torsdag 10 januari 2019

Värdegrunden och det egentliga syftet


Vad är det som gör att det bara finns ett enda sätt för barnen att växa upp i Sverige och att majoriteten anser sig ha rätt att bestämma över hur andra gör med sina barn? Varför lär vi oss att statens väg är den rätta vägen? Den verkliga problematiken för familjer som vill unschoola är nämligen inte den obligatoriska skolan och svenska läroplanen i sig utan att den absolut största majoriteten av den svenska befolkningen vill ha det så

Varför ifrågasätts inte skolans "vara" i sig?


Det finns nästan ingen i Sverige (vad jag vet) som inte tycker att skolan ska vara obligatorisk eftersom de har lärt sig i skolan att skola, demokrati och skatt är nödvändigt. Det är ytterst få som tycker att skolan ska befinna sig utanför staten, vilket är föga förvånande eftersom vi lär oss att det ska vara så, trots att det är uppenbart att det är ett förlegat system som verkligen inte passar alla.

Till och med bland vissa svenska hemundervisare finns denna statskärlek kvar. Trots att de blir landsförvisade verkar det fortfarande finnas en respekt för staten och värdegrunden samt en tro att det går att övertyga politikerna att "tillåta" hemundervisning. Man har lärt sig att man ska uppfostra sina barn till demokratiska medborgare som ska kunna anpassa sig bra till samhället, vilket jag förstår finns en vilja att behålla, trots att det är en ickefråga om man faktiskt försvarar utbildningsfriheten till 100%. Det är helt enkelt kognitiv dissonans.

Vad lärs egentligen ut och vad är skolans egentliga syfte?


Jag läste denna artikel som är skriven av skolelever. I samma skolelevers artikel fanns en video länkad med en animering baserad på en föreläsning av Sir Ken Robinson vilken visar den utdaterade skolans löpande-band-process på ett tydligt sätt och varför den inte är aktuell längre.

Jag gick igenom denna oerhört långrandiga dokumentär om skolans idéhistoria som ger en rätt tydlig bild av vad skolans syfte egentligen är. Från både elevernas artikel och idéhistoria-filmen kan man kort sammanfatta att skolans roll är: att fostra demokratiska medborgare som kan anpassa sig till samhället, sortera samt socialisera.

I dokumentären berättas det att grundskolan ska fostra demokratiska medborgare och vaccinera så de inte blir totalitära medborgare som till exempel stalinister och nazister. Skolan ska vara den arena där klass-skillnader minskar. Skolan ska inte bara lära ut saker utan ska sortera elever också vilket görs genom betygsystemet. Citat: "Den sammanhållna skolans idé är ju att alla barn ska ha likartade och de svagare vissa utjämnande kompensatoriska möjligheter att nå upp till likartade nivåer. Det var en jämlikhetsidé som handlade om lika resultat som formulerades av Alva Myrdal, Olof Palme och andra."

Citat: "Skolan är den plats där man är befriad från det mest lokala som familjen, släkten och de mindre kollektiven."

Vidare berättas det att begåvning förklaras ur olika samhällsklasser, det vill säga från överklassen kommer fler begåvade elever och från de lägre stående klasserna färre och att alla inte har lika möjligheter. Det mesta av det vi gör gör vi inte för att vi väljer det utan vi blir tilldelade våra hållningar. Det berättas att det inte är inte fria val i livet utan andra krafter som råder över oss.

Kort och gott är budskapet att:
- individerna inte har något ansvar över sina egna liv
- familjen och det närmsta kollektivet är dåligt
- Samhällsklasserna är problematiska. Skolan behövs för att det ska vara lika för alla

Egentligen kan det sammanfattas med ett ord: Totalitarism. Citat från Wikipedia: "Totalitarism är ett modernt samlande begrepp för politiska idéer och system som förespråkar en centraliserad och absolut makt utan nödvändigtvis hänsyn till mänskliga rättigheter, folkets åsikter eller personlig integritet"

Värdegrunden


Värdegrunden saknar en motsvarighet på andra språk vad jag vet och inga av våra utländska vänner har hört talas om det. När jag förklarar vad det är förfasar de sig snarare över det och undrar hur svenskarna kan sakna integritet och låta sig vara så hårt styrda i detalj. Värdegrunden är central i läroplanen och lärs ut under skolgången. Det vill säga den är vad som ska tyckas och hur man ska vara för kollektivets skull. Vi lär oss att vi egentligen inte betyder någonting. Vi är bitar i det statliga samhällets livspussel.

Detta är vad som lärs ut till lärare för att se till att så sker. Notera den första flickan som inte vill kramas och säger "Stopp, min kropp". Kramar ska vara frivilliga såklart men varför vill flickan inte kramas? Kanske hon har lämnats på dagis för tidigt och förlorat den naturliga anknytningen så att hon helt enkelt inte vill krama sin mor?

Vidare ges moral-lektioner för att underminera föräldrarna. Sedan förklarar en flicka stolt för sin pappa att socialism och kommunism egentligen är två olika saker vilket inte riktigt är rätt då det ena leder till det andra. Till sist visas ett klipp där familjens regler inte respekteras. Det här avsnittet från Radio bubb.la som analyserar indoktrineringen och respektlösheten gentemot familjen är väl värd att lyssna på.

Såhär säger skollagen om värdegrunden:

"Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på."
Skollagen (2010:800 - 4 §)

och

"Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor."

Jag tittade på denna korta film om värdegrunden från skolverket och sammanfattar den med några citat: "Det handlar om att i verksamheten konkretisera vad man menar med de här värdena./.../ Det kanske kan vara så att man arbetar med solidaritet när man talar om att barnen ska uppmuntras att dela med sig. Man kanske praktiserar det här med människors faktiska lika värde/.../kunskap och värde hänger ihop. Syfte och värde är ett./.../Det ska genomsyra allt man gör i förskolan och skolan./.../Så det är en rättighet för barn att få gå i en förskola och skola med bra värdegrundsarbete och det stärker deras möjligheter att lära och utvecklas."

Sammanfattningsvis handlar detta igen om (smyg)kommunism. Att man ska dela med sig - även om man inte vill. Tvång alltså! Att alla är lika värda - är en massmördare lika mycket värd som ett läkare? Människors lika värde existerar inte eftersom en människas värde definieras av dess handlingar och alla är olika. Inte heller finns det några "rättigheter" att tvingas gå i skolan då ordet för det första används på fel sätt då det inte handlar om en "rätt" utan om "tvång" och då vi för det andra inte föds med "rättigheter" - dessa finns inte programmerade i våra gener eller fysiskt i vår värld.

Från råvara till produkt till kasserad produkt


Vi är ett litet kuggkjul i det förutbestämda samhällets maskineri. Vi föds, stoppas in på dagis när det är som viktigast att knyta an till familjen och förvaras i skolan vare sig vi vill eller ej under våra mest formande år separerade i onaturliga åldersgrupperingar och tvingas göra vad vi blir tillsagda. Sen ska den färdiga produkten ut i arbete och lyckas eller misslyckas att bli ingenting eller någonting. Många dör ensamma och ångrar att de inte spenderade mer tid med familjen på dödsbädden. Det enda som finns kvar är askan och folkbokföringens registrering av dödsfallet.

Det naturliga


Det naturliga för vår art är vad som bevisligen är bra för oss. Vi är djur. Vi har instinkter. Till exempel vill vi (oftasts) amma våra barn och hålla dem tätt inpå våra kroppar när de visar att de behöver det. Små spädbarn uttrycker nämligen när något inte är bra med skrik. Och mammans instinkter är att göra något åt det så att barnet inte skriker. Barnet slutar skrika eller skriker mindre när det får amma, blir buret, sover tätt intill sina föräldrar, eller till exempel får det obekväma i blöjan åtgärdat. En ett-åring uttrycker sig kanske med skrik och protester om han eller hon inte kan uttrycka sig. Det är vår uppgift som förälder att lära känna, besvara behoven och hjälpa barnet. Det finns vid god kommunikation inte någon anledning för barnet att "trotsa". För det handlar just om kommunikation. Små barns raseriutbrott är symptom på att föräldern har missat att svara på barnets behov. Barn som får behoven tillgodosedda i tid får helt enkelt inte några utbrott. Föräldern missar anknytning och kommunikation om han eller hon lämnar in sitt barn på institution. För ingen annan kan lära känna sitt barn så som den oersättliga föräldern.

I vår kultur ses man som en dålig person om man inte gör exakt som alla andra med sina barn, vilket innebär att man bryter mot barnets behov. Det finns inga barn som är redo för separation från sina föräldrar vid 1 års ålders. Ändå lämnar de allra flesta föräldrar ifrån sina barn med dagisfröknarnas försäkran om att det går bra, utan att tänka på att barnets skrik och den stressande vistelsen i stora grupper faktiskt ger permanenta hjärn -och anknytningsskador. En studie visar att 15 månaders bebisars ökade kortisolnivåer fortfarande var synliga 15 månader efteråt. Symptomen från för tidig separation och tvång ser vi när barnet blir äldre genom dåligt mående och beteende. En alldeles för stor del av barnen i skolan mår faktiskt inte bra. Det är ett tecken på att det är något som är fel och som kan spåras tillbaka till anknytning och frihet.

Vad som är korrekt och naturligt för oss är att svara på instinkterna och ge våra barn det de behöver. Föräldrarna som har skapat barnet är helt ansvariga för att barnet får växa upp på bästa möjliga sätt då de har valt att skapa barnet men barnet inte själv valt att bli skapat. Det ansvaret kan man aldrig lägga på någon annan och i synnerhet inte en social konstruktion som staten. Därför är det så viktigt att inte skaffa barn utan att ha framtiden någorlunda utstakad så att man kan koncentrera sig på familjen och se till att man först och främst väljer en bra partner och skaffar barnet i högfertil ålder. En bra partner ska kunna ta hand om det praktiska medan modern ombesörjer det lilla barnet samt ha en säkerhet ordnad om det oförutsedda skulle ske. Det är precis detta som staten motarbetar genom att det finns en stark välfärdsstat och svag familjekultur.

Vi är intelligenta varelser men tyvärr inte tillräckligt för att andra ska respektera personliga val, leva respektfullt utan att utöva direkt eller indirekt våld samt ta ansvar för sina familjer och sina liv. Sålänge det inte finns någon vilja att leva fredligt och respektfullt kommer vi fortsätta att leva i våldskulturen men tack och lov finns det bättre och sämre platser i världen.

Att be om lov 


Utifrån undersökningar och nyhetsartiklar verkar det som att en klar majoritet tycker att man inte ska få deras tillåtelse att hemundervisa. Jag upplever att många hemundervisare tycker att man ska be om lov, tex denna som precis ber om lov (man kunde rösta när artikeln publicerades och om jag minns ätt tyckte 85% att hemundervisning inte skulle tillåtas), eller denna som tycker att det är en mänsklig rättighet, eller denna som tycker att skolplikt ska bytas ut mot läroplikt.

Varför ska man be andra personer om lov för hur man utbildar sina barn? Varför är hemundervisning inte en mänsklig rättighet? Varför ska ett sorts tvång bytas ut mot ett annat? Det är galenskap!

Ingen ska beblanda sig i hur andra personer gör andra familjer gör med sina barn då det är upp till var och en hur de väljer att leva. Sålänge inte våld används såklart. Våldet mot det lilla barnet i framtiden kan växa till sig inuti och skada någon annan i framtiden, Ordet "rättighet" används när man inte kan komma på något bättre. Det bara "är" som en sista utväg när man inte argumenterar varför. Att utöva tvång genom att försöka ändra lagen är kognitiv dissonans det med.

Internet-revolutionen och en tsunami av inlärningsmöjligheter


Vi behöver ingenting från skolan eller läroplanen för att lära oss vad vi behöver för att kunna ta personligt ansvar, ta hand om varandra och klara oss i framtiden. Allt vi behöver lära oss finns tillgängligt i vår omgivning och på internet. Det är verkligen helt revolutionerande att man kan lära sig vad som helst, lära känna och hålla kontakt med personer över hela världen, kunna sprida idéer, kunna göra transaktioner över hela världen utan någon bank inblandad tack vare bitcoin och upptäcka nytt och hitta information om vadsomhelst. Vi kan lära oss matematik från 1 års ålder till högskolenivå gratis med t.ex. Khan academy på ett mycket pedagogiskt och lätt-förståeligt sätt. Vi kan lära oss om vad som helst genom att söka om det på internet eller använda appar eller anlita experter om vi vill. Kunskapsmässigt behövs inte skolan alls. Socialt sett behövs inte skolan heller.

Man tvingas tvinga sina barn till skolan och tvingas göra samma sak som alla andra. Man lär sig att frysa ut den som är annorlunda. Man lär sig att majoriteten ska bestämma. Det heter demokrati. Men för den som är en minoritet är det mobbning. Däri ligger svaret varför de statliga skolorna aldrig kan bli fria från mobbning. Vi lär oss inte empati i skolan och att ta hand om varann i stora grupper på samma sätt som man gör i mindre grupper och familjen. Vi lär oss inte att umgås över åldersgränserna utan i konstgjorda miljöer med många barn i samma ålder där man lär sig beteenden av jämnåriga knappt under uppsikt av vuxna.

Om skolan inte behövs vare sig för kunskapen eller det sociala - vad behövs den för då? Det finns bara en sak kvar - och det är värderingarna - dvs indoktrineringen där familjens värderingar och egna ansvar ersätts med statens värdegrund med de katastrofala resultat vi ser idag. Därmed inget sagt om att hemskolning är enda vägen. Det är absolut en fråga om att känna sitt eget barn och ta rätt beslut för hur barnet ska växa upp då alla barn och familjer är olika. Det ska inte vara någon annans beslut då det är familjens naturliga rätt. Om så inte är fallet uppenbaras vår ofrihet. Den största som handlar om om det allra viktigaste: Friheten att få växa upp så som exakt ditt barn behöver och den naturliga rätten för barnet att få sina behov besvarade. 

tisdag 8 januari 2019

Varför finns fenomenet "hemmasittare" i ett land som straffar hemundervisning så hårt?


Det är aktuellt med "hemmasittare" i massmedia efter att Kalla fakta har publicerat en dokumentär som heter "de osynliga barnen" som handlar om de 5500 barn som inte går i skolan. Jag har sett dokumentären och får känslan av att de barn som är med i den porträtteras som bokstavs-diagnos-barn som behöver särskilda anpassningar i skolan och som inte får deras personliga behov bemötta i vanlig skola. Det har skrivits en utförlig rapport om dessa osynliga barn som reder ut orsakerna och föreslår problemlösningar. Jag har funderat och försökt reda ut varför det finns barn som inte går till skolan men inte barn som får skolas hemma eller oskolas. Det här är vad jag har kommit fram till:

Först måste vi veta vad en "hemmasittare" är

En hemmasittare är ett barn som inte går till skolan. Det kan finnas olika anledningar till detta. Jag skummade igenom rapporten och läste att det ofta var problematik inom familjen som var orsaken.  En lärare i studien rapporterade också om "skoltrötthet" och problem med kamraterna. Dessutom kunde barnet ha olika slags "inlärningssvårigheter" och helt enkelt inte hänga med i undervisning. Särbegåvade barn kan också vara hemmasittare eftersom det inte finns någon bra anpassning i skolan till barn som är för smarta. Ingenstans nämndes anledningen att inte gå till skolan för att man inte vill tvingas gå till skolan eller att det finns barn som inte kan stöpas i denna "lika för alla onesizefitall-modell".

Det fanns inte heller någon systemkritik huruvida det verkligen är moraliskt rätt att staten ska tvinga alla att göra samma sak "demokratiskt" genom skolan och finansiera den genom skatt.

Vad gäller egentligen om barnet inte går i skolan?

Skolan är liksom den enda tillåtna statliga läroplanen i Sverige obligatorisk. Ja det går att läsa på skolverkets hemsida att det är så. Precis som i Nordkorea finns det bara en enda väg för barnen att växa upp - genom att gå i skolan. Skillnaden är att kommunismen är central i Nordkoreas läroplan medan den (social)demokratiska värdegrunden är det i Sverige, alltså ingen jättestor skillnad! En stor skillnad jämfört med de flesta andra länder i världen är att det inte finns riktiga privata alternativ och möjlighet till att lära sig på ett personligt sätt genom t.ex. hemskolning.

Konsekvenserna om man bryter mot skollagen

Om man nu skulle trotsa lagen och försöka sig på hemundervisning och myndigheterna fick reda på vad man gjorde skulle man först hotas genom uppmaningar att skicka barnet till skolan och därefter genom viten samt soc-anmälan. I slutändan skulle man förlora både barn och tillgångar. Detta är anledningen till att nästan ingen hemundervisar. Hemundervisning är enbart tillåtet tillfälligt under särskilda omständigheter under till exempel mycket svår sjukdom eller andra situationer där barnet fysiskt inte kan ta sig till skolan. De som hemundervisar i denna situation måste fortfarande följa skolans instruktioner och läroplan. Det vill säga - det finns ingen möjlighet alls att utbilda sitt barn utan den svenska läroplanen och med sin familjs egna värderingar och anpassning för barnet. Hur man än gör ska barnen enligt lag gå igenom den obligatoriska indoktrineringen.

Varför behandlas hemmasittare inte på samma sätt som hemskolare?

En familj som bryter mot lagen och hemundervisar tar de fruktansvärda omoraliska konsekvenserna nämnde ovan. Då kan man fråga sig vad som händer med familjerna till alla dessa 5500 eller mer barn som inte går i skolan? Enligt både dokumentär och rapport finns det inget sätt att hantera dessa barn. De "faller mellan stolarna". Det verkar finnas en vilja hos de familjer som deltog att ändå gå i skolan - om den skulle anpassas på rätt sätt. Kanske soc-anmäls några av dem? Om det finns någon hemmasittare bland mina läsare får ni gärna berätta!

Min tanke kring detta är att det är något i stil med att familjerna inte gör motstånd aktivt. De för inte sin egen agenda (genom att inpränta sina värderingar). Jag tror att de inte får samma konsekvenser för att skolan inte kan göra anpassningar eller familjerna har det svårt (genom brist att ta eget ansvar) så det finns inget hot mot staten att staten skulle förlora sin roll i utbildningen. Men det är bara en gissning. Egentligen tror jag att det kommer att ske tuffare kontroller och faktiska viten efter att detta synliggjorts i massmedia.

Hur förklarar man för barnet att man "måste" gå i skolan?

När barnet börjar skolan kanske det ses som något roligt eller så vill barnet inte gå men hur som helst måste barnet gå. Vad ska föräldern svara om barnet protesterar? För att man måste för att man måste? Det är inte ett giltigt argument. Vi frågade kommunens utbildningsavdelning för 4 år sedan och fick svaret att barnen måste gå i skolan ifall barnen skulle fara illa i hemmet, då det finns några familjer som kanske slår sina barn eller indoktrinerar dem religiöst eller dylikt och att alla barn hade "rätt till utbildning". Det var deras svar till varför hemskolning inte tilläts. Det indikerar alltså att alla hem skulle vara dåliga för att några föräldrar är dåliga och att alla barn ska straffas för detta?

Diskussioner kring "rätt" och "rättigheter används för att slippa diskutera och argumentera saken vidare. Det är som ett slags rättfärdigande att man har rätt och inte kan stoppas. Men existerar verkligen rättigheter? Jag har analyserat saken här och kommit fram till att de inte gör det eftersom man inte föds med dem. Det är inga konstigheter att hemskolning och utbildning utanför statens läroplan är förbjuden i Sverige:



Det egentliga problemet för de som vill hemskola är inte att skolan och läroplanen är obligatorisk utan att den absolut största majoriteten av den svenska befolkningen vill ha det så. Man får fråga sig vad man lever i för samhälle när nästan alla personer i det är så hårt programmerade att de omöjligtvis kan föreställa sig att det går att växa upp och få ett fundament till ett framtida lyckat vuxenliv utan skola och läroplan och att de anser att just de har rätt att beblanda sig i en familjs personliga beslut om deras barns (fredliga) uppväxt. Helt utan insikten om att deras föreställning om hur hemskolning faktiskt fungerar kanske är helt om bakfoten. Exempelvis sker hemskolning sällan hemma utan överallt med allting som inlärningstillfällen i den verkliga miljön med alla möjliga slags personer och åldrar istället för i skolans artificiella miljö.

"Det ingår i den demokratiska uppfostran för alla barn att delta i utbildningen. Att till exempel få vara fri att träffa andra barn och vuxna i skolvärlden. Att ta del av det kulturutbud som erbjuds i skolan, det tycker jag alla barn har rätt till, säger David Idermark som är verksamhetsområdeschef för barn och ungdom i Mörbylånga kommun." Citat från SVT

”Skolan är det enda stället där barn möter en annan verklighet än den de får hemma, det öppnar för tolerans och förståelse för andra som inte är som man själv och där man övas i samarbete med andra.” Citat från SVT

onsdag 2 januari 2019

Hej 2019 - det 4:e året sedan vi lämnade Sverige


Nu har det gått 4 år sedan vi sålde vårt fina hus i Sverige och höll på att packa ihop. Vi trivdes bra. Företaget gick också bra. Det fanns ingen annan utväg än att lämna Sverige då det var viktigare än att se våra barn fara illa i ett skolsystem som inte alls är bra för dem.

Det är djupt omoraliskt att en enhet utanför familjen dikterar vad man ska göra med sin avkomma och hur man ska uppfostra sina barn. Så det var en självklarhet att lämna landet när skolplikten närmade sig och ge sig ut i det okända. Att leva som nomadiska sökare de första 1,5 åren och sedan ha en ny bas efter det men med många spännande resor då det nästan alltid kliar i fötterna.

Jag saknar Sverige då och då men den gigantiska fördelen att se sina barn växa och frodas med deras självstyrda inlärning väger upp det big time.



2017 var året då vår familj blev mer bofast och vi fick en liten bebis. 2018 har varit året då vår bebis började springa iväg på äventyr och jag ständigt fick springa efter. 2018 var också året då flera svenska familjer fick upp ögonen för Prag och vi började planera inför mer bofasthet. Tänk om man skulle kunna ha ett "intentional community" med likasinnade, och dessutom från vår egen kultur. Skulle inte det vara fantastiskt? Vi trivs dock som det är med stadens omättade utbud och vårt internationella och frihetliga hemskolnings-umgänge. Var dag är sig inte lik. Det skulle vara oerhört trist om det inte vore så!

Unschoolingen har varit framgångsrik också trots att jag mest varit upptagen med Edward. Nu är han inte bara en bebis. Edward har börjat rita, och vill rita varje dag helst flera gånger. Vi babysimmar också. Edward håller i min rygg medan jag simmar, sparkar för att ta sig fram när jag håller i honom och hoppar från kanten. Han vill gärna se när jag lagar mat och helst vara med också. Men man kan inte släppa honom med blicken en enda sekund. Edward är som en magnet till farligheter. Han ska utforska och klättra på allt och vill helst göra saker storebrorsorna gör som han inte är redo för.

Pappan har spenderat mycket tid med pojkarna med Khan academy och programmering. Snart har de gjort färdigt lågstadie-matten. Det finns många ämnen på Khan academy, grammatik och historia har intresserat dem mycket också. Khan academy släpper snart en svensk version, men behöver medhjälpare till att översätta. Hoppas det kan intressera de svenska unschoolarna! Läs mer här. Vi behöver jobba mer med svenskan och tar gärna tips för material som är bra.

2019 är året som vi inte direkt har några planer för. Vi ser framemot att göra roliga saker med våra vänner och har skaffat skidor till barnen och åker i bergen ganska ofta. Det är inte så långt till skidåkning så man kan åka över dagen. Helst skulle jag vilja göra någon längre resa. Vi har pratat om spännande äventyr längre bort men inget är skrivet i sten. Vi trivs där vi är. Framtiden ser ljus ut just nu.

Jag hoppas att 2019 blir året som fler blir medvetna om vilket system de lever i och ifrågasätter det. Att de förstår att systemet inte är designat för familjen utan för kollektivet. Att det är därför det finns en dagiskult, skoltvång och så onaturligt snäva normer i en kultur där barnen och familjen är sekundära. Att vi lever i ett våldsmonopol där majoriteten dikterar ditt liv ända från BB till din grav. Att fler börjar fundera över vad som händer om man inte ger sitt samtycke. Att lära sig om icke-aggressionsprincipen.

Jag tror degenering, depressioner, bokstavsdiagnoser och motivationsbristen i det svenska samhället är ett symptom på hur livet är upplagt med tvång och brist på anknytning. Det destruktiva mönstret måste brytas.

Först då kan det ske en förändring där vi lever fredligt och respekterar våra barn. Det är våra barn som bygger vidare på nästa generation så det finns inget viktigare än att fortsätta sprida medvetenhet om detta och se till att så många barn som möjligt får växa upp respektfullt och fredligt.

söndag 30 december 2018

Vinter-aktiviteter för familjen under vintern i Prag med omnejd


Sommaren är lång och skiftningen till kallt väder sker snabbt i Tjeckien. Vädret är behagligt till mitten av november. Man kan bada ute till slutet av september och gå ute med tröja i större delen av oktober. Sedan faller löven, himlen kan vara mulen i flera dagar, temperaturen håller sig några grader över noll och det känns inte lika lätt att vara ute med småbarn. Man får hitta på inomhus-saker de dagarna, vilket det finns gott om roliga och konstruktiva möjligheter för, eller klä sig väl och ta sig ut i naturen. Vintern är snörik i bergen och ibland kommer snön till stan. Jag har sett folk åka skridskor på samma dammar i parken som vi har badat i på sommaren.

Men det allra finaste det finns en bit utanför stan. Där kan man hitta vintern om den inte finns i stan. Här kommer våra favorit-familje-tips på vad man kan hitta på under vintermånaderna i Prag och Tjeckien.

Åka skridskor! 


I december öppnar ute-skridskobanorna. De är många då folk gillar skridskoåkning här. Kvaliteten på isen varierar men överlag är det bra, och billigt! Jag tror alla hyr ut skridskor men inte alla hyr ut hjälmar. Några har sådana där "lärasigåka"-sälar, valar och pingviner som man kan putta eller sitta på, eller enkla hjälpmedel för de små. Skridskobanorna här har gratis eller billigt inträde. Vi har testat dessa ställen:

Letnaparken har gratis skridskoåkning. Där finns utsikt över Pragborgen, närhet till lekplats och mera utsikt. De har ett "öltält" med solstolar precis bredvid. Ibland kan det vara mycket folk och då blir isen inte bra så det är bäst att åka när andra går i skolan eller jobbar.

Den som vill åka i gamla stan kan åka på Na Františku. Det är lite dyrare inträde men det ligger centralt och det finns lekplats och yta att springa på. Bra för småbarn och billig och god varm korv.

Kasarna Karlin är en undangömd stor hipster-konstnärs-innergård nära den stökiga långdistans-busshållplatsen Florenc. Det finns roliga konstverk och bland annat en enhörnings-staty. Det här är också bra för småbarn då det är mycket yta att springa, lugnt, och det finns "valar" att putta och sitta på samt bra toaletter.



Arkády Pankrác är ett shoppincentrum i Prag 4. Utanför finns en skridskobana med roliga pingviner och sälar att åka med.


En lista på övriga skridskobanor i Prag kan du se här.

Åka skidor och snowboard i bergen


Vi har testat olika skidorter i Tjeckien. De flesta ligger inom 1-2 timmars bilresa från Prag. På grund av närheten kan man göra dagsutflykter om man inte vill spendera pengar på boenden i bergen, vilket kan vara ekonomiskt om man bor i stan! Boende är annars billigt om man inte åker när andra har ledigt. Det finns många skidorter, mestadels på bergskedjorna som omger landet. Här är några favoriter som passar bra för småbarn:

Bozi Dar ligger nära den tyska gränsen. När vi var där fanns det meterhöga snödrivor. Backarna är väldigt bra för nybörjare med knappliftar. I närheten finns brantare skidbackar.

Bozi Dar

Lipno ligger nära den vackra sagostaden Cesky Krumlov vid den österrikiska gränsen. Skidorten är mycket barnvänlig. Det finns lekrum och ett äventyrsbad som skridskoåkning på sjön samt bekvämt boende. Läs om vår vistelse i Lipno här.



Severak ligger i Jizera-bergen ungefär 80 min norr om Prag. Det är mycket barnvänligt med nybörjarbackar med knappliftar, ett lekrum för bebisar och en jättebra pulkabacke.

Pulkabacken i Severak

Skidorten Jested - ligger nära till hands vid staden Liberec med motorväg nästan hela vägen lite över en timme från Prag. Det går fort att ta sig hit så vi har åkt på dagsutflykter. På toppen finns det ett nålformat märkligt hotell som påminner om en skurks näste i en James bond-film. Backarna är rätt branta för nybörjare med det finns ett område för barn och man kan hoppa av t-liften som syns på bild innan det blir för brant.

Bild från Czech tourism
Ett annat tips är unschoolarnas två vinterläger som hålls och då finns det utförsåkning i Polen en kvarts bilresa därifrån.


Klättring


Tjeckerna gillar att klättra. Det finns många ställen för inomhus-klättring och häftiga berg med naturlig "bouldering". Klättring passar perfekt till dåligt väder. Det går att få privatlektioner billigt och klätter-utrustning är lätt och billigt att få tag på då det är så populärt. I snitt brukar det kosta 80 kc i inträde. Några favoritställen;

Smichoff

Smichoff är det största klätter-centrumet vi känner till. Det är gamla fabrikslokaler med väldigt högt i tak. Det finns olika varianter av väggar samt ett rum för bouldering och ett lekrum för småbarn. Det ligger nära Smichov i Prag 5.

Big wall är vårt mesta favoritställe. Här får pojkarna privatlektioner i klättring på engelska för inte mycket pengar. Det är stort och fräscht. Det ligger i Prag 9.

Boulder bar är ett barnvänligt boulderingställe nära Stromovka-parken. Det är lätt att ta sig dit och lätt att ta med en 1-åring så hit går vi med jämna mellanrum. Det finns barnklätterväggar med rutschkanor och många mer eller mindre avancerade väggar för de större. Det känns som det finns ett renoveringsbehov men det är helt okej!

På Boulder bar med vår vän Pontus som är klätterexpert.

Lokalblok är en restaurang med bouldering och lekområde i Prag 5 som vi inte har besökt än men gärna vill testa då de ser ut att ha ett bra lekrum för småbarn och en fin uteservering.

Kallt och trist väder är perfekt för kreativa och lärorika inomhus-aktiviteter


Under sådana dagar som man inte vill vistas ute länge kan man göra mer sånt som man kanske inte hade gjort om det varit varmt och soligt. Då kan man t.ex:

Det känns extra bra att soppan inte bara är god utan köpt med sunda pengar också.

Träffa vänner på mysiga kaféer där man kan hitta på saker eller umgås med familjen. Några favoritställen är bitcoin-caféet Paralelni Polis där vi ibland tar en fika, krypto-lunch, spelar schack eller går på någon föreläsning, filmvisning eller event. Vi har haft minecraft och programmeringsträffar där för de hemskolade barnen. Man kan enbart betala med decentraliserade kryptovalutor, som bitcoin. Den som inte har bitcoin kan lära sig snabbt hur det funkar då personalen gärna hjälper till och man kan bitcoin i bankomaten där.

Barnen och vännerna Pontus och Ulrika.

Ett annat favorit-cafe är A maze in Tchaiovna som drivs av den entusiastiske engelsmannen Andy som gärna är med på att ordna aktivititeter ihop. Det finns olika workshops att gå på, diskussionsträffar, stand up, jättemånga brädspel och böcker samt väldigt mysig atmosfär. Det är en labyrint och de tar bitcoin och kontanter. Det finns en lekhörna för småbarn också. Och så klart stans bästa chai-te.

Lära sig av en expert. En av de bästa sakerna med hemskolning är att man tar ansvar för sina barns inlärning på ett sätt som passar dem och man kan designa inlärningen helt själv och ta in kunskap från andra när man tycker att det behövs. Man behöver ha ett proaktivt sinne tror jag för att få till en bra hemskolning men man behöver också ta det i barnets takt. Man kan alltid fråga om det är någon som är expert på något om de vill lära ut ens barn. Det kan passa bättre än att gå en kurs så att det blir på barnens villkor. Jag tycker det är bra att de får inspiration från andra och de kan testa olika saker och se vad de gillar. Här tillsammans med en konstnär från Costa Rica på Maze-caféet.


Om man inte vill ta in enskilda personer kanske barnen vill testa att gå på en kurs eller workshop. Dessa kan vi rekommendera: Brainobrain för matematik, Kiddum-legoskola, Drawplanet konstnärsskola.

I Prag finns det hur många museér som helst och kurser och aktiviteter för nästan vad som helst så det är bara att söka på vad man är intresserad av. Exempelvis har det moderna konstmuseét Narodni Galerie workshops för barn. Det kristna biblioteket ordnar sagostunder och kreativa workshops för hemskolare.

Äventyrsbad och simhallar


En favorit-aktivitet en råkall dag med regntunga moln är att bada. Det är viktigt att vara simkunnig så vi uppmuntrar barnen att både leka och träna på tekniken. Det bästa är att gå på simhallar med både och. Det lättaste stället att gå med flera barn varav en 1-åring tycker jag är Letnany Lagoon. Det är ganska litet men det finns en 25-metersbassäng, en stor långsam rutschkana, bebispool och två bubbelpooler. Där får man uppsikt över hela stället vilket är bra när barnen går åt olika håll.

Bild från Letnany Lagoon.

En favorit som är rätt nära oss när vi lämnar 1-åringen hemma med en vuxen är Aquapark Šutka för där finns fler och mer avancerade rutschkanor, en flod, en 50 meters bassäng, jacuzzis, en varm simtränings-pool och det är ganska stort. Det är dock ganska svårt att få överblick om man är där själv med många barn.

En bra simhall som bara har en bassäng för att motionssimma i ligger vid Vystaviste Holesovice. Den är billig, fräsch och det är lugnt där.

Ett jättestort äventyrsbad som heter Aqua Palace som är en av de största i centraleuropa ligger i södra Prag. Det är dyrt men det är drömmen för den som älskar vattenrutschkanor.

Besök ett vetenskapscentrum


Vi tycker det är jättekul att gå på vetenskapscentrum och experiment-verkstäder. Jag känner till 3 st i Tjeckien och vi har besökt allihop.

Favoriten är VIDA Science centrum i Brno, som ligger lite över 2 timmars tågresa från Prag. Där finns mycket att hitta på och man behöver 2 dagar tycker jag. Det hålls också kemi-uppvisningar och aktiviteter för barn.

De närmsta finns dock i Liberec (IQLANDIA) och i Plzen (TECHMANIA) som ligger ungefär 1 timmes bilresa från Prag. Den förra har flera våningar med experiment och ett utomhusområde för vattenlek. Den senare har ett planetarium i anslutning.

En kort film om 2-dagarsbesöket på Vida science centrum

Prague worldschooling


Jag arrangerar aktivititeter och meet ups genom Prague worldschooling med jämna mellanrum. Större träffar och planerade events annonseras på facebooksidan och bloggen annars umgås vi i vänkretsen spontant oftasts. Den som vill veta mer om vår worldschooling-grupp är välkommen att läsa bloggen eller facebooksidan. Vi välkomnar nya worldschoolers och initativtagande.

fredag 28 december 2018

En eloge till farmor

Denna fantastiska bild på en främmande pälsklädd dam på promenad med sin rullator på stan togs 2009 av vår vän David helt ovetandes om att detta var min farmor.

Idag är det exakt 4 år sedan farmor gick bort. Mitt i kaoset när vi höll på att flytta och det var som värst med förtryckarnas trakasserier. Pappa ringde och berättade. Jag minns väl hur finklädd hon var i sängen på hospis. Det sista ögonblicket såg fridfullt ut. Hon såg ut att se på oss ovanifrån på något sätt. Sen följde tomheten.

Vi hade väntat oss att det skulle ske de tunga månaderna efter att hon hade berättat om cancer-beskedet. Den svenska (icke)vården på hospis förtjänar sitt eget inlägg senare då detta inte är fråga om någon vård utan snarare förnedring i väntan på döden. Jag är så förbannad att jag kokar när jag tänker på hur farmor som arbetat så hårt hela livet och levt ett ärligt och värdigt liv tvingades gå igenom detta "lika dåligt för alla" löpande band-system i slutskedet. Jag minns de ekande ropen i den tomma korridoren från grannarnas rum. De ropade på hjälp och skrek av smärta men ingen fanns där för att lyssna eller hjälpa dem. Det var som att ingen hörde dem för att de inte hade tid och för att avsaknaden av mänsklig kontakt skulle påskynda för att ge plats åt nya "klienter". Vi kunde inte betala för att få en bättre vård eftersom sjukhus i Sverige drivs av staten och det ska vara lika för alla.

Så jag ska berätta vem farmor var för mig. Farmor var den enda vettiga personen i min släkt som fanns där, som lyssnade på mig och som jag kunde rådfråga. Farmor hade arbetat hårt från samhällets botten. Hon var en fena på att spara och försvara det uppbyggda. Vi pratade om sorger och glädje. Vi pratade om galenskaperna i Sverige och hur det var förr och hur det var nu. Om familjen. Om vad som gjorts rätt och fel, jag har inspirerats rätt mycket av detta och har kunnat bolla det mesta med farmor - dock inte hur man tog hand om en bebis. Där tyckte vi olika. Men skola och hemskolning kunde vi tala om. Särskilt då hon också lärt min pappa läsa tidigt med ordbildsmetoden på sitt sätt. Och om saker som  är icke-pk. Ja farmor var den enda närvarande släktingen i mitt liv som jag kunde prata om sånt med. Faktiskt.

Jag lärde känna farmor rätt bra i det sista. Hon fanns där som en farmor för mina barn också i brist på deras egna närvarande mor-föräldrar. Vi blev bjudna på våfflor och ibland kom hon förbi, alltid med något fint med sig, som en bit fisk från fiskekyrkan eller böcker till barnen, alltid något genomtänkt som hon vet vi skulle behöva och tycka om. Nu har 4 år gått och jag tänker på farmor med jämna mellanrum och särskilt idag. Nu har jag ingen vis äldre person i mitt liv att bolla med såhär längre men hennes ord och tankar har etsat sig fast. Jag tror att hon skulle var glad om hon visste hur vi levde.

onsdag 26 december 2018

Har man "rätt" att gå i skolan, vad betyder "rätt" och finns "rättigheter"?


skollagen som alla måste följa i Sverige står det att alla barn omfattas av skolplikten och att alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har "rätt" till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola och "skyldig" att genomföra utbildningen.  Men vad betyder egentligen en "rätt" eller "rättighet"

Det är inte så enkelt att svara på den frågan eftersom rättigheter inte existerar. Jag ska förklara varför:

För att förstå vad en "rätt" eller "rättighet" är måste vi undersöka vår biologi och vårt självmedvetande. Vi föds inte med rättigheter. Vi föds av vår mor, förhoppningsvis in i en bra familj, som tar hand om oss. Det enda vi har med oss är vår kropp, vårt medvetande och våra naturliga instinkter. En rätt är en social kontruktion. Den finns inte fysiskt.

Vid vårt möte hos kommunen innan vi bestämde oss för att lämna Sverige för 4 år sedan upprepade de (som var ansvariga för utbildning i kommunen) att barnet har "rätt att gå i skolan". Det gick inte att komma någon vart i samtalet eftersom de inte kunde föreställa sig att barnet skulle välja bort denna (påhittade) rätt.

Man kan bevisa att detta med "rätten till utbildning" är en social konstruktion genom att vi inte föds med den och genom att många olika grupper hävdar att de har rätt till olika materialistiska och icke-materialistiska saker utan någon motprestation. Samma grupper brukar påminna om allas lika värde.

Allas lika värde


Men problemet är att "Allas lika värde" är en lögn då vi är vad vi gör och det enbart är du som kontrollerar vad just du gör (såvida ingen tvingar dig). Det finns de som är flitiga och som lever ett ärligt liv som är respektfulla mot sina medmänniskor och omgivning och så finns det tjuvar och massmördare och personer som är rentav onda och njuter av att skada andra. En person som dödar och tar andras saker har inte samma värde för mig som en person som inte gör det.

Att säga att något är en rätt eller rättighet är att med hjälp av våld från våldsmonopolet tillskansa sig tillgångar och makt från andra utan medgivande. Som exempel kanske en törstig person ber en främling om ett glas vatten och får det eller får det inte. Det är frivilligt för främlingen att ge ett glas vatten. Det är inte samma sak som att tvinga till sig ett glas vatten genom att hävda att denne har rätt till ett glas vatten. (med rätten uppbackad från våldsmonopolet)

Vi föds alla på ungefär samma sätt men kanske någon föds friskare eller sjukare än någon annan, vilket det finns kontroll över ibland och ibland inte. Sedan väljer våra föräldrar hur de gör med oss utifrån deras förutsättningar och förståelse. Det är våra handlingar som gör oss till vad vi är och som skapar värdet. Vi har eget medvetande och självkontroll över våra kroppar och vad de gör. Det vi skapar med våra handlingar är själva grunden för äganderätten och moralen. Om du köper en bit mark och brukar den på så vis att du kan få nytta av den kan du sedan skörda frukterna av ditt arbete. Om du inte gör något med marken och därmed inte får något från den är detta också ett resultat av din handling att du inte får det.

Någon som inte har kontroll över sin kropp däremot, låt oss säga någon som har en allvarlig sjukdom eller är gravt handikappad, äger inte heller sina handlingar, eftersom denne inte kan kontrollera sin kropp. Medan en person som har medveten kontroll över sin kropp, som förstör eller stjäl egendom och skadar andra, har ansvar över sina handlingar och därmed kan ställas till svars.

Då barnen inte har helt ansvar för sina handlingar eftersom de inte har möjlighet att handla som en fullt utvecklad vuxen är det föräldrarna som har ansvar för barnen. Själva uttrycket "rätt" i fallet med skolan innebär att familjen inte ska ta ansvar.  Men iochmed statens "rätt till skola" och samhällets utfrysning av oliktänkande och eget ansvar blir familjen hindrad att ta detta ansvar. Hade familjen inte blivit hindrad att ta ansvar och lämnats ifred hade de inte funnits någon diskussion kring "rätten till skola".

Man kan födas in i en dålig familj och ändå leva ett ärligt och lyckligt liv, likväl födas in i en familj som "lyckats" men ändå misslyckas. Dock är chansen att man lever ett dålighetsliv ganska obefintlig om man har goda förutsättningar och en fredlig uppväxt.

Vad den svenska socialististiska modellen gör är att sätta likhetstecken mellan bra versus dåliga förutsättningar och beteenden. Skolan är ett praktexempel på detta. Läroplanen är utförd för att stöpa barnen i samma form oavsett om de passar eller ej. Familjerna är olika, och barnen likaså.

Vi frågade kommunen varför hemskolning inte tilläts och fick svaret att barn kunde fara illa hemma. För att några familjer inte kunde ta sitt ansvar att ta hand om sina barn ska alltså alla familjer som vill hemskola straffas. I denna rapport kan man läsa att "Inom skolan är stor frånvaro en viktig indikation på att barnet far illa eller riskerar att fara illa." Enligt den är det alltså familjer som inte "följer sin plikt genom att se till att barnen går till skolan" som har barn som faller illa. Att inte engagera sig i sina barn är inte samma som att hemundervisa. Det är varandras motsatser. Vad som är moraliskt korrekt är att ta sitt ansvar för sina barn. Staten ska aldrig ha ansvar för ditt barn då vi aldrig kan bli fria sålänge staten lär ut hur vi ska leva. Att hävda att barnen har "rätt till utbildning genom skolplikten" är att rättfärdiga tvång utan att ifrågasätta varför eftersom lögnen då uppenbaras.

--------------------------------
Rekommenderad läsning och lyssning:

Förstå varför du som förälder har ansvaret för ditt barn.
Is education a human right? är väl värd att lyssna till för att ha argumenten på sin plats nästa gång någon kritiserar valet av hemskolning eller hävdar att något är ens "rätt".
Liberate education from the state! är en föreläsning från hackers congress där du får höra varför staten bör separeras från utbildning.
Denna video förklarar varför rättigheter inte finns på ett lättbegripligt sätt.

Vad tycker du? Håller du med? Håller du inte med? Skriv ner dina tankar och argument i kommentarsfältet nedan!





torsdag 20 december 2018

En unschooling-gård i Tjeckien och äntligen snö!


Generellt sett tycker jag att folk här i Tjeckien är rätt handlingskraftiga. Det är liv och rörelse. De gör saker så det händer saker. Unschooling-rörelsen är aktiv och syns i media. Unschoolarna har till och med köpt en gård långt ut på landsbygden där de ordnar läger och verksamhet för unschoolarna. Byn som gården Svobodum finns i heter Jindřichovice pod Smrkem. Den ligger långt bort från stadens sus och brus. För lång tid sedan, efter andra världskriget, tvingades 90% av befolkningen som var tyskar att flytta ifrån länet Liberec som byn ligger i till Tyskland. Många samhällen tömdes och nya personer flyttade in. Eller så lämnades husen till sitt förfall. De som flyttat dit är därför nykomlingar nästan allihop. Många alternativa människor söker sig dit för att komma bort och få mer frihet. I Jindřichovice pod Smrkem kan man leva off-grid och utanför systemet utan att staten lägger sig i så mycket. Det finns inte så många kommunal-arbetare i kommunen. Om jag minns rätt var det 5 st!

På vägen dit åkte vi via Jizerské hory, som är ett bergsområde nära Liberec. Vi ville kolla in en skidort som heter Severák som skulle vara riktigt barnvänlig. Det fanns en jättebra pulkabacke och en mysig pub där.

Barn-backen i Severák. Lägg märke till korset vid backen!

Edward i bebis-pulka för första gången. Det fanns riktigt söta trähus i byarna här. Randiga i två färger oftast. Lite som en tjeckisk version av röda hus med vita knutar.

Äntligen snö!

Henry hittade den längsta istappen. Och en nedgrävd ananas. Som han sedan grävde ner i Jindřichovice pod Smrkem.

Den stora pulka-backen.

Vi for vidare mot unschooling-gården. Det var isiga vägar genom något som kändes som längst borta i Tjeckien. Långt långt bort från den moderna civilisationen och statens klor.


Svobodum-gården som är 100% privat och tillhör unschooling-organisationen Svoboda Uceni.

Vi välkomnades av den vänliga unschooling-familjen Kandler som skötte om verksamheten. De visade oss runt i community-huset och i byn. Vi promenerade till en gård och köpte mjölk. Och drog våra pulkor på de isiga vägarna mellan stenhusen. Pappan, Michal, berättade om de andra alternativa familjerna som bodde i byn. Det fanns en demokratisk skola, som officiellt är som en slags förening, där barnen gick 3 dagar i veckan. Med jämna mellanrum anordnas läger, särskilt för unschooling-nybörjare, som kan passa på att få frågor besvarade och träffa likasinnade där. Alla är välkomna. Det fanns flera familjer som unschoolade eller hemskolade i byn och runtomkring. Det fanns familjer som byggde sina egna hus av lera och naturmaterial så det hölls workshop ibland om naturligt byggande på lägrena också.

En promenad i byn Jindřichovice pod Smrkem med familjen Kandler för att köpa mjölk.

De berättade att en 80-årig tant bodde ensam i det här söta svampliknande huset som är byggt för hand av "Adobe"-lera.

På vägen tillbaka mot gården.

Byn ligger alldeles intill den polska gränsen där det finns höga berg. Vi åkte till Świeradów-Zdrój som har en skidbacke och linbana. Backen var tyvärr stängd men barnen passade på att åka lite pulka. Sedan tog vår familj linbanan till toppen för att se vad som fanns där. Det var klart väder på förmiddagen men när vi kom upp på toppen kom vi också in i en moln-värld. Det var alldeles vitt. Granarnas grenar var snötunga och det var alldeles stilla. Jag drog Henry på pulkan till den högsta punkten där det fanns en mobilmast. Vi fick ingen utsikt men jag lämnade ett meddelande på stängslet sedan fick Henry åka nerför hela backen till linbanan.

Utsikt från linbanan påväg till toppen.

Edward tyckte det var så roligt att åka att han kiknade av skratt!

Det var så mycket snö och så kallt att det bara var jag och Henry som vågade ut på upptäcktsfärd.

Kan du se vad jag har skrivit på stängslet?

Henry i vinterlandskapet. När det inte är molnigt kan man se många mil bort då Polen från denna bergskedja och norrut är ganska platt.

Granarna såg knappt ut att orka bära snön!

Svobodum-gården drivs av unschooling-organisationen Svoboda Učení. Deras manifest går att läsa här. Kort sammanfattat så handlar deras syn om respekt och tillit till barnet, att följa icke-aggressionsprincipen och att staten ska vara separat från barnens utbildning - alltså helt självklara värderingar för en som unschoolar. En sådan typ av organisation saknas helt för oss svenskar. Vilket inte är så konstigt eftersom vi måste brottas med mer allvarliga problem som att gå i exil för att ens kunna unschoola. Men det skulle behövas organiserade krafter för att få till en förändring hos vårt liktänkande folk. Jag tror på att även vi kan samordna oss och med gemensam styrka skapa något nytt någon gång inom snar framtid med eller utan Sverige!

Denna sommar hålls ett worldschooling-läger på engelska på samma gård som hemskolare från hela världen och gärna hemskolningsflyktingar och frihetssökande familjer från Sverige är välkomna till. Jag kommer att lägga ut mer information om lägret som hålls 12:e till 21:a juli 2019 senare när upplägget är mer färdigt.

På vägen tillbaka åkte vi via det lilla samhället Hejnice. Där har pojkarna åkt på trekking på sommaren. Det är mycket vackert med branta berg och en glasklar flod. Vi tittade in i kyrkan, åt lunch på klostret och istället för att åka snowboard och skidor som vi planerat ville barnen bygga med kramsnön så de byggde i ett par timmar och sedan tog jag över och gjorde färdigt snabbt innan allt frös och det blev mörkt. Det blev ett snö-slott med en tunnel som man kunde krypa in i, några monster som vaktade det, lite äpplen och två troner.

Vi påbörjade bygget vid 13-tiden men visste inte att det skulle bli ett avancerat bygge då. Planen var att göra en snögubbe och åka vidare. Men bollarna blev för stora så vi ställde dem i en ring istället. Och fortsatte bygga efter lunch.

Hejnice-kyrkan och klostret.

Fantastiska målningar inuti Hejnice-kyrkan.

Hejnice var otroligt vackert trots att det var mulet. Bergen såg mycket större ut i verkligheten. Floden hade glasklart vatten. Det var tyst och lugnt.

Jag och Edward värmde oss på konditoriet. Edward fick ett slags rån och jag beställde en slags snopp-liknande bakelse som kallas " špička". Den var inte god. Kanske för att den smakade för sött och det rann en vit-gul vätska när man bet av toppen! 




Det var inte bara en snö-borg utan den var utsmyckad också!

Till sist fick slottet bli färdigt. Vi fick avsluta byggande för det blev för mörkt och kallt.

En kortfilm med bilder och videos!

tisdag 27 november 2018

Amningen - som medium för starka familjeband och god hälsa vs staten


Det finns inget ekonomiskt intresse att försvara amningen då vårt välfärdssystem ser ut så att det finns ett incitament att tjäna pengar på folk som är sjuka och starka familjeband är ett hot mot staten. Ju fler sjuka desto mer (stulna) resurser skjuts till till vården. Ju längre väntetider desto mer accelererande sjukdomar och desto mer resurser till de dyrbara maskinerna och ingreppen.

Hur man gör med hjälplösa små bebisar i olika kulturer är något som faschinerar mig. Jag brukar passa på att fråga mammor från olika länder och de svaren jag får från de ammande mammorna  brukar vara i stil med att man ammar helt tills att barnet är 1 och sen när barnet kan föra mat till munnen själv så äter man det som finns serverat. Inga konstigheter. Ingen pulvergröt eller välling så som det rekommenderas av livsmedelsverket i Sverige - vilket är precis den kosten som man ska äta om man vill riskera dålig hälsa i form av diabetes typ 2 och ökad cancerrisk senare i livet. Spannmål är inte evolutionärt sett naturligt för människor och inte något som är bra för oss i större mängder. 

Att göra det som är naturligt - alltså att amma tills att barnet är tillräckligt stort att han eller hon äter mat och mamman tröttnar på att amma på ett naturligt sätt motarbetas trots att barnet egentligen är för litet för att kunna äta vanlig mat. Det är detta som är den sociala normen i den svenska kulturen idag. Förutom social press på allt för tidigt amningsavslut är det också press i form av felaktiga statliga kostråd, barnläkares råd och för tidig förskola.

Denna barnsyn utgår från samhällets bästas behov, inte från vad som faktiskt är bra för barnen. Det finns ingen hänsyn till vad som är biologiskt riktigt, och ännu mindre med den sociala förvirringen som prackas på idag där vissa små barn inte ens vet vilket kön de är. I jämställdhetens namn spelar det ingen roll att pojkar och flickor fungerar olika för att de är genetiskt programmerade att vara olika.

I jämställdhetens namn spelar det inte heller någon roll att små spädbarn inte får alla sina biologiska behov tillgodosedda till den grad de behöver då de inte har någon som företräder just deras behov förutom familjen, där familjen kanske inte ens gör det till så stor del de behöver pga jämställdshetsen och den social pressen från omgivningen där man lär sig att inte svara på instinkter.

Där det gråtande barnet inte blir tröstat utan lämnas, tvingas, härdas för att bli en självständig del av kollektivet. För allas bästa. För man måste vara tillsammans i en stor grupp. Samtidigt som föräldrarna inte ska förlora sitt SGI.

Det är galenskap att fokus sätts på helt andra saker som är konstruerade istället för att låta saker vara naturligt. Vi är ju däggdjur. Vi har biologiska behov. Våra gener är programmerade för att vi ska göra saker på vissa sätt och vara på vissa sätt. Inte försöka tvinga och forma de vi kan till det vi vill.

Vi har ett ansvar i och med att vi sätter ett barn till jorden. Det är inte bara att göra det och förvänta sig att någon annan tar hand om det och att man gör som de i ens omgivning utan att tänka till. Vi måste reagera och tänka till varför vi är som vi är och framförallt förstå att ett barn som föds är helt hjälplöst. Det är inte färdigt. Många andra däggdjur har ungar som kan stå och gå nästan omedelbart efter födseln. Våra ungar tar ungefär ett år att nå dit! 

Anledningen till detta är att vi är för smarta helt enkelt för våra kroppars eget bästa. Vi har för stora hjärnor så våra barn kan inte komma ut om de inte föds "för tidigt".  Istället för navelsträng har vi ett annat smart sätt för barnet att vara kopplat till modern och näringen - nämligen amning.

Detta system är så pass smart att det är en "allt i ett lösning" för nästan allting. För att få mat och vätska, trygghet, medicin (i form av antikroppar), bifidusbakterier till tarmfloran. Denna oslagbara lösning är helt gratis och går inte att replikera eftersom mjölken är levande, den innehåller stamceller, och är helt anpassad för just det barnets behov. Det finns oerhört mycket mer som är bra med amning - tex minskad risk för olika sjukdomar. Ju längre man ammar desto mindre risk för olika cancerformer för mamman tex.

Det finns otroligt mycket pengar att tjäna på de som misslyckas. Amning är riktigt svårt för den som är förstagångsmamma. Man har ju aldrig gjort det förut. Så i en kultur där amningen ses som ojämställd och det inte går att tjäna pengar på den blir det givetvis nedprioriterat och amningen förlorar den status den förtjänar. Amning rekommenderas av livsmedelsverket den första tiden och det finns hjälp att få i form av amningskonsulter på sjukhus och voluntär-organisationer som Amningshjälpen men det finns alltså en utbredd kognitiv dissonans. Vi lär oss att det är viktigt att ta hand om oss. Att äta rätt och motionera. Men inte hur man gör det och vad som faktiskt är viktigt. För då skulle kostråden se helt annorlunda ut.

Låt oss ta både diabetes typ 2 och cancer som exempel. Gemene man kanske inte vet att det är kolhydraterna i kosten som gör att man får diabetes och inte fettet. Och att cancer livnär sig på socker. Sockret finns överallt - man tänker kanske inte på att kolhydraterna i pastan och brödet omvandlas till socker i kroppen. Vi behöver ta livsmedelsverkets kostråd och nästan göra tvärtom för att äta rätt. Alltså äta saker som innehåller minst kolhydrater och mest fett. Då förstår man hur grundlurad man är. 

Kostcirkel från Livsmedelsverket.

Bland den väl-indoktrinerade svenska befolkningen verkar det som att en klar majoritet följer statens rekommendationer från punkt till pricka. De har lärt sig att göra så sedan dagis-åldern. Särskilt när det gäller spädbarn eftersom små barn inte till lika stor del är en naturlig del av vår vardag som de är i länder där det inte finns någon dagiskult. Man ser helt enkelt inte barnen så mycket och därför vet man inte hur man gör och det råder stor osäkerhet, tror jag. Så det finns en väldigt snäv norm över hur man ska göra. Och rekommendationerna där är tex dessa: "Så småningom, när barnet är tio till tolv månader, behöver det två huvudmål om dagen och några mellanmål däremellan," medan de i "kulturer med många barn" skulle vara att amma tills att barnet äter själv. 

Hela vår svenska kultur genomsyras av anti-amning där man sällan ser mammor som ammar offentligt i storstäderna och ännu mer sällan ett småbarn som ammas. Marknaden är full av produkter som i längden försvårar en lyckad "fulltids-amning", det vill säga att barnet ammas biologiskt riktigt, vilket  ligger på långt över 2 år. Det finns stöd för att en naturlig amningslängd kan vara upp till 7 år. Ja det är väl upp till var och en hur de gör. Vi kan titta på vad som är naturligt för våra närmaste släktingar från den här studien: "For humankind's closest relatives, the chimpanzee and the gorilla, the duration of breastfeeding is more than six times the length of gestation. Humans are among the largest of the primates, and share more than 98 percent of their genetic material with chimpanzees and gorillas. Based on these comparisons, an estimated natural age at weaning for humans would be a minimum of six times gestational length, or 4.5 years." Detta stämmer helt med hur jag ammat våra två äldsta pojkar. 

Det finns mycket information från staten att tillgå hur man ammar ett litet spädbarn och hur man gradvis avvänjer runt 6 månader. Men ingenting om hur man kan göra om man vill amma naturligt. Amning längre än ett år kan innebära att det blir väldigt jobbigt för en del med omgivningens ständiga tyckande och tänkande om att man borde sluta amma. När vi bodde i Sverige var det aldrig någon främmande som sa till mig utan det var släktingar som kritiserade att vi inte slutade amma när de tyckte att vi skulle göra det för att de vågade säga till. Främmande människor vände ibland bort blicken och tittade någon annanstans när jag ammade pojkarna på språng men det märktes att de kände sig obekväma iallafall som om det vore något konstigt. Jag brydde mig inte och ammade ibland båda tillsammans när det behövdes. För mina barns och mina behov står över någon främlings som har förlorat kontakten med det naturliga.

Här i Prag har jag fått ett tillfälle igen att amma 3:an och det är lite annorlunda här. Nu bryter vi definitivt amningsnormen när vi är inne på snart 15:e månad. Jag är inte alls ensam om att amma en 1-åring. Mina vänner ammar barn som är 2,3 eller lite äldre fritt ute på lekplatserna. Det finns nästan alltid någon annan som gör det. Mammor ammar överallt. Nästan ingen täcker sitt barn som jag har sett att de gör i vissa länder. I hemskolnings-communityt är det snarare norm att man ammar sitt barn precis så, tills det ammat färdigt. Det finns en annan slags barnsyn. Mycket bekvämligheter finns för barnfamiljer där man förväntar sig det och inte förväntar sig det. T.ex. på pubar och restauranger. De har ofta en barnhörna. Barnen ska vara med liksom. Jag ser nästan alltid andra barn ute när jag är ute med mina sent.

Det är sorgligt när mammor slutar amma på grund av social press, eller misslyckas med amningen på grund av fel råd och stöd, eller uppmuntras att inte amma då omgivningen inte ser det som viktigt. Givetvis kan man som en fredlig förälder kompensera genom att svara på barnets behov på andra sätt om så skulle ske, att amningen inte skulle fungera. 

Det saknas tillräckligt med forskning som visar hur viktig amningen är då det saknas ekonomiskt incitament då amning är "gratis" och ersättning inte är det. Den som får uppgiften att skydda amningen blir därmed familjen. Det finns bara ett sätt, tror jag, och det är att låta den synas. Och visa att familjens behov kommer före statens. Jag är övertygad om att naturlig fullängds-amning är en del av fundamentet bakom en hel och stabil individ och att detta är vad som bygger ett starkt civilsamhälle för framtiden och något som absolut behövs, så det är inte bara för mitt barns välmående utan resten av vår civilisation mår bra av att mitt barn mår bra.

Ulrika ammar Othilia, 2 veckor. Det tar lite tid att etablera amningen och få den att funka smidigt men detta ser mysigt ut iallafall, tycker jag!