Worldschooling-vecka i Moravien

Årets worldschooling-retreat blev inställd men 8 av de familjer som befann sig inom Tjeckiens landsgränser tog initiativet att träffas ändå och ordna en alternativ worldschooling-vecka istället. Vi tog oss till en avlägsen del av Moravien i Östra Tjeckien vid bergskedjan Bílé Karpaty och spenderade nästan en hel vecka där med familjerna som tagit sig dit från Prag och Brno. Det var lite speciellt att ordna en sammankomst i dessa osäkra Corona-tider men vi blev glada att det blev av och att det blev lyckat.

Resort Dešná

Vi hade ingen speciell plan – bara att vi skulle träffas på samma camping och göra upp planer allt eftersom som de som ville skulle kunna delta i. Vi fick tips om Resort Dešná i Moravien. Ingen av oss hade varit där. Det låg nära zoo i Zlín, som är en industri-stad känd för sko-tillverkningen där (Sko-kedjan Bata kommer bland annat därifrån). Själva campingen var lantligt belägen i en by i ett bergigt område med mycket skog. Detta skulle vara ett billigt alternativ där det skulle finnas en uppvärmd pool samt vara barnvänligt så det lät lovande!

Vi kom fram dagen innan veckan skulle börja. Ett par familjer hade redan checkat in. Det fanns stugor i olika slags standarder att välja mellan och tältplatser. Vi hade med oss två mindre tält men det ena gick sönder så vi köpte ett stort istället, med två “rum” i. Boendekostnaden låg på ungefär 270 SEK per natt för hela familjen så jämfört med att flytta till en stuga kunde vi få ett nytt tält för mellanskillnaden.

Campingen var nästan helt tom så vi hade nästan hela området för oss själva. I restaurangen fanns det en billig dags-meny där en hemlagad portion mat i snitt kostade 40 SEK. Vi hade med oss camping-kök men eftersom det var så billigt och gott så åt vi där ofta. Det var också enkelt med småbarnen då det fanns flera lekhörnor för dem. Dagens rätter annonserades ut på de svarta tavlorna. Det var rätter såsom schnitzel, gulasch, korv och soppor. Det gick bra att byta ut tillbehören så att man kunde beställa LCHF-versioner. Personalen i restaurangen var dessutom riktigt trevliga och hjälpsamma. Precis i anslutning till serveringen fanns det dessutom tennisbana, scen och lekplats.

Det fanns flera tillfällen att vara med i leken “werewolf” vid borden precis vid restaurangen där vi kunde inta dagens rätter och dryck efteråt. Barnen kunde leka intill vilket var bra då denna lek både kunde ta tid och de små sällan hade tålamod.

Det regnade en del men det fanns också soliga eller mindre regniga tillfällen då vi kunde bada. Det var bekvämt att ha tillgång till bad på samma plats som vi bodde på.

Det var väldigt mycket unschooling-tänk och väldigt lite struktur under denna camping-vecka. Barnen rörde sig fritt och gjorde saker som de ville, spelade schack i vårt tält, hade nerf -och vatten-krig, badade och vad de nu hittade på.

Vissa hade med sig jobbet – som att processa ordrar och serva kunder från en bänk eller det lilla bordet vi hade i vårt tält. Pojkarna hade även matte-lektioner i tältet på zoom med deras lärare som befann sig i Sydafrika. Vi hade betalat extra för att få en lång sladd till vårt tält så att vi kunde koppla in vår elektronik. I skogen som syns på bilden ovanför kunde vi på nätterna se eldflugor flyga omkring och lysa upp.

Förra året var “kubb” en uppskattad aktivitet och så blev det även detta år.

Det vandrade omkring en flock getter på hela camping-området. På nätterna kunde man ibland höra dem beta precis intill tälten. De blockerade även ibland toaletterna så att man fick kliva över.

Campingen hade spök-tema. Här och var kunde man se “spöken” i skogen, vid lekplatserna, eller som satt på bänkar. På bilden ovan syns en spök-labyrint.

Även denna hemsnickrade lekplats var hemsökt.

Spökena vid pool-området.

Hrad Lukov och en oväntad vandring

Vi gjorde en större dagsutflykt tillsammans till Lukov-borgen som låg ungefär 25 minuters bilresa bort från campingen. När vi kom närmare vår slutdestination upptäckte vi att google maps ville att vi skulle köra på en väg som man inte fick köra på. Där fanns det en parkering så vi parkerade våra bilar och tänkte att vi kunde gå de sista kilometrarna.

Utsikten över bergen och sluttningarna var häpnadsväckande. Det ser inte lika dramatiskt ut på bild som i verkligheten.

En fjäril ville vara med på selfie.

Den långa vandringen, som vi inte räknat med att göra alls, gick delvis längs en stig bland kalhyggen och skogar kantad med smultron och grönska. De smultron som hittades fick ges direkt till de hungriga barnen.

Tjeckien som förmodligen är världens mest ateistiska land har trots allt mycket som signalerar att kristendomen har varit viktig där – såsom små kors och kapell – till och med i skogarna.

Vår vandring var lång men det var skönt att gå i en riktig skog.

Utsikt över bergskedjan Bílé Karpaty – som fortsätter som Karpaterna i Slovakien och Polen för att sedan sträcka sig söderut i Östeuropa. Här är det ganska små berg där de högsta är ca 700 m höga men i Karpaterna når de en bra bit över 2000 m. Trots det kändes det magiskt. Bergen var branta och utsikten var fantastisk.

Längs med en del av vägen hittade vi svamp som den här soppen som sedan blev en middag för en familj.

Längs med de officiella vandringslederna som finns på mapy.cz finns det ofta informations-tavlor – som den här där man kan lära sig vad träden heter på tjeckiska.

Till slut kom vi fram till borgen och då var vi mycket hungriga eftersom vi räknat med att bara vara där en stund, utan vandring, och äta lunch direkt efteråt.

Det skulle ha funnits en servering med mat men den var stängd. Däremot fanns det en själv-servering – en öppen lucka med läsk, öl och några chokladkakor. Det var nödvändigt att ge chokladkakorna som lunch till barnen tills att vi hade hittat riktig mat. Man fick betala genom att lägga i pengar i en låda. Inträdet till slottet fungerade på samma sätt – genom att de som drev verksamheten där räknade med att folk skulle vara ärliga och betala för sig.

För att komma till själva borgen fick man gå över en bro.

Väl inne fanns det stora ytor att utforska, såväl som ett museum och undangömda skrymslen. Det var nästan helt folktomt förutom vår grupp vilket nog mest berodde på Corona-restriktioner. Följande dag skulle slottet vara öppet “som vanligt”.

Även här var utsikten hänförande. Promenaden nerför berget gick betydligt fortare då vi allihop var riktigt hungriga vid det här laget. På vägen tillbaka hittade vi flera möjligheter att äta på restauranger med tillgång till lekplatser i närheten. Några åkte tillbaka och några följde med på en pizzeria med lekplats.

Några i vår grupp åkte på Zoo i Zlin, som de berättade var riktigt trevligt, eller gick på promenader i närområdet. Flera familjer hade med sig arbetet och några av barnen som inte kände varann sedan innan kunde knyta an. Det var riktigt roligt att se Henry och Aryon komma så bra överens. Hoppas att de kan få träffa varann snart! Det var även roligt för oss familjer att träffa likasinnade och kunna diskutera bitcoin, kost, frihet och andra hjärteämnen. Det var sorgligt att bryta upp i slutet av veckan men ändå skönt att få komma tillbaka till Prag. Vi kunde inte vara borta länge från vår odlingslott just nu. Vi familjer ska definitivt snart ses igen, och det blir nog en tripp snart för att hälsa på Brno-gänget.

Olomouc

På vägen tillbaka gjorde vår familj ett stopp i staden Olomouc som är en gammal universitets-stad som bland annat har ett historiskt centrum, botanisk trädgård och en astronomisk kommunist-klocka. Kommunist-klockan höll tyvärr på att repareras så vi kunde inte se den, men vi kunde äta lunch, ta en glass på torget och upptäcka staden.

Vi åt lunch på Plan B där vi parkerade bilen och promenerade in mot centrum. Det fanns fontäner, och ett mycket tjusigt kapell i mitten av torget.

kommunist-klockan som staden är känd för renoverades fanns det istället en modell över staden bredvid.

Vi hittade passager och gränder som var mysiga att vandra igenom. Det behövdes verkligen en längre bensträckare för resten av bilresan kom att ta mycket lång tid på grund av de många väg-arbetena mellan Brno och Prag.

Det verkade finnas mycket att se i Olomouc. Vi nöjde oss dock med att vandra omkring.

Intill det historiska centrumet hittade jag en liten passage som ledde ner till den botaniska trädgården.

Där fanns det en å och flera lekplatser. Det fanns också instrument.

Medan barnen lekte på lekplatsen och jag fick order om att snurra dem fortare än vad som var bekvämt för mig satt Paul och processade ordrar samt svarade på kund-mail på en svamp.

Det var dags att lämna Olomouc för en lång bilresa då nästan hela vägen skulle byggas om till en flerfilig motorväg. Det var ett mycket trevligt stopp. Vi kom hem på kvällen, nöjda med worldschooling-veckan och ser framemot att ordna en till nästa år.

0 0 vote
Article Rating
Prenumerera
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x