Att lära sig om verklighetsekonomi och kapitalism med worldschoolers i Stromovka

 
En worldschoolingvän hade en riktigt bra idé: att ha en höstmarknad där barnen kunde sälja saker de har gjort själva. Vi tänkte ordna det på en lördag så att alla familjemedlemmar kunde vara med. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig med worldschoolarna här. Om bara en familj eller femtio dyker upp. De är så oförutsägbara! Så vi hade ingen aning om hur det skulle bli idag bortsett från att vi visste att fyra familjer skulle komma.
 
 

I vårt hem började vi dagen med en snabb frukost och sedan bakning. Barnen fick välja vad de skulle baka. Vi har en svensk efterrättsbok och brukar använda recept på nätet när vi bakar. Vi brukar göra våra egna versioner eftersom ingen av oss gillar att följa instruktionerna helt. Winston valde att baka en sockerkaka och Henry “kärleksmums”.

 
 
 

Jag tog ut baksakerna och pappan tog Edward till lekplatsen så att vi kunde baka ifred. Henry och Winston hade en bakskål vardera. Jag vispade ägg och socker. Resten gjorde de i stort sett själva. Det fanns många saker att beakta: Mått. Temperaturer. Vilken ordning man skulle göra saker i.

De dekorerade sina skapelser med glasyr (kaffe och choklad för Henrys kärleksmums och vanilj till Winstons). De dekorerades slutligen med godis. Sedan packade vi barnvagnen full med alla sakerna och gick till Stromovka-parken. Elena kom fram i tid med sin äldsta son som visade upp sina våfflor och kanelkakor. De var verkligen billiga. En ny familj kom också dit med två pojkar. De hade ett bord med en tydlig skylt som visade att deras amerikanska småkakor med chokladbitar i endast kostade 5 Kč.

Jag insåg att vi hade satt alldeles för höga priser (det var jag som sagt att de hade för låga priser förut). Jag undrade hur det skulle gå runt för de andra. Vi hade en lång diskussion hemma vad våra kostnader var för oss och hur mycket vi behövde sälja för för att inte göra en förlust. Det fanns utrymme för lite lägre priser. Winston ändrade sitt pris och jag föreslog en rabatt på 10 Kč till Henry, så våra pojkars bakverk kostade bara 20 Kč nu.

Winston satte på triangia-köket och erbjöd kaffe. Det behövs alltid ett behov av att inta lite koffein för trötta föräldrar! Jag beställde två koppar och det gjorde också några andra föräldrar.

 

Vi upptäckte att det gick fort att köpa av varandra och att vi behövde en annan strategi. Vi var ju bara 3 marknadsstånd här. Det fanns gott om familjer och gamla personer som gick på en promenad på vägen nära trädet där vi var, så en efter en vi flyttade närmare och närmare vägen och gjorde också några nya och mer tydliga skyltar. För att uppmärksamma de förbipasserande lärde vi våra barn hur man ropar “svenska kakor” på tjeckiska så man kunde höra Henry skrika “Svedske dorty!” så högt han kunde. Winston sålde alla sina kakor först och fick ta över två av Henrys sista kakor.

 
 
Några familjer stannade och köpte saker från oss. Det gick riktigt bra för nya amerikanska / tjeckiska familjen. Mamman visade sina barn precis hur man gjorde gör att få folk att köpa deras “susenky” för enbart  5 kč. Vi kände konkurrensen och förbättrade vår taktik. När 2 timmar gått hade vi sålt nästan alltihop och åt de sista tre kärleksmumsen snabbt medan pojkarna som hade tröttnat lekte vid trädet.
 
 
Mellan kunderna diskuterade vi vad som gör att man säljer. Vad får folk att köpa saker? Hur kan man förbättra till nästa gång? Vi besvärades av getingar som surrade kring Winstons bakverk. När han sprang bort från getingarna (och marknadsståndet) sprang han också bort från kunderna. Många gick från vårt bord och filt till de två billigare ställena. Getingen fångades i en genomskinlig mugg som gömdes under det lilla bordet. Av någon anledning kom inga fler getingar. Kanske den skickade ut någon slags varningssignal så att de andra skulle hålla sig borta?

Pojkarna lärde sig så många saker. Vad kan man förvänta sig att folk spenderar på en sån här plats? Vad fångar deras intresse så att de kommer och tittar lite närmare? Hur slutför man transaktionen? Hur sätter man priser och hur gör man vinst?

Vi visste också om våra kostnader. Vi hade använt 1,5 paket smör och ingredienser i hög kvalitet för de två bakverken. Smöret var vår största kostnad. Vi borde ha marknadsfört smöret lite mer. Vi vet också att vi inte gjorde en förlust. Vi satte rätt pris för den här typen av kaka.

 
 
Vi vet också att tydligare skyltning och en attraktiv display lockade fler människor att komma och titta närmare. När de gjorde förbättringar sålde de mer. Tills att det nästan inte fanns något kvar. Ett rikligt utbud lockar också. Pojkarna var generellt sett mycket nöjda med erfarenheterna och frukterna av deras arbete. De fick behålla allt de tjänade – till skillnad mot oss arbetande vuxna som måste betala skatt! Vi borde gå ett steg längre och introducera det på nästa evenemang för en ännu mer lärorik upplevelse!

Pojkarna sparar just nu .. de måste spara lite mer för att ha råd med en nerfpistol som de ville ha. Så de planerar redan sin sales pitch för att sälja kakor till ett närliggande café!

 

Leave a Reply

avatar
  Prenumerera  
Notify of