söndag 17 februari 2019

10 barnvänliga härliga skogar och utflyktsmål i Prag



Det jag nog faschineras mest av här i Centraleuropa är den fantastiska naturen som känns mycket speciell. Den påminner på många sätt och vis om Gotlands magiskt vackra klipplandskap eftersom omgivningarna runt Prag består av flera 100 miljoner år gammal havsbotten. Landskapet här är dramatiskt med många raviner, grottor och märkliga formationer. Man kan hitta fossiler och dinosaurie-spår om man letar på rätt ställe. Några av de bättre exemplaren av mammutben har hittats här i Tjeckien. Man kan ana att mystiskt kon-formade berg en gång i tiden har varit vulkaner.

För att hitta den vackra naturen behöver man inte ta sig särskilt långt från staden. Man kan till och med hitta den spännande naturen i staden och ta sig till de områden som jag nämner här med lokaltrafiken. Men en sak är säker att den inte är lika vild och hänförande nära staden men ändå helt okej för att få sitt behov av att vara ute i naturen tillgodosett. Man kan se gamla och nya spår av mänskligheten överallt i den mest lätt-tillgängliga naturen såsom märkliga statyer och mini-kapell, och rätt mycket grafitti som Prag-ungdomarna verkar ha en förkärlek för. De bästa naturområdena finns därför enligt min mening utanför lokaltrafikens nät men det finns många guldkorn i och runt staden. Det här är våra favoriter:

Obora Hvezda


Översatt från Tjeckiska blir det ungefär "stjärn-parken". Denna skog/park har fått sitt namn av den vackra stjärnformade slottsliknande byggnaden mitt i. Den ligger i Prag 6 som är enkel att nå med både spårvagn och tunnelbana. Under våren täcks marken av vitsippor och ramslök. Många av träden är klädda i murgröna. Det finns flera lekplatser och en cykelbane-lekplats utanför som passar bra för picknickar och stor-träffar.









 Ďáblicky Haj


Denna skog ligger lite avsides i Prag 8 men är ändå relativt lätt att ta sig till med spårvagn. Den är väldigt trevlig att spendera en dag i. Här finns det ett stort lekområde med flera grillplatser och många vackra raviner och stup. Det finns även ett observatorium högst upp.






Lysolaje Udoli


Údolí betyder dal på tjeckiska. Det här är ett naturområde där man både kan vandra omkring i en dal eller snarare i en ravin då den är väldigt brant. Det naturliga landskapet är ganska dramatiskt. Det finns också spännande ting som mänskligheten lämnat efter - bland annat en kallvattenspool, kapell och statyer här och där. Dalen ligger i Prag 6 och nås enklast med bil.









Tiche Udoli


Den "tysta dalen" är ganska öronbedövande när det far flygplan över då de går inför landning men annars verkar det vara ganska lugnt där. Det finns en del vilda djur som man kan läsa om på de informativa skyltarna. Vi såg en grå häger och en ekorre samt olika vanliga fåglar. Det såg ut att finnas spår av uttrar vid bäcken också. Det är lättast att ta sig dit med bil men det går bussar också från Prag.





 Cibulka


Denna skog som ligger i Prag 5 är ganska central och enkel att nå med buss 123 som går uppför backen. Här finns både lövskog och barrskog. Det finns ett par lekplatser och picknick-hyddor, samt lite dammar, ett flertal statyer, grottor/tunnlar, ett mini-slott som man kan gå upp i och en hel del annat intressant. Det finns en bäck att leka i också.







 Divoká Šárka


"Vilda Šarka" är ett naturreservat i Prag 6 som sträcker sig till de två dalarna som nämnts ovan. Det är stort och vilt för att vara så nära staden. Här finns dramatiska klippor och stup där en bäck ringlar sig emellan. Det finns också en damm där det går att bada i och källvattenspooler. Trots att den delvis tämjts av människan finns det förvånansvärt vilda områden som passar bra för en dag-trekking. Det är enkelt att nå reservatet kollektivt och med bil.





 Draháň-Troja


Det här naturområdet ligger i Prag 8 ganska nära Ďáblice så man kan utforska båda områdena samma dag om man vill. Vi åkte hit en solig höst-dag och parkerade i Cimice (vilket man också kan åka buss till). Vi vandrade i dalen längs med Cimice-bäcken och gick sedan över åkrar och ängar mot en utkiksplats över floden. Det är ett stup där, kanske 80 m högt, så det är absolut inte lämpligt för småbarn men det är fin utsikt. Man kan nöja sig med att leka vid bäcken med de små. Det finns även en liten sjö.







Kunratice


Denna skog är nog barnens favorit. Den ligger i Prag 4 och är ett ganska stort naturområde. Vänner som bor nära har rapporterat om flockar av olika slags vilda djur. Om man inte ser dem kanske man kan nöja sig med mini-zoo:et där. Det finns en utmärk skogs-pub med ute-lekplats och stora ytor att springa omkring på. Barnens favoritställe där är bäcken där det finns blålera och lekplatsen med eldstad där man kan grilla.








Mala Chuchle


Denna skog som heter "Lilla Chuchle" på Tjeckiska sitter ihop med Stora Chuchle som vi inte besökt än. Det är en stor skog i Prag 5 som är lite krånglig att nå men det går med både buss och bil. Vi åkte hit en iskall vinterdag. Man går uppför en ordentligt brant backe. Såhär i efterhand skulle jag definitivt inte ha haft med mig vagnen. Vi fick putta den uppåt allihop. Men naturen är vacker och det finns ett mini-zoo högst upp på berget som har en lekplats och ganska många djur. På sommaren verkar puben i mini-zoo:et ha öppet. Vid "ingången" finns det en vacker kyrka.





Prokopske Udoli


Prokop-dalen ligger även den i Prag 5. Det här är ett område som är rikt på fossiler. Du kan hitta dem i bäcken och på sluttningarna. Dalen är liksom de andra vi utforskat i Prag dramatiskt brant och snarare som en kanjon. Här går det att komma upp på berget och då kan man gå förbi en källa med gott vatten. Det finns grillplatser, lekplats och många ytor för picknickar. Det är lätt att ta sig hit med spårvagn 12. Puben på vägen ner i dalen har en stor lekplats och god mat vilket kan vara bra att veta om man inte har med sig mat.









Google-karta med nämnda naturområden. Du hittar dock smultron-ställena bäst genom att se markeringar såsom var det t.ex. finns källor med dricksvatten och utkiksplatser på mapy.cz som är bra som vandrings-karta.

söndag 10 februari 2019

Konformismen och klonsamhället


Problemet för de som inte passar in i skolnormen i Sverige idag är inte att hemskolning är olagligt i sig eller att skolorna inte är anpassade för de som faller utanför utan att det inte finns rum i den socialt acceptabla världsbilden för något annat än skolnormen som den är. Till detta kan det adderas att levnadsstandarden minskat i takt med att skatterna ökat så att företagare och andra fritänkande som göder det naturliga ekosystemets välstånd flyr landet.  Och den brist på anknytning och respekt för medmänniskor som man särskilt kan se hos de verklighetsfrånvända ungdomarna i storstäderna. Kulturkrocken är enorm mellan våra vistelser i Sverige och världen utanför.

I östeuropa rusar tonåringarna för att hjälpa till med barnvagnen på spårvagnen - i Stockholm spottar de mot våra barn eller tar på varandra på olämpliga ställen när de hånglar precis framför dem på tunnelbanan. Det är som olika världar. I resten av världen är barn och familj en självklarhet men i bubblan i Sverige upplever jag det som att barn upplevs som något problematiskt.

Barnen syns nästan inte förutom på förskolorna och skolorna. Mammor ammar inte i lika stor utsträckning ute på stan. Lekplatserna ekar tomma på dagarna. Barnen är inte alls en självklar del av livet när man går ut och äter tillsammans med andra. I de sydligare delarna av Europa leker barn ute sent på kvällarna. I Prag finns ofta lekhörnor på pubarna så att det ska vara enkelt för hela familjen att få vara med. Familjer umgås ofta över en god bit mat och några öl med barnen inkluderade. I Sverige skulle barnen ha legat nerbäddade i sina sängar för länge sen redo för nästa skoldag. Hemskolning och alternativa skolor är socialt acceptabla. Det finns till och med en IQ-skola med intagning på över 130. I Sverige skulle det inte ha varit möjligt att driva en sådan då skolan ska vara lika för alla.

Att barn inte går i skolan för att de kan lära sig och må bättre någon annanstans eller att man ens skulle kunna påpeka det omoraliska tvånget finns inte i den indoktrinerade klonens världsbild.

Problemet med Sverige är inte det socialdemokratiska korporativa hopkoket som tvingar oss på olika sätt som exempelvis att fullgöra skolplikten och som pressar på oärliga affärer och uppgörelser för de som har rätt kontakter med de som har tillgång till stöldgodset utan problemet är det att människor beter sig som kloner genom att handla utan att tänka. Alla ska göra sin medborgerliga samhällsplikt på ungefär samma sätt. Det är viktigt att man ska passa in. Den som följer samhällets normer från punkt till pricka ska rösta, tycker det är självklart att det är obligatoriskt att barnen ska gå i skolan, siktar mot att göra karriär, lever med tron att man ska "förverkliga sig själv", ha egentid, och att man ska absolut inte låta barnen ha huvudrollen i ens liv. Världsbilden för den välindoktrinerade blir helt enkelt riktigt snäv.



När jag var 17  begav mig själv ut i världen för första gången. Det var till Storbritannien, Belize och Guatemala ett sommarlov. Resan var surrealistisk - som en saga. Jag gjorde många sådana resor själv och tillsammans med andra. Vad jag inte visste då var att det var verkligheten jag såg och att det var livet där hemma som var en fantasi.

Jag ville alltid vara med på den tiden jag själv gick i skolan men jag har aldrig passat in. Det är klart att man inte vill vara utanför och vara den konstiga eller osynliga, eller den som blir retad. Jag var en bokmal, hade fula kläder, älskade naturen och ville lära mig allt om den samtidigt som de andra tjejerna i mellanstadieklassen ville bli popstjärnor och pratade om var de hade köpt sina snygga kläder. Jag gav till slut upp och blev en klon jag med men en motvillig sådan tills dess att jag sket i det under det sista gymnasie-året ungefär. Det var inte förrän då som jag förstod att det var okej att inte passa in. Mycket tack vare de många resorna med den riktiga kontakten med verkligheten och umgänget som jag fick med människor från alla världens hörn och de som fanns i min närhet som inte heller ville passa in. Det var då jag förstod att man inte behövde vara en klon.

Man behöver inte gilla samma saker. Man behövde inte göra som alla andra när det var uppenbart att man själv eller ens barn behöver något annat. Man behöver inte ens gilla staten. Det var detta som gjorde att alla bitarna föll på plats i mitt liv och att jag kunde vara den jag var då den eviga känslan under uppväxten att inte vara likadan försvann när jag samtidigt insåg att jag inte ville vara en klon.

Det snäva sättet att leva och vara i Sverige är oerhört svårt för den som inte är svensk eller som varken är det eller ej. Jag har sett båda sidor av det då jag bott i olika länder och de som stått närmast mig under de mest formande åren inte har varit svenskar. Jag är inte ens helt svensk själv. Jag är 50% svensk och 50% polsk och har växt upp i Sverige och befunnit mig en stor del av det vuxna livet i världen utanför så jag är antingen en global medborgare eller något annat men absolut inte svensk eller klonisk i min själ. Det är när man inte är som de andra men beslutar sig för att försöka ändå för att man vill bli inkluderad som det krockar. Negativiteten sprider sig som ringar på vattnet inte bara i det sociala utan i alla aspekter av livet. Det är svårt att få jobb, hitta bostad och att vara med överhuvudtaget. Det är oerhört svårt för en som inte är med att vara med helt enkelt.

Det värsta är inte bara det med den sociala pressen att tycka och göra som de andra så som vi ser att folk gör med t.ex. för tidigt amningsavslut och för tidig vistelse på dagis när deras barn visar att de inte vill sluta eller inte vill gå dit. Det absolut värsta är de tvingar sina barn till det. Ett djur i fångenskap får inte lika många ungar som ett vilt och beter sig inte på samma sätt. Detsamma gäller för barn som tvingas göra annat än vad hon eller han egentligen behöver. För att utvecklas och må bra behöver man vara fri och sig själv.

Det är inga konstigheter att många är deprimerade när de först inte får den anknytning de behöver genom för tidig separation på grund av dagis vid 1 års ålder eller när de mår dåligt av att inte passa in eller att barn diagnosticeras med diverse bokstavs-diagnoser för att de helt enkelt är barn och beter sig som sådana. I synnerhet pojkar som behöver röra på sig mer än flickor då skolan dessutom försöker sudda ut skillnaden mellan könen. Pojkar är mer fysiska. Evolutionen har bestämt att det ska vara så eftersom männen behöver skydda kvinnorna då de är mer sårbara när de tar hand om små barn. Flickor och pojkar är och beter sig på olika sätt. Det är inget dåligt då män och kvinnors olika egenskaper kompletterar varann.

Vad jag får höra nu av vänner och bekanta om vad har på läroplanen och vad de gör för att "likabehandla" är rentav fruktansvärt. Det verkar som om landets styrande helt har ballat ut och att medborgare slår till dövörat av avsaknaden av anknytning och förståelse för sina barn.

Pojkar och flickor är inte likadana och kommer aldrig vara det. Det som prackas på producerar freaks i värsta fall men förhoppningsvis lyssnar inte barnen på tokigheterna. Vi är biologiskt olika precis som de flesta andra djur. Ta till exempel gräsanden i dammen där hannen har grönt huvud och honan är brun. Vi ser olika ut, vi tänker olika, vi är olika. Vi behöver vara olika för att kunna reproducera och leva ihop. Det är vetenskaplig fakta som inte går att ändra på då män har XY-kromosomer och kvinnor XX. Vi är programmerade så precis som matematiken är sann. Genom att försöka ändra på det och göra pojkar och flickor likadana och till om med skapa osäkerhet om vilket kön de ens är får vi alla problem som vi ser symptomen på idag. Det är inget fel på att ha annan läggning eller att vara förvirrad i unga år, men man ska inte spä på det eller uppmuntra det då det kan skapa konsekvenser som inte är reverserbara i värsta fall. Det finns inget annat sätt än att se det uppenbara och att säga ifrån. Protestera mot och uppmärksamma det. Följa sina instinkter även om det innebär att gå mot strömmen för att skydda sina barn. Bara för att "alla andra" gör så betyder det inte att det är rätt.

torsdag 7 februari 2019

Vår amningsresa 3.0 samt lite amnings-filosoferande


Snart har vi en 1,5 åring här. Han har växt till sig och utvecklats enorm de senaste veckorna. Han är inte bara bebis utan något mittemellan med mer spring i benen än vad jag orkar med. Det handlar inte bara om att "tas om hand" längre utan allt ska utforskas och prövas vare sig man är redo med motoriken eller ej. Olyckorna avlöser varandra då det klättras på allt, springs iväg och snubblas i klumpiga overaller och varje dag känns som en kamp om att hinna förhindra olyckor eller baby-proofa de moderna och naturliga faror som lurar runt hörnet i tid.

Men en sak som finns kvar som ger båda trygghet och lugn är amningen. (Mestadels iallafall, när det inte klättras på ansiktet eller den andra bröstvårtan skruvas runt ett varv eller ena armen oavsiktligt vevar en smocka rakt på ögat. Jo det har hänt.)

Precis som med de två andra barnen ska tillvänjningen av mat och amningsavslut med denna krabat ske på det mest naturliga sättet genom "självavvänjning". Det är när både barnet och mamman är redo för det på det biologiskt menade sättet, när barnet har fått sin fulla dos av denna IQ-boostande, nyttighetsexploderande, medicinerande all-in-one-cocktail.


Häftig förstoring av bröstmjölk och ersättning i mikroskop som visar att bröstmjölken är levande celler som är designade för att ge ditt barn exakt vad hon eller han behöver.

Det finns ingen speciell ålder för ett amningsavslut eftersom det är upp till varje mamma-barn-par men det naturliga är om amningen slipper störas av prematur mat-introducering eller diverse plast-grunkor och får ske på barnets villkor. Den biologiska åldern för självavvänjning ligger på ca 2-7 års ålder. Tyvärr vet inte de flesta föräldrar om den naturliga åldern eftersom den barnfrånvända jämlikhetstvingande statsdyrkande kulturen som förespråkar den allt för korta amningsnormen som de flesta går efter.



Den naturliga amningslängden är tyvärr hotad av starka chrony-kapitalistiska krafter och försäkran om att skatteboskapen tillför sin andel så som de ska. På BVC och i diverse mainstream-informationskällor matas osäkra föräldrar av råd som är biologiskt sett helt felaktiga angående sömnvanor och för tidigt amningsavslut då bröstmjölk är levande och inte går att replikera. Om det hade varit för barnens och mammornas bästa hade det pushats för den naturliga amningslängden.

Spädbarn som inte kan föra sin talan prackas på välling som en slags billig "sämre än ersättning"-ersättning och napp som ersätter sugandet som hade producerat mer mjölk enligt barnets beställning (då sugandet ökar produktionen). Välling är inte ens en biologiskt riktig föda och den finns bara i Sverige vad jag vet. Utomlands ammas det eller ges ersättning. Ingen av våra utländska vänner vet ens vad välling är så jag har berättat det. Människor har enbart odlat vete under drygt 10000 års tid sedan de blev bofasta. Innan dess har födan bestått av det som jagats och hittats. Det är inga konstigheter att det finns en så pass hög andel glutenintoleranta och diverse matsmältningsproblem med en normalkost som till så stor del består av kolhydrater och gluten.

Innehållsförteckning över bröstmjölk och ersättning - en jämförelse. Klicka på bilden på att förstora.

Den för tidiga matintroduktionen som rekommenderas (från 3 månader är det värsta jag hört personligen från en BVC-tant) saboterar inte bara den naturliga amningslängden då varje kalori från "maten" innebär en minskad kalori från amningen och därmed minskad produktion utan kan också ge upphov till diverse matsmältningsproblem då magen inte är redo. Det innebär såklart inte att alla BVC-tanter ger de råden, Det finns de som verkligen är intresserade och som vidareutbildar sig istället med de senaste kunskaperna. De tidigare råden på 6 månader var mer riktiga, men absolut inget som innebär att man ska övergå till mat vid 6 månaders ålder. Det naturliga är att provsmaka och undersöka maten utan tvång med skedmatning. Det kallas för "Baby-led-weaning". I början runt 6-9 månaders ålder är maten en lek. Därefter blir den mer och mer en del av kosten för att tillslut ersätta amningen. Jag har skrivit lite grann om när vi påbörjade vår baby-led-weaning-resa här.

Mycket bra sammanfattat om när barnet är redo för matintroduktion! Klicka på bilden för att förstora.

När barnet kan greppa maten och föra den själv till munnen är barnet redo för mat. När vi har introducerat mat har det skett i form av bitar som barnet enkelt kan greppa själv, som diverse grönsaksstavar och ugnsrostad sötpotatis. Därefter har mindre köttbitar och grönsaksbitar lagts till, och sedan ungefär 9 månaders ålder har samma mat som vi ätit erbjudits. Anledningen till detta är att barnet ska lära sig hantera mat i munnen för att minska risken för att sätta i halsen. Den naturliga instinkten är att kvälja och spotta ut när det är för stora bitar. Ingen av våra 3 har hittills satt i halsen med denna metod.

Edward 1,5 år vägrar antilop-stolen och äter själv vid bordet sittandes på bänken tillsammans med storebrorsorna.

Det naturliga sättet är en lång process som sker helt i barnets takt. Hur människor gör med sina barn i olika kulturer och genom tiderna faschinerar mig enormt. Av våra indiska vänner har jag fått frågande blickar när jag berättat att barnet har fått mat sedan 6 månaders ålder. Hos dem är det naturligt att introducera mat runt 1 års ålder - inte 6 månader. Det låter vettigt då babyledweaning i början är rätt kletigt - de första 6 månaderna med alla 3 barn kan nog räknas som ett enda långt kletigt experimenterande. Bland våra vänner från Indien och Nepal ges till exempel inte egen tallrik till barnet i början utan föräldrarna ger små bitar av sin egen mat istället. Då blir det inte så mycket som slösas och som ska städas. Liknande har jag stött på i andra kulturer också där det inte ges "baby-burkmat" eller ersättning.

Nu för tiden när vi äter har Edward iallafall fått lite bättre bordsskick. Maten kastas inte alls omkring i samma utsträckning. Att amma en 1,5 åring är inga konstigheter även om jag vet att den tjeckiska "amningsnormen" är 1 år och vi för längesen har passerat den. I subkulturer som hemskolningskretsar är detta bara en början. Det är rätt vanligt att någon ammar ett minst dubbelt så gammalt barn på hemskolningsträffar här. 1.5 år är mitt i den beräknade ungefärliga amningslängden som jag gissar för oss denna gången. Men inte i närheten av den totala amningen på 7,5 år under 9 år (inräknat både tandemamning och pauser med 3 barn). Vi får se hur det blir.

Amningen ser ut på så olika sätt med varje barn och i varje ålder. Att amma en nyfödd är inte alls samma som att amma en 1-åring, 2-åring eller 3-åring. Det har tuttats på ordentligt med de två äldsta till ungefär 2.5 års ålder, därefter har amningen varit sövning eller en behändig tröst vid olyckshändelser - ett slags omedelbart sömnpiller eller bedövningsmedel som alltid funnits till hands. Och till slut har vi, när den här mamman fått nog, kunnat diskutera och ta beslut gemensamt om ett avslut när barnet har varit redo för det.

Så vi fortsätter obesvärat att amma på. I en tid som denna där våra biologiska kunskaper nästan har gått förlorade är det extra viktigt att upplysa om krafterna som vill profitera på det som borde vara status quo. Amningen och att bära och föda barn är en av de få sakerna som vi har som staten inte tafsar (helt och hållet på). Och att odla sin egen mat. Frågan är inte "om" utan "när" ifall det spinns vidare på galenskaperna idag. Bli inte förvånad när även bröstmjölk och dina egna odlingar beskattas.

De viktigaste sakerna för att få frihet från staten (enligt mig) är:

1) Den monetära friheten och egen kontroll av tillgångar (bitcoin)
2) Utbildningsfrihet och möjligheten till självstyrd inlärning
3) Familjens frihet (att inte med tvång behöva lämna ifrån sig sina barn till institution)
4) Friheten att föda och amma sitt eget barn på ett biologiskt riktigt sätt.

Det sista är det mest fundamentala för mig - det som öppnade ögonen för anarko-kapitalismen (att vara fri från härskare och leva fredligt med frivilliga överenskommelser och att leva enligt icke-aggressionsprincipen), för det var själva amningen som fick mig att inse vad det faktiskt var.

Ett enda djupt kaninhål med så mycket kvar att utforska trots det var hela 9 år sedan jag började amma. Jag var med i en podcast som tyvärr är borttagen sedan den lades ner men där förklarade jag under ungefär 2 timmars tid anarko-kapitalismens relation till amning och hur viktig amningen är för anknytningen samt äganderätt kring barn - vem som barnet egentligen tillhör.

Vad jag har fått höra (från staten) och hur verkligheten var (för mig) stämde nämligen inte alls överens. Det var en chockerande kalldusch. Det var tydligt att amningen och naturliga företeelser stod i vägen för statens plan - att barnen ska vara på förskola vid 1 års ålder och påbörja sin indoktrinering medan föräldrarna går tillbaka till det tidigare livet och betalar skatt. Det är en sådan självklarhet i vår kultur.

Det finns i Sverige enbart en organisation (Amningshjälpen) som försvarar amningen och som ger "rätt" råd  - något som borde ha varit kunskaper som går i arv från mödrar till döttrar men som tyvärr har tagits hand av staten i kombination med avsaknaden av anknytning och sättet vi bor och lever på. Det enda som faktiskt kan försvara amningen i slutändan är mammorna själva genom att prata om den och inte vara rädd för att amma varsomhelst och hur länge som helst som man vill och behöver.

Det finns ingen statlig institution eller företag som skyddar amningen till den grad som behövs eftersom de ekonomiska incitamenten är starka för kort eller utebliven amning. Inte nog med de enorma mängder pengar som tjänas av ersättnings -och bebismat-bolagen så finns det stora pengar att tjäna på sjukvården för de möjliga framtida hälsoproblemen för både mamma och barn. National Center for Biotechnology Information nämner att:

"For infants, not being breastfed is associated with an increased incidence of infectious morbidity, as well as elevated risks of childhood obesity, type 1 and type 2 diabetes, leukemia, and sudden infant death syndrome. For mothers, failure to breastfeed is associated with an increased incidence of premenopausal breast cancer, ovarian cancer, retained gestational weight gain, type 2 diabetes, myocardial infarction, and the metabolic syndrome."

Amningen är en no-brainer för oss. Det är en viktig del av vår vardag sedan vi först blev med familj. Vi pratade om amningen senast idag i familjen. Ögonen lyste upp när Winston påminde om hur busiga de var när han och Henry hoppade på mig och ammade när de var små.

Hängmatte-mys. Man får titta nog för att se att det är tuttning på g.

Inspiration och rekommenderade länkar:
-------------------------------------------------
Om avvänjning - Weaning
Introduktion av mat - Starting solids
Utmärkt amningsrelaterad läsning från erfaren amningskonsult - Breastfeeding basics 
Bra amningsinformation - Kellymom 
Amningsfakta - från Amningshjälpen
Blogg om amning - Sagogrynet