När alla tältsaker, kläder, badsaker, proviant och kanoten stuvats in var vi redo att lämna stadens sus och brus för en tripp med en välbehövlig dos av äventyr och kontakt med naturen. Färden i den fullpackade Volvon med 5 vilda familjemedlemmar gick rakt söderut. Eftersom vi inte hade så mycket inplanerat blev resan full av överraskningar. Bland annat hittade vi en spännande stad med palmer och kaktusar samt en kryptoaffär i Österrike.
Första stoppet blev på McDonalds i Tjeckien där Winston glömde sina skor vilket upptäcktes först vid det andra stoppet i Freistadt i Österrike när han varken hade dem på fötterna eller i bilen. Efter många om och men bestämde vi att det skulle ta 4 timmar samt kosta mer att åka tillbaka och hit igen än att köpa nya skor. I Freistadt inhandlades temporärt ett par vattenskor och flipflops på Lidl i väntan på något bättre. Freistadt var en förvånansvärt trevlig liten stad med fin lekplats där vi kunde inta dagens medhavda lunch.
Sedan fortsatte vi söderut ett par timmar. Bergstopparna blev allt högre och dalarna allt djupare. Vi körde fel och på ringliga serpentinvägar i rak riktning söderut istället för på motorvägen. Det blev uppenbart att bromsarna behövde åtgärdas så fort vi skulle komma tillbaka. Som tur var, var detta de brantaste backarna under hela resan, så bilen klarade resten. Österrike är så otroligt vackert. Även i åskvädret där det haglade så mycket att vi fick krypköra längs med vägen. Det var skönhet, det. När det blev dags för middag tog vi en paus i en slumpmässig by där vi ställt in navigatorn på närmsta pizzeria. Det visade sig vara på en sportanläggning med swimmingpool, äventyrspark och ett stort schackbräde.
Vidare fortsatte färden i jakt på övernattningsplats. Det verkade inte som vi skulle nå fram till den campingplatsen som jag planerat så vi sökte runt på nytt och hittade en via google maps som faktiskt svarade när vi ringde. På en väldigt knackig tyska kunde vi komma överens om att mötas upp. Vi fick ett bra pris på att bo i en söt liten stuga. Det fanns inga andra gäster förutom en ensam husbil med ett äldre par. Där i stugan tittade vi på det första avsnittet av “Chernobyl” på datorn i mörkret. Henry tyckte det var för läskigt men Edward satt för ovanlighetens skull ganska still så att vi kunde se hela programmet.
Följande dag stannade vi till vid staden St Vert an der Glan för ett viktigt telefonmöte för min man och ett obligatoriskt sko-inköps-stopp för att ersätta Winstons borttappade sandaler. Vi visste ingenting om staden men tanken var att leta upp ett kafé med uppkoppling så att min man kunde genomföra Skype-samtalet. Under tiden skulle jag underhålla barnen någonstans. Det var lätt att göra det i denna söta lilla stad. Vi sprang omkring på torget bland kaktusar, palmer och fontäner. Jag jagade barnen. Det fanns undangömda trädgårdar. Och bäst av allt – ett fontän-bad där de kunde bada när det blev för hett.
Vidare gick färden söderut för att nå målet Slovenien via Italien. Men på vägen först ett stopp för lunch och lite bitcoin-kuriosa! Vi stannade till i staden Villach där det skulle finnas en krypto-affär. Affären var tillfälligt stängd men vi ringde ägaren som efter några minuter dök upp och kraftigt bromsade in i sin hårt utsmyckade Bentley. Det syntes långa vägar att det var han som hade affären.
Affären var full med bitcoin-blingbling och väldigt snygga kläder till en alldeles för hög prislapp för min del. Vi fick intrycket av att det var en affär för nyrika bitcoin-traders med fokus på just trading och inte själva filosofin. Dock var det en spännande upplevelse i sig. En dag kanske man kunde unna sig en “daughters of satoshi” t-shirt med hello kitty på! Vi berättade om Hackers congress och att han borde sälja sina varor där, vilket han inte kände till men nu skulle han undersöka saken. Hoppas de säljs till lite lägre priser där om han kommer dit!
Efter att ha intagit en för dyr grillad lunch till Österrikiska priser gick färden vidare söderut mot Italien och Slovenien. Fortsättning följer i del 2!