måndag 8 augusti 2016

Tankar kring anarkokapitalism, amning, föda barn och staten



Jag ska berätta lite om hur jag upptäckte att jag var anarkokapitalist. Innan jag var gravid kände jag inte ens till ordet men jag förstod att det var något som inte var rätt med hur samhället var uppbyggt - att det måste finnas något annat än att ha en stat. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Vi hade fullt upp med våra liv med att jobba med vårt företag och med att förbereda för en förlossning som jag fasade för. Jag spenderade dagarna med att läsa på om förlossningar, gå på gravid-yoga, renovera och städa vårt hus (vilket jag tror har väldigt mycket med graviditeten att göra!)

Sen kom den där speciella dagen i april 2010 när jag födde vårt första barn. Jag kände mig väldigt oförberedd och som om det var någon annan som födde och jag bara låg där. Sjukhuspersonalen gjorde vad de gjorde utan att jag protesterade eftersom jag inte visste och vi tänkte att de visste bäst. Jag fick sprutor för att jag skulle föda snabbare (de tyckte det drog ut på tiden och barnmorskans skift var snart slut). Jag fick såklart skador av att föda snabbare än vad min kropp ville. Jag fick acceptera att det var normalt för det var det de sa. I själva verket hade jag ont i nästan ett år efteråt och har i efterhand fått veta att Sverige har en hög procent bristningsskador jämfört med många andra länder. Såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag anlitade den fantastiska doulan Saga som hjälpte till att göra den andra förlossningen till en betydligt trevligare upplevelse men jag skulle aldrig föda barn i Sverige igen.

Med amningen krånglade det en del i början vilket kanske inte är så konstigt för det gör det väl för många av oss. I vår kultur finns det inte någon att lära sig av naturligt så som det finns i kulturer där det är naturligt att familjerna visar hur man gör för nästa generation. Jag förstod inte förrän jag hade fött att det inte alls var lätt och att det var staten som mer eller mindre var den som hade rollen att lära ut amning genom barnmorskor på BB de första 1-3 dagarna som man spenderade där. Det är väldigt kort tid. Det är inte så konstigt att så många har det svårt och ger upp att amma när de kommer hem.

Hursomhelst så lyckades det bra så fram tills idag kan jag fortfarande amma. Vad jag märkte när jag kom hem från BB och gick på de BVC-kontroller som bokats in med vår första mycket trevliga BVC-sköterska och under de BVC-träffar som planerats in för att mammorna skulle kunna lära känna nya föräldralediga var att det inte var särskilt viktigt med amning. Jag var den enda av 6 mammor där som ammade.


Jag var också den enda som bar i sjal, ec:ade, samsov och gav tutte för minsta lilla pip från min son som helt enkelt nästan aldrig behövde skrika. Jag började upptäcka att jag var lite tvärtom. Medan de andra föräldralediga som jag träffade anmälde barnen till kön till den bästa förskolan vid 6 månaders ålder och de som ammade hade slutat då fortsatte vi månad efter månad och år efter år.

Det blev ingen välling eller bebismat heller - så som instruerats från Sempers pärmar hos BVC-sköterskan. Vi körde på med BLW (baby led weaning - som är att barnet lär sig äta mat själv och att man ger dem bitar att plocka själv med).

Jag kände ingen gemenskap alls med de där mammorna utan sökte mig till alternativt sällskap där det här inte var konstigt. Det kändes lite märkligt att det var så få som ifrågasatte de normer som fanns och gjorde tvärtom. Om man tittar på vad som är naturligt för barnet och hur folk i allmänhet gör med sina barn i väst så är det verkligen stora kontraster. Det finns inget som är naturligt med att kissa i blöjor, äta konstgjord mat som tillverkats med ett annat djurs mjölk och att gå emot de naturliga instinkterna att trösta ett barn som skriker. Det är verkligen konstigt att folk tror att man "ska" göra så.

Jag började att förstå att hur samhället var konstruerat med "staten" och snäva normer och hur vi människor funkar biologiskt klashade helt. Jag ville inte ha det där. Det skulle förstöra mitt barn. Jag började läsa en hel del böcker, lyssna på podcasts om fredligt föräldraskap och engagera mig i amningshjälpen.

Varför förespråkar inte staten naturlig amning (vilket normalt brukar vara 2-7 år) och fredligt föräldraskap? funderade jag på. Och kom fram till ganska snabbt att familjen är ett hot mot staten för att barnen ska kunna börja på förskola tidigt så att föräldrarna kan gå tillbaka till sina jobb. Det svenska samhället bygger ju på att de flesta jobbar och betalar skatt. Visst är det vetenskapligt bevisat att amning är det bästa för barnet så amningen på BB är viktigt och det finns bra hjälp att få. Fast det är väldigt begränsat. Och det med att föda barn: jag ville gärna föda hemma när jag skulle ha vårt andra barn. Men det ingick inte i sjukvården och jag skulle behöva betala 29000 kr för att täcka kostnaden för privata barnmorskor trots att jag redan hade "betalat" för det i form av skatt. Om jag inte hade betalat skatt skulle jag ha haft en väldigt stor buffert att ta pengar ur till en riktig sjuhelvetes lyxförlossning.

Jag har inte haft problem med att amma längre än vad som är den snäva normen på ungefär 6-10 månader utan jag fortsatte så länge som jag och mina barn ville. Däremot var det många andra mammor som mötte motstånd. Man gör något som är naturligt så krockar det med samhällets normer. Efter ett tag kunde jag förstå att amningen är decentraliserad. Amningen har staten egentligen ingen kontroll över. Amningen om den sker längre än vad normen dikterar gör det svårt att separera mor och barn. Mammorna straffas också genom att få sänkt SGI vilket gör att de ofta går tillbaka till sina arbeten "i tid". Det var precis det här och de enorma skatter som vi betalade i Sverige, ihop med att vi inte ville använda något tvång eller våld mot våra barn eller låta någon annan använda tvång och våld mot våra barn (i form av skolplikt) som gjorde att vi upptäckte att vi helt enkelt var anarko-kapitalister. Vi kom fram till att staten inte har rätt till att tvinga vårt barn till statlig skola för de äger inte vårt barn. Våra barn äger sig själva och vi förvaltar dem tills de är vuxna. Den tiden i barnens liv som de tvingas till skola i Sverige är precis de viktigaste åren i ett barns liv då de formas och blir vilka de är när de blir vuxna.

Svaret på våra funderingar var helt enkelt att vi som föräldrar skulle följa våra naturliga instinkter och leva så nära våra barn och vår familj som möjligt. Genom statens våldsmonopol kunde vi inte leva som vi ville (då vi betalar skatt och ett anarko-kapitalistiskt samhälle fortfarande är en utopi) men vi har en skyldighet gentemot våra barn. De har inte valt att vara här. Vi har skapat dem. Det bästa vi kan göra är att ge dem en uppväxt baserad på fredligt föräldraskap där de tar så lite skada som möjligt under sin uppväxt. Mina funderingar har länge varit att allt elände med våld och krig kommer ur att barn har fått växa upp med våld. Här finns en intressant podcast om hur krigen kom till ur våld och tvång med barn. Här är en annan podcast som förklarar på ett bra sätt hur du är en slav i vårt samhälle och hur du kan bli fri. Låter kanske lite dramatiskt men du kan nog dra parallellerna själv.


söndag 7 augusti 2016

Naturlig amning, icke-aggression och att inte bry sig om vad andra tycker

Vulkan-amning på Stromboli, 2011

Jag tänkte att det var dags att skriva ner lite funderingar eftersom jag ofta ser samma frågor poppa upp på olika forum på nätet om att mammorna inte vet hur de ska konfrontera folks tyckande och att det gör att dessa mammor ibland ammar kortare än de vill just för att de inte vill konfrontera det vilket är tråkigt eftersom både mamman och bebisen skulle må bättre av det. Jag har hört att många har fått pekpinnar från BVC och att det blir glädjerop i amningskretsarna så fort någon har en BVC-sköterska som visar att hon stöttar fri amning. Så jag ska berätta lite om vad jag har haft för erfarenheter efter att ha ammat två barn under 6 års tid:

Det är inte en jävel som har kommit med någon negativ kommentar under de här 6 åren. Bortsett från lite påpekande från min mamma och farmor som undrat hur länge jag tänkte amma efter ett par års amning - vilket jag har besvarat med: Så länge vi vill.

Inte en enda gång har jag fått någon pik från främlingar eller från BVC. Då har jag ändå ammat offentligt, på tågen, på restauranger, på stranden och så vidare, tills barnen nästan var 4 år gamla. BVC har aldrig sagt något till mig om amningslängden. Jag tror anledningen till det är att jag helt enkelt inte har delat med mig om hur vi gör. För jag vill inte det eftersom de inte har rätt att veta hur vi gör. När man ammar ett större barn så handlar det inte om näringsintag utan om närhet så det finns ingen anledning till att tala om hur man gör.

Jag gjorde misstaget en gång att berätta för BVC att vi hade problem med sömnen när yngsta var 1 år. Vi blev väckta tiden och jag hade grav sömnbrist så jag ville göra nästan vad som helst för att kunna sova. Jag fick remiss till en BVC-psykolog som ordinerade att vi skulle ha eget sovrum åt barnen och bestämt lägga dem i sängen, säga godnatt och stänga dörren och repetera proceduren tills att de sov. Vi sa tack och hej och kom aldrig tillbaka. Det där är att uppmuntra till att använda tvång och bryta mot icke-aggressionsprincipen mot små barn!

Jag kan verkligen tänka mig in i vad man kan få för råd om amning av en BVC-sköterska som inte förespråkar det!

Amning på rivieran i Frankrike 2011

När det gäller tyckande och tänkande från främlingar som anser att offentlig amning inte passar så finns det bara en sak att göra. Be dem dra åt fanders! Eller spruta på dem så som en mamma gjorde i England när hon fick en tillsägelse om amning av en främling. Det är faktiskt självförsvar.

För när det kommer till små barn som behöver mat och kärlek så är det faktiskt den som lägger sig i som bryter mot icke-aggressionsprincipen. Ett litet barn kan inte försvara sig. Ett litet barn har behov som behöver tillgodoses för att utvecklas optimalt. Det är föräldrarnas skyldighet att tillgodose dem. Andra människor som försvårar det - vad de gör är inte bara att vara jävligt elaka - utan de vänder också opinionen mot det som är naturligt och som behövs för att nästa generation av ens egen art ska utvecklas optimalt. Så varför ska man ens lyssna på dem?

Om man vill amma och ammar sitt barn så är det bara att sluta bry sig. De som fortsätter att lägga sig i är antingen inte särskilt välinformerade eller för bundna av traditioner. För det första är det inte deras sak att lägga sig i men om man vill ge dem något att läsa på om, om amningens nyttigheter, så finns det mycket läsvärt på amningshjälpens hemsida.


Superhjältar behöver också tanka lite närhet!

Men pappan då?


Många vill att det ska vara jämställt mellan föräldrarna i Sverige. Men vet du vad. Män kommer aldrig ha bröst med mjölk i så man får fixa det på annat vis! Det finns så många sätt att mysa på som innefattar mat och kroppsdelar som pappan inte har. Till exempel i en bärsjal! Den här pappan har varit lite avis på att han inte har haft bröst med mjölk i vid några tillfällen men han har kunnat lindra avundsjukan rejält genom att bära barnen i bärsjal. Samtidigt har han alltid varit 100% för amning och att ingen annan ska bry sig om hur länge någon ammar. Det är liksom lite som att prova på att vara gravid och bära barn när bebisen är liten. Att få vara nära och känna hjärtslagen - att det är ett litet liv man bär på. Och när barnet är större är det så himla praktiskt och roligt dessutom. Idag är barnen 4 och 6. Pappan har slutat bära i sjal för ungefär 2 år sedan. Det blir ofta att han får bära på axlarna för det tycker pojkarna är roligt men nu börjar det bli lite för tungt med mer än 20kg.




Läs lite mer om hur man slutar bry sig på på Mark Mansons blogg.

Bild lånad från Mark Mansons blogg



lördag 6 augusti 2016

Tankar kring påtvingad läroplan och demokrati i Sverige



En sak som jag har svårt att förstå är att så få ifrågasätter skolplikt. Att tvinga barn att gå i en skola som måste hålla sig till en statlig läroplan utan att det finns något annat alternativ. Det är som att den absoluta majoriteten inte tror att det finns något annat utan att det är så här det måste vara och att de som har bestämt reglerna vet bäst. Det är precis det de lär ut i skolan under 12 års skolgång så att man inte ska ifrågasätta det så det är nog inte så konstig att de flesta tänker så. De har ju blivit stöpta i den formen! Vi är få som tänker utanför ramarna men vi kan plantera ett litet frö i våra medmänniskors tankar, och förhoppningsvis kan vi få fler att förstå att skolplikten är omoralisk.

Det vore en helt annan sak såklart om majoriteten kunde låta bli att lägga sig i hur andra gör med sina barns utbildning men när de uttrycker att det behövs en skolplikt för att tvinga andra - då blir jag riktigt mörkrädd. Det är underförstått att det är okej att använda våld. (genom att framröstade politiker bestämmer lagar som de som har röstat fram dem därmed stöder och resulterar i våld om man bryter mot dem.)

Det mest bekymrande är att många som skulle vilja hemundervisa som jag har haft kontakt med genom sociala nätverk och träffar i Sverige liksom tror att demokratin kommer lösa det här - att man måste påverka politikerna så att hemundervisning och fria skolor tillåts igen. Det de inte förstår är att  demokrati innebär att det är den stora massan som har röstat för något som bestämmer. Och att den stora massan inte gillar alternativt tänk som att ta hand om sina barns egna utbildningar eller driva skolor som är för "radikala" för det svenska skolsystemet. Jag gjorde en podcast på engelska med min man om det. Hör här och säg gärna din mening (och argumentera för din sak) i kommentarsfältet nedan!

Lyssna på Youtube:



Lyssna på Soundcloud:


Vill du veta mer kan du gå in på skolverkets hemsida och söka efter läroplanen och läsa på där om normer och värderingar, samt läsa på vad de säger om skolplikten också.

En introduktion till vad unschooling är


Unschooling är relativt okänt i Sverige troligtvis för att det är olagligt och för att den allmänna uppfattningen är att man inte kan lära sig på något annat sätt än genom skolan. Det finns många missuppfattningar om vad unschooling är - även inom unschooling-kretsen. Eftersom det är olagligt i Sverige och man måste flytta utomlands för att överhuvudtaget få möjlighet till att kunna unschoola är det ytterst få familjer som gör det. Få personer vet vad det är och uppfattningarna kan skilja sig. Smådetaljerna kan vara lite olika vilket jag kommer förklara här men principen är densamma.

Så vad är unschooling?


Unschooling är en form av hemskolning där barnet lär sig hur man lär sig snarare än att "följa order" så som man gör i skolan. Det är en form av självlärande naturlig inlärning där man litar på att barnet vill lära sig saker för att vi helt enkelt är intellektuella varelser med naturlig inlärningslust.

Unschooling har mer eller mindre kommit till för att man har upptäckt att skolan dödar kreativiteten. Vi som unschoolar vill att barnets inlärningslust inte förstörs på så vis som vi ser att det gör för många barn som tvingas till skolgång.

Unschooling är en förlängning av icke-aggressionsprincipen  - alltså ett sätt att utbilda sina barn utan tvång och våld. Därför klaschar unschoolingen helt med den omoraliska svenska skolan som bygger på just tvång och våld.

Vad är skillnaden mellan unschooling och hemskolning?


Hemskolning är ett samlingsnamn för sätt att utbilda utan skolan där familjen tar ansvaret för utbildningen. Ordet hemskolning är ganska missvisande då hemskolning ofta sker utanför hemmet. I vanlig hemskolning följer man en läroplan (curriculum). Inom unschooling går man ett steg längre och har inte någon fast läroplan eftersom läroplanen inte kan se tillgodose individen. Här anpassas undervisningen helt efter barnet så det är ganska stor skillnad mellan metoderna men det är inte helt svart och vitt utan man får göra vad som passar familjen då det finns många olika sätt att unschoola på.

Skillnaden mellan inlärning genom unschooling och skola


Vi har skolplikt i Sverige vilket jag tycker man ska kalla "skoltvång" istället eftersom man inte kan välja bort skolan. Lagen säger att man får hemundervisa om man har särskilda skäl vilket man enligt kommunen i princip nästan aldrig har. Att någon annan bestämmer över ditt barn och tvingar dig är omoraliskt och fungerar inte särskilt bra dels av den anledning att det inte är staten som äger barnet och dels för att inlärning inte sker optimalt under tvång.

Tänk dig själv hur det var under din egen skolgång. Vissa saker var kul och vissa saker var inte det. Det som var roligt var lätt att lära in och det som var trist hade man inte lika bra betyg i, eller hur? Om man lär sig många saker som man inte använder sig av och som man inte är genuint intresserad av glöms de bort eftersom hjärnan inte sparar på onödig information som man har tvingats till att lära sig. Man minns mycket bättre när man är intresserad. Det är det som är poängen med unschooling. Man ska följa barnens intressen för att lärandet ska vara roligt och för att man lär sig bättre när man är intresserad.

En annan skillnad mellan skola och unschooling är att skolan som den ser ut i Sverige idag inte är anpassad för framtiden. Det är inte så mycket som har hänt inom utvecklingen i skolan den senaste tiden vilket syns väl i media och i olika undersökningar som tex PISA. Inom skolan måste man följa en skolplan där alla ska lära sig samma sak och om saker som är mer eller mindre onödiga. Skolan är inte individanpassad vilket gör att den till stor del är bortslösad tid. Här kanske man kan tycka olika men om man är en undersökande och engagerande förälder kan man hitta bättre alternativ inom unschoolingen än det som erbjuds inom skolan och fokusera sig på det som barnet är intresserat av.

Inom skolan delas barnen in efter ålder snarare än inom sina intressen. Det är naturligt för barn att härma. Om man som barn umgås inom samma åldersgrupp lär man sig av de andra barnen och gör som dem istället för att lära sig från äldre och mer erfarna personer. Det är dessutom onaturligt för barn att delas in i åldersgrupper. Jag har lagt märke till att barn som delas in i strikta åldersgränsen i skolan har mycket svårare att prata med en vuxen eller med ett annat barn som är en bra bit yngre eller äldre än ett barn som är unschoolat. Det är exakt det här som är problemet med mobbing i skolan: Barnen delas in efter ålder med få vuxna som ser efter dem. Barnen lär sig beteenden efter andra barn i deras egen ålder istället för efter de som är äldre och mer erfarna, och då kan negativa beteenden slå rot. I kulturer där de äldre barnen ser efter de yngre och där det finns många vuxna finns inte mobbing alls i samma utsträckning. Här lär man sig empati på ett sätt som saknas i den västerländska skolkulturen.

Genom unschooling kan man ge sitt barn möjlighet att vistas i kreativa miljöer som han eller hon kan inspireras av istället för att vara instängd i ett kalt klassrum. Skolan som den ser ut nu är inte anpassad för de olika könen. Den är designad för flickor som sitter still – inte för pojkar som gärna vill röra på sig. Pojkar och flickor ÄR annorlunda. Det går inte att komma ifrån. Pojkar har en biologisk dragning till att försvara familjen (de gillar vapen och sporter mer) medan flickor dras mer åt att ta hand om familjen (genom att leka mer med dockor och rollspel) Jag säger absolut inte att alla barn är så men de flesta barn vi har träffat på samt våra egna pojkar är så. Och i vårt fall har vi inte uppmuntrat till deras pojkaktiga intressen - snarare tvärtom.

Huvudpoängen med unschooling är frihet – alltså att man inte tvingar barnet att lära sig och har förtroende för barnet att han eller hon VILL lära sig. Om man kan ge sina barn frihet och ett bra fundament kan de få de bästa förutsättningarna för att utvecklas till sunda människor och kunna få ett bra liv. För det är det här det handlar om – att just ge grunden för det bästa möjliga livet i framtiden.

Unschooling formar därmed självtänkande individer som inte passar in i det likriktiga svenska samhället - och därför kommer unschooling inte bli accepterad som en utbildningsform i Sverige sålänge vårt samhälle ser ut så.

Hur fungerar lärandet genom unschooling?


Unschooling är det mest naturliga sättet för barnet att lära sig. Det kallas också "barnstyrd inlärning" (child–led learning) eller fri inlärning. Det är också ett sätt att lära sig tillsammans. Föräldern eller mentorn blir ofta intresserad själv och lär sig tillsammans. Man förser barnet med kunskap och verktygen barnet behöver för att tillskansa sig kunskapen.

Unschooling och förälderns ansvar


Jag vill poängtera att en bra unschooling–förälder får lägga i otroliga mängder energi på unschoolingen då det gäller att alltid finnas till hands och förse det kunskapstörstande barnet med det han eller hon är intresserat av.

Unschooling ger inte automatiskt bra resultat. Ett dåligt sätt att unschoola kan vara att vara för slapp och helt enkelt inte "orka" ge barnet det barnet behöver. Man bör tänka på att när man unschoolar tar man 100% ansvar för inlärningen för sina barn så det är upp till föräldern att uppmuntra och intressera barnet med de medel som finns. Att bara ha barnet hemma och låta det lära sig självt helt utan någon vägledning är inte unschooling. Det är dåligt föräldraskap och bryter faktiskt mot icke-aggressionsprincipen.

Olika typer av unschooling och hur man kan göra


Som jag nämnt innan finns det olika sätt att unschoola. Som unschoolande familj hittar man sin egen unika stil och blandar idéer så att det passar den egna familjen. Vissa som praktiserar unschooling-metoden kallar sig för "radical unschoolers". Vi var nyfikna på vad det var och åkte på en konferens för radical unschooling i New Hampshire 2013 som arrangerades av Dayna Martin. Under denna konferens hade 100–tals unschooling–familjer från USA samt några få utländska familjer samlats för att diskutera unschooling och hålla föredrag om det. Vi lärde oss att radical unschooling fungerar på så vis att man helt och hållet följer barnet i lärandet utan några ramar. Resultatet var att ett av föredragen var ett slags AA-möte där många av tonåringarna pratade ut om av spelmissbruk av spelet minecraft och nu arbetade med att bli av med det. En del praktiserade radical unschooling inom sömn och mat också. Om barnet ville vara uppe och leka till klockan 05 på morgonen fick han eller hon det. Och om barnet ville äta sötsaker fick han eller hon det också. Man fick givetvis poängtera och försöka vägleda till bättre beslut men här hamnade det som sagt till 100% om barnets önskemål.

Henry som Darth Vader-princessa under Life rocks radical unschooling conference 2013.

En del av barnen var konstruktiva. Några gjorde egen yogurt, möbler och andra varor som de sålde på nätet i sina egna webbutiker. Några av de som höll föredrag var vuxna som hade växt upp som radikala unschoolare och som berättade om deras uppväxt och var de befann sig idag. Bland en av dem fanns till exempel en programmerare som utvecklade egna program som han tjänade ganska bra på. Inom radical unschooling krävs ett otroligt engagemang från föräldern för att det ska lyckas. Jag har svårt att tänka mig att man kan praktisera radical unschooling på ett bra sätt om man har mer än ett barn eftersom man då har fler än en vilja att handskas med.

Jag och min man håller inte med om radical unschooling till 100% så vi följer Unschooling med ramar, vilket inte är lika extremt. Detta sätt att praktisera unschooling-metoden på har jag namngett själv då jag inte har sett det nämnas någon annanstans. Min tanke är att man här praktiserar unschooling på så vis att man inte följer skolplanen utan att man sätter ramar kring vad som är absolut nödvändigt att lära sig för att ha bäst förutsättningar i livet, dvs. vi styr till en viss del över oskolningen då vi anser att vi behöver göra det eftersom våra hjärnor är fullt utvecklade och kan ta beslut medan barnets hjärna inte är fullt utvecklat än. Som att bara äta godis till exempel då sockret är som knark för barn och barnet ofta inte kan sätta stopp själv.

För att det inte ska vara tvång med i bilden får man som förälder argumentera för sin sak och föregå med gott exempel. Om man till exempel vill att barnen ska läsa - då är det en bra idé att sätta sig själv och läsa. Barnen gör som man gör och inte som man säger. Jag tror man inom unschoolingen får ta ett extra stort ansvar med att inspirera barnen till att lära sig nödvändiga verktyg som matematik, läsning och skrivning. Man får avsätta extra tid till att förhandla med barnen. Det här tränar verkligen föräldern (och barnet) i argumentationsteknik och problemlösning vilket också är värdefulla verktyg i livet.

Eftersom det är naturligt för barnen att härma andra för att lära sig lägger vi fram material som gör dem intresserade och ordnar utflykter och aktiviteter enligt deras (och föräldrarnas) önskemål. Unschooling är ett holistisk och inkluderande sätt på att lära sig på som inte enbart innefattar barnen – utan hela familjen och som ofta inkluderar andra familjer och personer också.

Det finns mängder av verktyg som är tillgängliga gratis eller som man kan köpa för en liten summa pengar som passar utmärkt för unschooling. Två fantastiska program som är gratis är Khan Academy för att lära sig matematik samt Codecademy för att lära sig kodning. Våra barn har en favoritkanal på Youtube som heter TED–ED där mer eller mindre svåra ämnen förklaras på ett lättförståeligt sätt med animering. Det finns så mycket resurser (på engelska) som man kan hitta själv på internet som helt konkurrerar ut skolan för lärandets skull. Vill ni kika på lite vad vi gör med vår unschooling i skrivande stund kan ni se min andra blogg Prague Worldschooling. Idén med skolan föddes innan internet fanns. Det är lite bakomsträvande nu när man kan hitta informationen själv på internet.

Worldschooling är också en form av unschooling där man har världen som klassrum. Man kan praktisera worldschooling-metoden på hemmaplan genom att besöka muséer, bibliotek och föreningar för andra länder och kulturer, genom att lära känna personer från andra länder, samt genom att lära sig om världen genom att hitta informationen på internet. Worldschooling bedrivs optimalt från det land man befinner sig i. Det passar utmärkt för familjer som ofta reser eller som lever som digitala nomader (försörjer sig via internet på resande fot). Vi älskar worldschooling. Man blir så inspirerad av att se saker på riktigt istället för att läsa om dem i en bok!

Det är inte helt ovanligt nuförtiden att ha denna worldschooling-livsstil då många jobb kan utföras platsoberoende och man kan välja att flytta till en plats där man har råd att ha en bättre livsstil och ha tid för att göra detta eller hyra in proffs för delar av undervisningen. Vår familj tog beslutet att sälja vårt hus i Sverige just för att kunna göra detta. Vi tar oss till platser som hela familjen är intresserade av. Några exempel på vår egen worldschooling under de senaste månaderna är det gamla egypten, romarriket, vulkaner, programmering, lego och att lära sig spela nya instrument.

Worldschooling vid Pyramiderna - februari 2016.

Vad är historien bakom "unschooling"?


John Holt som är en amerikansk författare och lärare var den som myntade begreppet unschooling och spred sina idéer genom att skriva flera böcker om hur barn lär sig sedan 60–talet. Hans tanke var att barn inte behöver tvingas till lärande utan att de lär sig på ett naturligt sätt om de får frihet att följa sina egna intressen och har tillgång till ett rikt utbud av resurser. Holt trodde inte på skolsystemet efter att ha arbetat flera år inom det. Han blev övertygad om att en reform av skolväsendet inte var möjlig och började förespråka hemundervisning som ju unschooling är en form av. Det kan vara en god idé att läsa John Holts böcker om man vill lära sig mer om unschooling och förverkliga det. Några böcker som är bra att läsa är exempelvis "Teach your own" och "How children learn".

Hur unschooling och icke–aggressionsprincipen hör ihop


Icke–aggressionsprincipen innebär att ingen har rätt att skada eller tvinga någon annan till något. Eftersom man inte äger barnet och barnet äger sig självt så gäller denna princip även i förhållande till barnet. Skolplikten bryter mot den då staten tvingar barnen att gå i skolan. Om man vill hemundervisa dyker det snabbt upp hot om våld och tvång i form av böter, besök från socialen och risken att få sitt barn ifråntaget. Det är tvärtemot unschoolingen eftersom unschooling är baserad på frivillighet. Det enda sättet att förlänga icke-aggressionsprincipen inom utbildningen är att ge barnet och familjen ett fritt val att välja hur barnet ska utbildas vare sig det är genom en frihetlig skola eller unschooling. Eftersom skolan har ett tvingande statligt program som måste följas i Sverige kan man inte följa icke-aggressionsprincipen där om man har sitt barn i skolan.

Hur validerar man unschooling när barnet är vuxet?


Många frågar mig hur gör med betyg när barnet är unschoolat. Jag brukar svara att det naturliga som kommer ur unschoolingen är att unschoolingen själv leder till företagsamhet. Det blir naturligt för barnet att starta sin egen verksamhet. Det finns också de som vill ha ett yrke och då jobbar de för det. Ibland krävs det att man studerar på universitet för att få dessa yrken. Universitet i USA till exempel tar gärna in hemskolade barn, och ibland i yngre åldrar än normen. Anledningen till att de gör det är för att dessa barn har passionerade intressen och att det är precis detta de vill ha inom universitetsvärlden. Det blir viktigare än att ta in efter betyg.

Det svenska systemet är inte anpassat idag för unschooling så man får nog räkna med att det är bättre att studera utanför Sverige. Om man ska ha betyg i Sverige kan man göra nationella prov samt högskoleprov. Isåfall är det viktigt att barnet är medvetet om att han eller hon behöver lära in de ämnen som krävs.

En pappa och en son som älskar att bygga med lego.

Några platser i världen som passar särskilt bra för unschooling

Under våra resor har vi stött på "hubbar" och platser som är mer lämpade för hemskolning, unschooling och worldschooling. Här är mina favoriter:

1) Prag, Tjeckien Här finns det gott om skönhet, närhet till Sverige, billiga levnadskostnader (ungefär halva priset mot Sverige), en trevlig rankning på nanny state index, en stor internationell community med förhållandevis många som hemskolar, en tjeckisk förening för unschooling och ändlösa mängder av aktiviteter för barn och den som är intresserad av natur och kultur. Ta reda om mer på Prague worldschooling.

2) Ubud, Indonesien Den här lilla pärlan på Bali är som en magnet för hemskolare från alla möjliga länder. Här finns många familjer som bor kortare och längre perioder. Bali passar bra för den som är ute efter en avslappnad och hälsosam livsstil.

3) Saint Petersburg, USA Den här staden på Floridas västkust passar bra för den som vill leva modernt och inte vill behöva känna sig annorlunda för att man hemskolar. Det finns väldigt många hemskolningscoops och många trevliga natur-aktiviteter i närheten.

4) England Detta är det lättaste alternativet för den som vill unschoola utan att ha några som helst kontroller. Engelsmännen har verkligen integritet. Ingen ska diktera hur de utbildar deras barn. Unschoolarna är rätt så utspridda. Vi har lagt märke till att de finns i högre koncentration i den södra delen och särskilt i Devon.

5) Åland, Finland Hit flyttar många svenskar till för att hemskola. Det sker kontroller var 6:e månad men det verkar vara ganska slappt. Jag har svårt att förstå tjusningen med det. Jag tror man behöver vara en familj som är väldigt laid back och sparsam för att det ska passa.

För att veta var du kan unschoola kan du gå in på HDSLAs hemsida och söka. Det finns många lokala grupper som du kan ta kontakt med på Facebook.

En liten worldschooling-träff i Prag häromdan.

Du kanske inte alls håller med mig om vad jag skriver? Det behöver du inte göra. Kommentarsfältet nedan är precis till för att DU ska säga din mening och argumentera för din sak.


måndag 1 augusti 2016

Freedomfest i Stockholm 27/8!



Jag känner mig ärad att bli tillfrågad om att vara med på Freedomfest. Det känns superspännande och lite småläskigt samtidigt eftersom jag inte är van vid att hålla tal, och detta faktiskt är den första gången som jag frivilligt ställer upp att tala inför en större folksamling. Fast det är stor skillnad att känna sig tvingad att hålla föreläsning för en klass som man inte trivs i och att tala inför likasinnade som inte är dit-tvingade!

Mitt eget tal kommer att handla om hur vi blev digitala nomader för att få utbildningsfrihet för våra barn. Det ironiska är att lokalen som Freedomfest hålls i är just en skola, hihi! Något annat jag kommer att ta upp är äganderätt av barn. Jag tycker det är rätt viktigt att ta upp det under Freedomfest eftersom äganderätten annars brukar handla om saker och inte barn så jag hoppas det blir en lite annorlunda föreläsning. Om man kommer till freedomfest kommer man kunna ställa frågor också. Jag vill gärna hjälpa andra att kunna få den frihet som vi har fått också.

Jag har aldrig varit på freedomfest förut eftersom jag inte hörde talas om det förrän vi hade lämnat Sverige så jag vet inte hur det brukar vara men jag har hört att det är ett fantastiskt event. Här kan ni se Bahnhofs-vd Jon Karlung tala på freedomfest förra året.



Vi kommer dock inte i samlad trupp eftersom vi känner att det är en för stor risk att ta med våra barn till Sverige just nu då jag fortfarande blir trakasserad och vi inte vill att dominic-fallet ska upprepas. Det känns lite tråkigt eftersom vi alltid är tillsammans men å andra sidan skulle jag inte kunna höra så mycket av de andra häftiga talarna heller.

Jag är extra glad att Pontus och Ulrika som vi träffade på Bali kommer. Jag har följt deras blogg Ankorpåvift med spänning sedan vi lämnade Bali. Pontus kommer prata om bitcoin såklart.

Här är listan på inspirerande talare som kommer till Freedomfest. Kom du också! Man behöver inte föranmäla utan kommer bara - läs mer här. Det kommer finnas en lekhörna för barnen.

Talarlista

"Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring" skaldade biskop Thomas Simonsson i Strängnäs redan på 1400-talet. Sedan dess, och ännu tidigare, har Sveriges folk sökt denna frihet. Men frihet får man aldrig gratis, man måste skapa den, och etablera en frihetlig kultur. Detta är den röda tråden i årets FreedomFest.

Realistisk libertarianism - Joakim Fagerström

Ett grundläggande begrepp inom frihetlig filosofi är icke-aggressionsprincipen (NAP). Enligt denna har ingen människa rätt att utöva oprovocerat våld mot en annan, eller kräva skatt under hot om våld. Men vill man bygga ett fritt samhälle med riktiga människor visar det sig att NAP visserligen är nödvändigt, men inte tillräckligt. Ett samhälle behöver också något som sammanhåller — en kultur.

Joakim Fagerström är entreprenör och ordförande i den fristående svenska avdelningen av Ludwig von Mises Institutet. På organisationens webbsida www.mises.se publiceras kontinuerligt artiklar, kommentarer och översättningar på temat frihet och österrikisk ekonomi.

Frihetliga nyheter med bubb.la - Martin Eriksson

De skattesubventionerade och statligt licensierade medierna tenderar att befästa en världsbild som är ogynnsam för frihetens sak. Men det finns efterfrågan på frihetlig nyhetsrapportering. Webbtjänsten bubb.la och Radio bubb.la har varit banbrytande i att tillfredsställa och utveckla denna efterfrågan. Nu står man i startgroparna till att ta det svenska framgångskonceptet till en internationell publik.

Martin Eriksson är grundare av bubb.la och kan höras på podcasten radio bubb.la.

Frihetlig familjekultur - Caroline King

Familjen King lämnade Sverige för snart två år sedan eftersom de inte tyckte att staten hade rätt att indoktrinera barnen via skoltvång. Caroline King berättar om sin syn av äganderätt av barn och om att följa NAP genom unschooling. Hon berättar hur de vände situationen till sin fördel och blev digitala nomader.

Caroline King är förälder och egenföretagare. Hon driver webshopparna Hamaca.seMypashmina.se,Mattor-online.se samt bloggen www.denandraresan.com men är mest upptagen med att vara just förälder.

Att odla sin frihet - Patrick Sellman

Ordet kultur kommer av cultura, att bruka mark. Mycket välstånd har skapats med det moderna, effektiva jordbruket. Men det har också skapat ett beroende av ett emellanåt skört ekonomiskt system. Ett sätt att öka sin frihet är att producera sin egen mat i någon grad. Hur börjar man? Hur självförsörjande kan man bli? Är det värt besväret?

Patrick Sellman är i hög grad självförsörjande på sitt eget småbruk. Han är en upptagen kursledare i det fascinerande ämnet biodling. Han driver bloggen småbruk.se.

I fablernas land - Martin Jacobsson

Kännetecknande för politisk makt tycks vara att den saknar humor. När undersåtarna skrattar åt kejsaren kan de hända att de inser att han faktiskt är naken. Makten trivs i ett samhälle utan humor; friheten spirar i en kultur med humor.

Martin Jacobsson driver Fablernas land för att driva med svensk politik. På kort tid har han blivit en av de mest populära satirtecknarna i Sverige. Han är synnerligen produktiv och har illustrerat texter över hela spektrat från mises.se till Svenska Dagbladet.

Läkare utan vänster

Det som sköts i offentlig regi tenderar att med tiden bli dyrt, dåligt, storskaligt och inhumant. Den offentliga sjukvården är ett lysande exempel på detta. Tvärtom vad vi får lära oss i skolan och medier utvecklas en kultur av kvalité och medmänsklighet fram i småskaliga miljöer där vinst är nära kopplat till resultat.

Bloggaren Läkare utan vänster är något så ovanligt som en läkare med förståelse för ekonomiska principer och vikten av korrekta incitament. Han bloggar om sjukvård ur ett frihetligt perspektiv.

Bitcoin, en frihetlig revolution - Pontus Lindblom

Det finns ingen innovation i världen som har större potential att öka mänsklig frihet än Bitcoin. Världens första decentraliserade digitala valuta möjliggör lagring av värde och värdeöverföringar som varken kan beskattas, regleras eller censureras, vilket utmanar staters makt över människor. Tekniken möjliggör dessutom helt nya former av lagring av information och decentraliserade organisationsformer.

Pontus Lindblom är en disputerad forskare som ägnat de senaste fem åren till att studera Bitcoin och är medförfattare till Sveriges första rapport om Bitcoin som lanseras i höst. Han är även upphovsman till hemsidan startusingbitcoin.com och reser runt i världen för att träffa libertarianer och Bitcoin-entusiaster tillsammans med sin fästmö Ulrika som driver den frihetliga resebloggen Ankor på vift.





onsdag 20 juli 2016

"Turist" i sin stad


Det var kul att få besök i Prag i helgen av en svensk familj som läser min blogg. Eftersom vi "bor" här nu har vi inte gjort sakerna som turisterna gör när de åker till Prag. Så vi tog med familjen på lite sightseeing på våra favoritplatser här och gick på Karlsbron. Den är mer en turistfälla än en bro för romantiska stunder i en romantisk stad för det är här vandrar ljudliga horder med turister efter flaggorna som guiderna håller upp. Fast det är väl klart att man måste gå där någon gång om man bor här. Hursomhelst är Prag en fantastiskt fin sommarstad. Det finns många vackra områden och ganska få ställen som är slitna. Det som man inte brukar hinna med hann vi med nu när vi fick en ursäkt att turista lite här.

Vi har inte stött på någon plats i Prag där det har känts farligt. Så som det ser ut nu i Europa tror jag att Östeuropa definitivt kan vara en av de mer säkra platserna i världen just nu så det känns tryggt att turista här med. Vi hade varvat besök till stadens finaste platser med besök till lekplatser vilket liksom var en förutsättning för att kunna göra turist-sightseeing denna helgen med vår lilla barnaskara. Jag tror allihopa hade rätt så kul. Jag tror trampbåtarna var barnens favorit!

'
En liten film från besöket i helgen!

Trampbilar i Stromovka-parken.

Kollar in prylar på den vietnamesiska marknaden. Här ligger vapen, hattar, leksaker och dildos ofta på samma säljarbord.

Det blev ett besök till den fina lekplatsen vid Jiriho z podebrad.

Här finns bland annat en stor klätterställning, linbana, en stor hoppkudde och toaletter som är ok.

Det finns ett "Eiffeltorn" på Petrin-berget som man får väldigt fin utsikt från. Se översta bilden.

Om man går den fina promenaden från berget mot Pohorelec kan man få syn på fasaner. 



Promenaden från Ujezd till Karlsbron längs Vitava-floden är jättefin.

Karlsbron är knökfull med turister. Säljarna som ställer ut målningar och souvenirer här har ändå hyfs tycker jag. 

Klart man måste haka på trenden med kärleks-hänglås här med!

Trampbåtar bör man åka om man åker hit med barn! Vid Narodni Divadlo kan man hyra såna här tjusiga bil-båtar.
Winston och Elvira fick turas om att trampa och styra. Lite då och då. Gissa vem som fortfarande har träningsvärk.



En intervju med Sofie Gunninge som unschoolar på Åland



Sofie Gunninge bor på Åland som är en finländsk ö som ligger ett par timmar bort från Stockholm och är en plats som många hemskolningsflyktingar flyttar till eftersom man både får hemskola och kan prata svenska där. Jag var nyfiken på hur det var att bo och unschoola på Åland så jag hörde lite med Sofie som delar med sig av sin unschooling-historia här på denandraresan.


Hej Sofie, kan du berätta lite om dig själv och din bakgrund, och hur det kommer sig att du ville unschoola? Hur gamla är era barn och vad har de och ni för intressen?


Jag är 28 år och har vuxit upp på ett litet ställe i Småland. Jag har själv inte hemundervisats utan gått i vanlig skola. Jag gillar skapande av alla möjliga slag, tex virka, måla, snickra och fota mm. Jag skriver så fort jag får tid, det kan vara allt från listor till böcker. Jag är ideell friidrottstränare och gillar att idrotta på knattenivå. Idag lever jag med min familj på Åland, det är jag min partner och våra fyra barn i åldrarna 11, 8, 7 och 1,5. Vi gillar att göra det mesta tillsammans, både vardagsgrejer och utflykter.

Intressena går i vågor skulle jag säga, men något som håller i sig är intresset för djur och natur och spel av alla möjliga sorter, särskilt pokemon kanske. När vi hamnade granne med en hemundervisarfamilj föddes tankarna på både hemundervisning och unschooling, jag minns att jag kände att det gick så bra ihop med de känslor i mig som jag hela tiden försökt trycka undan eftersom det inte passar in i hur man ska leva. Under tiden som vi lärde oss mer om hemundervisning fick vi reda på att det skulle förbjudas i Sverige, så typiskt. Men vi var så intresserade och nyfikna att vi övervägde flytt för att ha den möjligheten. Vi fick lägenhet och jag fick jobb på Åland och vi flyttade.

Varför valde du att flytta till Åland?


Vi tittade på länder inom norden, främst Danmark, Norge och Åland. Eftersom vi redan var ganska omtumlade över vår nya upptäckt tror jag att det vi sökte var ett land väldigt likt och nära Sverige. Det svenska språket på Åland kändes väldigt bekvämt, och dessutom hade jag semestrat där några gånger och trivdes bra där.

Vad gillar du och vad tycker du inte om med att bo på Åland?


Jag tycker om Åland mycket av flera anledningar. Jag tycker om att jag har möjlighet att vara hemma länge med mina barn (4år), jag nyttjar hemvårdsstödet som är en slags ersättning för att man tar hand om sina barn själv och inte använder förskola. Åland är känt för sitt lugn och sin skärgård, och jag gillar att alltid ha nära till havet. Jag gillar Ålands litenhet, det känns tryggt och gemytligt. Jag fick höra att ålänningar är reserverade mot inflyttade, men jag har upplevt raka motsatsen. Jag fick snabbt vänner och önskar att jag hann med att umgås mer med alla haha! Jag tycker givetvis om att man får hemundervisa här, och upplever även att man över lag har en helt annan acceptans till att människor väljer att leva olika, än om man jämför med Sverige. Visst finns det människor som tycker att hemundervisning kan låta tokigt i deras öron, men skola kan ju låta tokigt i mina öron, och det är ju okej att man tänker olika. Jag kritiserar ingen som väljer skola och har heller aldrig fått kritik för att vi valt hemundervisning. Däremot får jag desto mer nyfikna frågor, men det är trevligt när andra vill veta mer tycker jag. Det jag inte gillar med Åland är att det inte ligger i Småland haha! Det är väl egentligen så att jag saknar släkt och vänner väldigt mycket. Vi kan oftast åka iväg på längre resor till dem, men vi blir ju aldrig en del av deras vardag, och det kan jag sakna.



Finns det någon gemenskaphet bland hemskolarna? Hur ofta ses ni?


Ja det finns en gemenskap bland hemundervisarna såklart, och jag trivs bra i den gemenskapen, den är accepterande och välkomnande. Hur ofta vi ses varierar väldigt mycket, men jag upplever att det alltid finns någon som har tid att umgås. Det kan vara väldigt intensiva perioder då man ses mycket och ofta, men ibland reser familjer iväg titt som tätt och kanske under längre perioder, många kan vara väldigt engagerade i olika projekt eller behöver helt enkelt tid för rekreation med familjen. Det där följer livets berg- och dalbana skulle jag säga. Jag älskar när föräldrar drar igång roliga saker, vi har haft bokcirklar, överlevnadskurser, matematikworkshop, kurs med naturskolan, playdates, gruppridning etc. Ibland är det föräldern själv som är bra på någonting och delar med sig av kunskapen, och ibland hyr man tillsammans in någon som håller i nåt. Min man hade under en dag en datorlärling som han lärde att bygga ihop en dator. Just nu har en förälder dragit igång en sagolek på mailen, ett barn startar en saga, en annan fortsätter osv. Vi gör både små och stora saker, och allt känns lika värdefullt. Det oslagbara föräldraengagemanget, det ligger så mycket kärlek i och är så givande. Jag kan ibland bli lite sugen på det utbud som man hört om på andra ställen, med aktivitetscenter av olika slag som anordnar kurser och träffar mm. Det låter som ett roligt och enkelt sätt att inhämta olika kunskaper, bara att hoppa på det som låter roligt. Ännu finns inget sånt center här, vi är ju relativt få hittills så det finns nog inget underlag. Men det känns att vi växer, en ny våg av hemundervisare har kommit under våren och sommaren och jag har inte hunnit träffa alla ännu. Jag känner att det finns en ambition hos flera av föräldrarna att starta någon form av aktivitetssamordning som kan växa i den takt vi blir fler. Det är spännande tider! Sen har iaf vi i vår familj gemenskap med andra än hemundervisare också, vi känner oss som en del av samhället och inte som att vi bara tillhör en liten klick. Vi tycker mycket om att umgås med hemundervisarna, men det är inte som att hela vårt sociala liv hänger på dem.

Hur ser er vardag ut? Vad gör ni i er "unschooling"? Hur tillgodoser ni allas behov i familjen?


På ett sätt är ingen dag den andra lik, och på ett annat sätt så är dagarna väldigt lika. Vi har våra rutiner men innehållet i dagarna varierar mycket. Under kreativa perioder kan det arbetas flitigt med olika projekt, och dessa perioder följs ofta av en viss tids rekreation blandat med nöje. Vi läser väldigt mycket, tyst, högt, för varandra, böcker, tidningar, på dator, i sängen, i solskenet, på bussen... Annars är det egna projekt eller gemensamma aktiviteter som fyller dagarna mest.




Kan du berätta lite om vad det kostar att bo på Åland? Boendekostnader? Mat? Utbildning och aktivititer? Hur ser en budget ut för en normalfamilj som hemskolar på Åland?


Det är dyrt på Åland tycker jag som kommer från Sverige, jag gissar att det beror på att Åland är en ö dit allt ska fraktas ut. Att komma till Åland med svenska pengar kan bli lite utav en chock om man inte är beredd på det, men om man bor på Åland så upplever jag att löner och tex barnbidrag är anpassade efter Åländsk standard. Boenden är dyra inne i Mariehamn, ju längre bort man kommer desto billigare, i skärgården kan man bo för väldigt lite pengar. Aktiviteter kan man hitta både billiga och dyra, det beror helt på vad barnen gillar. (Det är tyvärr omöjligt för mig att svara på hur budgeten ser ut för en normal hemundervisarfamilj. )

Hur mycket kostar det om man vill resa bort? vad kostar det att flyga / åka båt?


Vi har aldrig flugit mellan Åland och nått annat ställe, men båt åker vi med jämna mellanrum. Nu på högsäsong kostar det 4 euro per vuxen och 15 euro för bilen, barn under 12 reser gratis med Eckerölinjen mellan Sverige och Åland. Rosella kostar det ungefär samma.

Vad betalar ni i skatt? (Inkomst? Sociala avgifter? Bolagsskatt? Moms?) 


För en person som är van vid att ha två inkomster - skulle ni kunna berätta hur ni har tid med att unschoola och jobba samtidigt. Hur ser er uppdelning ut i arbetet och familjen hemma hos er? 


Det krävs ju att någon är med barnet/barnen förstås, det kan man ju ordna på vilket sätt som helst egentligen. Hemma hos oss delar vi föräldrar på den uppgiften. För oss handlar det mer om att ha råd att hemundervisa än att ha tid, eller vi har helt enkelt tagit oss tid för att det varit viktigare än pengarna. Vi har downshiftat ganska mycket för att göra det möjligt att vara med barnen så mycket vi bara kan.

Det har också lett till att vi lever ett ganska hållbart liv miljömässigt, vi har minskat vårt matsvinn, vi reser kollektivt, vi lagar saker istället för att kasta, lånar istället för att köpa nytt, är sparsamma med el och värme osv. Om man är van vid pengarna från två heltidslöner så måste man vara ganska motiverad för att klara av det ekonomiskt tror jag.

Kan ni ge lite praktiska tips för en familj som vill flytta till Åland för att unschoola och berätta kort vad som gäller här. Är det helt fritt att unschoola eller finns det några kontroller som ni är tvungna att göra och vad händer om ni skulle vägra att göra dem? Hur hittar man bostad? 


Såhär står det i läroplanen. Om man vill unschoola till 100% så kan man inte vara bunden till en läroplan, vilket man är på Åland. Dock kan ju unschooling fungera tillfredsställande på Åland trots läroplanen. Vi upplever läroplanen som väldigt bred och tillåtande, och känner knappt av den. Att vi inte följer en skolas arbetsplan utan fått utforma vår egen övergripande plan har varit det viktiga. I vår övergripande plan har vi berättat lite om de pedagogiker vi använder oss av bland annat. Vi har inte märkt att barnens bedömning skulle varit strängare bundna till styrdokumenten, som det står i läroplanen. 

Vi har valt att lämna in portfolio, för oss består den av ca ett A4 per barn där jag skrivit lite av vad vi gjort under terminen. Någon gång har barnet visat upp en saga som hen gjort, eller läst lite ur en bok för kontaktpersonen och räknat lite tillsammans. Allt detta har skett hemma hos oss i trygg miljö. Om jag tex vägrar kontaktpersonen att träffa oss så vet jag faktiskt inte vad som händer. Förmodligen blir de oroliga för barnen. Jag har ingenting emot att träffa kontaktpersonen och tycker det är bra att hen är intresserad av mina barns framsteg. Kanske borde skolbarn också få en oberoende person som är intresserad av deras framsteg istället för betygen. 

Bostad hittar man lättast på www.bosidan.ax och i facebookgruppen bostäder på Åland. Många privata som hyr ut annonserar i tidningar, så det kan löna sig att kolla på tidningarnas annonssidor www.torget.ax och www.marknaden.ax. Om du har vänner på Åland så ta gärna hjälp av dem, det är mycket lättare på plats, mycket kommer ut via folkmun på den här ön haha! Om man vill köpa hus så kontakta mäklare, de vet vilka hus du kan köpa utan hembygdsrätt. Hembygdsrätten får man ansöka om efter 5år som fast boende på Åland, och man blir av den om man flyttar. Den är bland annat till för att skydda Åland mot att avfolkas och bevara svenska språket.

Och sist men inte minst. Är du nöjd med ditt beslut att flytta till Åland. och Vad hoppas du att er unschooling ska leda till?


Jag är nöjd med vårt beslut, flytten till Åland har varit mycket betydelsefull för oss. Unschoolingen och hemundervisningen är ju delar av mitt föräldraskap, och jag hoppas givetvis att mitt föräldraskap ska leda till trygga, starka och välmående barn. Just unschoolingen i sig hoppas jag kommer bevara mina barns lust att lära och utvecklas.

Det som man lite slarvigt uttrycker som skoltrötthet tror jag en följd av att skolan inte lyckats att bevara barnets lust att lära och utvecklas. Genom att vi undviker resultathets och fixeringen kring prestationer hoppas jag att mina barn får ett sunt förhållningssätt till att prova och misslyckas.

Misslyckande är ett väldigt negativt ord för vad som egentligen är ett av de många olika sätt att lära sig på. Vi hoppas också att vi främjar djupinlärning genom att barnen får följa sina intressen och lära sig i hela sammanhang där ämnen integrerar med varandra istället för uppstyckat och taget ur luften.

Vi använder oss heller inte av prov för att mäta kunskapsnivån, och vi tänker att tester och prov ofta uppmuntrar till ytinlärning och därför egentligen mäter mest korttidsminnet. Hur många gånger har man inte hetspluggat inför ett prov och fått bra betyg för att sedan glömma bort allt. Vi ser istället ofta lärandet i processen och inte i resultatet.


Matar ett lamm som blivit övergivet av sin mamma.

Tack Sofie att du delar med dig! ;) 


Vill du veta mer om Sofies unschooling på Åland? Då kan du kika in på hennes blogg Piratsniglar som hon har ihop med en annan unschoolare som heter Mia!

tisdag 19 juli 2016

9 work and play places for digital nomad families in Prague


Something that I think is absolutely fantastic with Prague is that there is so much to do for kids here. There seems to be a never ending supply of kids activities and kids play areas that fits well with the digital nomad family life style. Here in Prague many restaurants and cafes often have something called a "Detsky Koutek" (which means "kids corner").

I think the reason why there are so many "detsky kouteks" in Prague is probably because its cheaper to run places like that here as the running costs are lower for staff, rent and the things, it doesn't seem to be as many rules here in eastern europe, and that the parental leave is longer than a lot of other countries. I heard that most kids stay at home until they are 3 years old. Some of these "detsky kouteks" are staffed. Its some kind of very temporary child care that is perfect for us that are digital nomad families and don't want to sign up our kids for a school.

I prefer these kids corners because I don't want to leave my children really with someone else but I need to work sometimes when my husband also needs to work. And I can work in or near a temporary child care place like this where our children can see us and go to us if they need to.

Prague is a fantastic place for the digital nomad families who need this kind of temporary child care. Nowhere else have we found such a wide range of opportunities for digital nomads as in Prague. Here is a list of our favorite places that we have been working (and playing) in and some that we have been recommended to try:


Králík v rádiu


Králík v rádiu (Rabbit on the radio) is a very child-friendly cafe that we've been going to several times. There is a small black rabbit there. The café is perfect for families who are digital nomads or for families who need a little break. They have a separate playroom that is staffed. You pay Kc 50 which is a little more than £1 for your kid to play there up to 3 hours. Most of the toys they have are for the younger children such as baby toys, DUPLO, cars and games. Our children loves it. (They are 4 and 6 years). They have a cozy area with a little house, a market stall and activities with the teachers such as rythmics and singing. The staff speaks Czech and English. They have good internet and good homemade food like that I would make at home. The raspberry lemonade is yummy!



Lego School Kiddum


Our boys go to the Lego school Kiddum where they build robots and learn programming while we work. If you are not enrolled in any course you can go to their drop-in play area that is sometimes staffed and play there. They have giant Lego for building houses with, DUPLO and some other stuff. Enough to keep them busy for a while. The broadband speed ​​is very good - we had 60MB / s and a good ping last time we were there.There are tables to work from just next to the playroom. It's not very cheap but it's fun for the kids. I think they've had good teachers and it is not just play - they learn a lot with lego. The school is located right next to the subway stop Flora.



IKEA


There are two IKEAs in Prague. We usually go to the Zlicin one because it is closest to us. It is perfect to leave the kids to have some fun for 1-2 hours while enjoy a little bottle of wine or some cheap coffee while we work. The kids love to jump in all the balls. We justify our free child care in IKEA with our purchases for our two previous homes in Sweden and that we will get a new kitchen from there soon to our worldschooling rental flat so I think its ok! Plus, we often eat at IKEA so I really dont think they loose out on it!



Cafe Pointa


I have heard that this café is one of the best ones for indoor play rooms for kids in Prague. They have a kitchen to play in and some other things. I heard the food is good too and very kid-friendly. We haven't tried it out yet but it is on our list for this week! The café is located in Prague 6.



Dětské koutky Time Out


They should have thought twice when they named this playland! Fortunately, it's not at all about any time out. It's a nice little place that is staffed that they have in shopping malls here. There are several places in Prague. It's the perfect work and play place for digital nomad families where the kids will have good fun for a few hours and the parents can get their work done. We tried the one in the Metropole mall in Zlicin. There is a cafe attached to the play area where you can see the kids from while you work - which is exactly what we prefer. It was pretty quiet when we were here so I would say this is good if you need to make some calls also. The internet was fast in the morning but went slower in the afternoon. I guess it is all the shoppers using the same network. We used our phones as hot spots in the afternoon. This play area is good for kids from 3-12 years and is quite cheap.





Sweet Life


This is a wonderful little café located right next to a really nice nice playground just above the metro stop Jiriho z Podebrad in Vinohrady. There is a small separate play area inside and a nice work area for the parents. The kids can busy themselves for a good 1-2 hours and then one adult will probably need to take them to the play ground on the other side of the street so they don't get bored of it. We ordered some really nice homemade lemonade and delicious cupcakes.





Restaurace Hanspaulka


This restaurant doesn't quite look like a work place for digital nomads but I can assure that it is very nice in the summer! There is an outdoor area with chunky wooden tables and benches that has a play area which is also outdoors. It is a bit worn out but it's got a house and slide which our younger one liked. What we especially liked here was the amazing "Nefiltrovany"-beer, (unfiltered beer that looks like a latte). In Bali we always had a latte next to our lap top. Here at Hanspaulka we have beer :)

The food is czech and very good with kid-friendly options. The ginger lemonade is really refreshing. The restaurant is right next to Tesco by the bus stop Hanspaulka in Prague 6th. This place looks like it belongs to Tesco! When the kids have enough one parent can walk down the hill with them to a nice green area with some play grounds.



Vinohradsky parlament


We have not had time to visit this Czech-Belgian restaurant yet which is located in Vinohrady but I've heard it's a good candidate for a digital nomad family work space! There are two restaurants that are connected with a playground in between. The kids can play a good few hours while the parents are working.


Zlute Lazne - summer camp


Zlute Lazne is a summer park next to the river. There are swimming pools, a kids area, a beach and lots of summer activities. They also have a summer camp for kids where you pay kc 700 for a full day. It is an educational activity with teachers who take care of the kids and do things with them all day. It includes food and beverages. It is quite expensive for being in the Czech Republic so I can imagine that they spend some money on doing good things I hope. We haven't tried it yet as our children are not interested in being away from us a whole day yet. I think it may be more suitable for older kids. Maybe we will try it later this summer for our older son.




The digital nomad life style has made it possible to run our business from anywhere (well..as long as we have good internet!) We spent the last 19 months in more than 25 countries in 4 continents. Of all these places we think Prague is one of the best places for a digital nomad family. We also liked northern Thailand and Ubud in Indonesia. We enjoyed Egypt a lot although the bad internet was holding us back a bit.

Here I am working hard sipping on a cup of coffee while posing in one of our hammocks that we sell on  one of our websites www.hammockheaven.co.uk!