Henrys kärleksmums och vanilj till Winstons). De dekorerades slutligen med godis. Sedan packade vi barnvagnen full med alla sakerna och gick till Stromovka-parken. Elena kom fram i tid med sin äldsta son som visade upp sina våfflor och kanelkakor. De var verkligen billiga. En ny familj kom också dit med två pojkar. De hade ett bord med en tydlig skylt som visade att deras amerikanska småkakor med chokladbitar i endast kostade 5 Kč.
Jag insåg att vi hade satt alldeles för höga priser (det var jag som sagt att de hade för låga priser förut). Jag undrade hur det skulle gå runt för de andra. Vi hade en lång diskussion hemma vad våra kostnader var för oss och hur mycket vi behövde sälja för för att inte göra en förlust. Det fanns utrymme för lite lägre priser. Winston ändrade sitt pris och jag föreslog en rabatt på 10 Kč till Henry, så våra pojkars bakverk kostade bara 20 Kč nu.
Winston satte på triangia-köket och erbjöd kaffe. Det behövs alltid ett behov av att inta lite koffein för trötta föräldrar! Jag beställde två koppar och det gjorde också några andra föräldrar.
Vi upptäckte att det gick fort att köpa av varandra och att vi behövde en annan strategi. Vi var ju bara 3 marknadsstånd här. Det fanns gott om familjer och gamla personer som gick på en promenad på vägen nära trädet där vi var, så en efter en vi flyttade närmare och närmare vägen och gjorde också några nya och mer tydliga skyltar. För att uppmärksamma de förbipasserande lärde vi våra barn hur man ropar “svenska kakor” på tjeckiska så man kunde höra Henry skrika “Svedske dorty!” så högt han kunde. Winston sålde alla sina kakor först och fick ta över två av Henrys sista kakor.
Pojkarna lärde sig så många saker. Vad kan man förvänta sig att folk spenderar på en sån här plats? Vad fångar deras intresse så att de kommer och tittar lite närmare? Hur slutför man transaktionen? Hur sätter man priser och hur gör man vinst?
Vi visste också om våra kostnader. Vi hade använt 1,5 paket smör och ingredienser i hög kvalitet för de två bakverken. Smöret var vår största kostnad. Vi borde ha marknadsfört smöret lite mer. Vi vet också att vi inte gjorde en förlust. Vi satte rätt pris för den här typen av kaka.
Pojkarna sparar just nu .. de måste spara lite mer för att ha råd med en nerfpistol som de ville ha. Så de planerar redan sin sales pitch för att sälja kakor till ett närliggande café!