torsdag 4 januari 2018

12 års skola producerar vad?



Jag har funderat fram och tillbaka på min egen skolgång och vad jag hör från vänner, bekanta och internet-bekanta om den svenska skolan idag. När jag tänker på det är det rent av chockerande att det ska behövas en såpass lång skolgång för att kunna bli självständig försörja sig själv när man biologiskt sett borde kunna göra det senast i tonåren.

För när man räknar med hela skolgången är det faktiskt från 1 års ålder för många (eftersom "dagis" är en förberedelse för skolan) upp till 18-19 års ålder när man slutar gymnasiet. Alltså blir det faktiskt upp till 18 års skola innan man läser vidare på universitet i minst 3-4 år. Då kanske man tillslut ha gått i "skolan" i 25 år. Det låter väl ganska absurt. Därför räknar jag "bara" in de skolår som de flesta gick in skolan när jag växte upp i artikelns titel. Men trots 25 års skola är man fortfarande inte duglig för ett "riktigt" jobb. Många söker det jobb de vill ha men får söka andra jobb under tiden tills de får det jobb de vill ha. De arbeten som de flesta vill ha har mer sökande än hur många arbetsplatser som finns. Man kan fundera på anledningen till varför de är så populära och fråga sig om unga egentligen borde få välja själva att investera så mycket tid i studier när det inte är troligt att det finns så stor chans till anställning. Det är inte sant att man kan bli vad man vill. Man får anpassa sig efter marknaden (efter vad som behövs) eller skapa sin egen framtid.

Som fd arbetsgivare blev jag faktiskt ganska förbluffad när jag upptäckte hur stor del av sökanden till jobben som jag annonserade (bland annat kundservice) som hade inte bara en utan två kandidatexamen. Ofta i något ämne inom humianora som inte hade någon betydelse för jobbet. Varje gång jag annonserade ut jobb var det flera 100 sökanden där en stor del hade läst på universitetet men annars hade ett ganska tomt CV med knappt någon yrkeserfarenhet alls. Vi kallade kanske 10-15 st av dem för en intervju och lät dem göra ett arbetsprov varje gång där vi fick se hur de löste problem själva och hur de hanterade kunderna. Det var chockerande att se hur många av dem som inte klarade provet. Det var inga svåra saker alls. Vi anställde han som hade mailat sig själv och fuskade på provet för han var kreativ och det var inte de andra.

Det finns några egenskaper som är mycket viktiga när man anställer som småföretagare: Det första är att kunna lita på sina anställda, det andra att han eller hon är självgående och inte är lat. Många förstår inte att vilken stor risk det är att anställa´, vilket ekonomiskt bakslag det kan bli om man anställer fel person och hur viktigt det är att denne inte är lat och faktiskt gör sitt jobb. Jag vet många i min generation (80-talist) som har lärt sig att göra det minsta möjliga, titta på klockan och knappt kan vänta på att gå hem. Som om arbetsplatsen vore ett fängelse.

Det är precis så jag själv kände i skolan när jag inte ville vara där. Visst fanns det lärare och ämnen jag tyckte om men långt ifrån alla och det kändes "fängslande" att vara där när jag egentligen ville hitta på något annat. Jag tror absolut "tittapåklockan-beteendet" kommer därifrån.

Sedan vi lämnade Sverige har vi inga anställda. Det går inte runt för det "kostar" fruktansvärt mycket i skatter (tänk på arbetsgivaravgift och sociala avgifter, semestrar och frånvaro vid sjukdom tex) och även ansvaret vi har över dem skulle låsa fast oss till Sverige så vi ändrat vår företagsmodell helt för att det ska vara värt det. Många företag som skulle ha råd att anställa kan inte det på grund av de höga skatterna.

När jag gick i skolan var jag rädd för att tycka "fel" i klassen. Jag kände mig udda och att jag inte tänkte som de som var mest högljudda. Jag räckte ganska sällan upp handen och "vågade" inte ha min egen offemtliga åsikt. Det färgade i princip allt jag gjorde förutom ämnet bild som jag var riktigt bra på och språk som jag hade lätt att lära mig. Jag hade varken bra eller dåliga betyg. Jag hade inget större intresse av göra saker som jag tyckte var för tråkiga utan satt antingen och gjorde ett halvdant jobb, skolkade eller väntade ut tiden medans jag klottrade i boken eller skickade meddelanden till kompisarna.

Jag älskade vetenskap och prenumerade på flera olika magasin som forskning&framsteg och illustrerad vetenskap. Jag kunde sitta i timtal med böcker om biologi och rymden men skämdes över det eftersom "alla andra" inte gjorde det och jag kände mig ensam om mitt intresse. Jag borde ha varit intresserad av mode och pop.

Jag tror absolut inte att jag är ensam om det. Flera klasskamrater som inte heller var så värst intresserade gick ut med dåliga eller halvdåliga betyg fast de var intelligenta individer och några av dem läste vidare på komvux för att sedan ta ett yrke som egentligen inte krävde någon särskild utbildning alls. Det finns personer i 40 och 50-årsåldern som fortfarande läser på komvux för att kunna läsa vidare den utbildning de vill sedan. Har de möjligtvis lärt sig att gå i skolan och stanna där?

Det är egentligen ganska märkligt. Ska det verkligen behövas så mycket skola för att kunna få ett jobb? Och varför ska "alla" jobba? Det finns många obetalda jobb av oerhört viktigt värde som att ta hand om sina barn och de gamla. Men det har inget värde för de som styr över oss för de vet att anknytning är ett hot mot dem.

Och sedan de som jobbar utan det minsta uns entusiasm? Vi har tagit emot många praktikanter från skolor som säger sig ha skickat deras "stjärn-elever" till oss, som kommit sent, för att sedan lägga upp fötterna på bordet, inte göra arbetsuppgiften eller göra ett riktigt jobb. Är det det här som var meningen?

Den här avsaknaden av att vilja göra ett gott arbete, ha motivation och vara kreativ tror jag helt och hållet beror på att man inte får självförtroende i skolan för att göra saker själv när någon annan talar om HUR man ska göra det.

Det har inte alltid sett ut så. För bara ett par generationer sedan kunde man få vettiga jobb med bara grundskolan som utbildning och ännu längre sedan utan någon skola alls. Det är som att utbildningen måste byggas ut för att fylla tomrummet. Det finns inte tillräckligt många jobb för att det inte tillräckligt många som kan göra jobben eftersom de har glömt hur man gör dem genom för mycket skola. Det finns inte heller tillräckligt många jobb eftersom det är för mycket skatter vilket hindrar små företag att växa och kunna anställa och bara gör det enkelt för de riktigt stora företagen som har sina egna spelregler eftersom de samarbetar med staten. Vi lär oss snarare att det är "modigt" att vara egenföretagare och att det finns många regleringar vilket skrämmer bort folk från att ens försöka.

För min egen del tror jag på ett lärjunge-system där man lär sig färdigheter från grunden i tidig ålder så som man gjorde innan skolan kom (fast en moderniserad version) Det skulle vara mycket mer effektivt och hälsosamt både för individen och samhället. För att inte tala om all tid man slipper lösa. Tänk dig själv att om man till exempel kan börja som barn med att uppfinna saker eller en enkel sak som att baka vilka bakverk kan man åstadkomma om man koncentrera sig på det i tidig ålder. På vägen lär man sig allt men behöver för att kunna marknadsföra och försörja sig på sin idé. Det är det fina med unschooling. Man börjar här och nu. Man är nu. Det finns ingen diskussion om vad man ska bli när man blir vuxen. Det är att luras eftersom drömmen om att bli något som man vill som barn inte alltid hänger ihop med verkligheten. Då kanske alla skulle bli fotbollsspelare om de fick som de vill.

Jag vill att mina barn ska ha möjligheten att träna sina färdigheter här och nu om de vill vilket är en av anledningarna till att jag inte har dem i svensk skola. Jag tror på en naturlig livsstil i små samhällen där familjer går ihop och erbjuder lärlingsplatser till varandras barn.

Man kanske har tappat sitt förtroende för att man är "bra" på något genom att ha gått för mycket i skolan. Det är aldrig för sent. Nästan allt går att lära sig själv tack vare internet. Livet är en evig skola, fast i en annan bemärkelse, där vi utvecklar och berikar oss genom att ständigt mata våra hjärnor och sinnen med ny kunskap, även som vuxna. Jag tror att självförtroendet för att lära sig och vara säker på sin kunskap kan återfås genom att unschoola sig själv så att man kan föra det vidare till sina barn utan att de ska behöva gå igenom detta massiva slöseri med tid och detta nedbrytande av sin verkliga kapacitet så som det görs med en skolgång under hela uppväxten. Vad tror du?

måndag 1 januari 2018

Sommar.läger med Agile learning centre



Är du och din familj intresserade av att träffas i sommar och lära dig mer om unschooling, självstyrd inlärning och skapa community med likasinnade? Om det finns intresse från tillräckligt många kommer Rebecka Koritz, via Agile Learning Centers, att erbjuda Skandinaviens första ALF Summer inklusive en veckas summer camp för barn och unga! Det här låter superkul tycker jag. Om du vill veta mer och vara med kan du gå med i den här facebook-gruppen.

Vad är ett Agile Learning Center?

Det första Agile Learning Centret startade 2012 i USA. Sedan dess har utvecklingen av detta nätverk av mikroskolor formligen exploderat, med skolor i både USA, Kanada, Mexiko, Egypten och Sydafrika - och fler är på väg. En ALC hör till de så kallade demokratiska skolorna som bygger på principerna av självstyrd inlärning (som Sudburyskolorna och Summerhill). Vi arbetar vi efter principerna att: inlärning är naturligt och sker hela tiden; inlärning sker genom autentiska upplevelser och när barn får fatta egna beslut; framgångsrik inlärning sker när barnet har tagit ett initiativ, fått skapa, reflektera och dela med sig av vad hen gjort. Det innebär att barn och unga får möjlighet att själva strukturera sin tid och sina aktiviteter, och skapa gemensamma överenskommelser samt se till att de efterlevs och/eller anpassa dem om de inte fungerar. 

I ett Agile Learning Center är det så barnen och ungdomarna arbetar. Vi har inga lektioner, inga lärare, inga kursplaner. Allt bygger på de ungas egen lust, intresse och behov, och utifrån de agila verktygen skapar var och en, enskilt och tillsammans, sin ideala inlärningssituation. Denna skolform är förbjuden i Sverige, men då hela konceptet bygger på anpassningsförmåga kan ett Agile Learning Center även fungera som ett slags uppgraderat version av ett fritids eller för föräldrar som driver eller vill skapa en grupp för barn på fritiden.


För mer info: www.agilelearningcenters.org

Ordet "hen" och varför jag inte använder det

Det var flera läsare som reagerade på att jag skrev "hen" i min text om det naturliga så därför vill jag klargöra vad jag menar.

"Hen" är en symbol för etablissemanget, för utsuddningen av det naturliga maskulina och feminina och en väg mot förstörelsen av människan själv. "Hen" är inget annat än en parasit som smyger sig in i offentliga texter, till och med 1177 och skatteverkets hemsidor, för att normalisera degenereringen av samhället och bli slutet för den traditionella kärnfamiljen, det civiliserade samhället och kommande generationer. "Hen" är vad staten vill att du ska bli. "Hen" är de som vill kontrollera oss och som gör att vi inte kan ge våra barn den bästa uppväxten om vi till exempel tycker att det är unschooling. En "hen" är en likformad osynlig formbar ingenting. "Hen" gör inte män och kvinnor jämställda. Här är ett exempel på vad "hen" kan åstadkomma.


Kanske du har lärt dig att "hen" är precis tvärtom. Fråga dig då vem som har lärt dig det. Man kan göra ett välinformerat val vilket pronomen man vill använda. Jag talar inte om att man SKA sluta säga "hen" bara att jag inte gör det. Det är ett individuellt val hur man väljer att man vill kommunicera.

söndag 31 december 2017

Sammanfattning av en digital nomad-familjs rese-år



Idag är sista dagen på 2017 och vi närmar oss snart det 3:e året som heltids-resande familj. Mycket har hänt under året som gått. Bland annat har jag satt vår 3:e son till världen. Han välkomnades i vatten i en trygg hemma-miljö. Året har varit mer eller mindre späckad med byråkrati kring födseln. Vi har tagit en lång paus i vår nya bas i Prag och gjort korta resor härifrån. Som gravid och med liten bebis.

Vi har blivit mer rutinerade i vår unschooling och "släppt" tyglarna allteftersom. Våra vänner Pontus och Ultika som hjälpte till under födseln väckte ett klättrings-intresse hos våra pojkar vilket har präglat en stor del av hösten. Henry, 5 och Winston, 7 har utvecklat sig på sina håll. Henry har börjat läsa böcker själv och fått en Kindle. Winston har börjat läsa "vuxen"-böcker. Först Artemis och sedan The Martian. Han läser snabbare än vi gör!


Winston har vidareutvecklat sitt intresse för krypto-valutor. (Prag är mer eller mindre ett mecka i Europa där det varje år hålls en konferens i "The institute of Crypto-anarchy" som jag för övrigt tog med mig Edward på.) Idag får han låna en gammal telefon och fick låna lite litecoin av mig som han har investerat i andra krypto-valutor som till exempel dash och bitcoin. Han studerar grafer och följer nyheter i krypto-världen noga. Jag tvivlar inte på att han skulle kunna klara sig själv om han var tvungen idag.

Mellanbror försöker hänga med men bygger kreativt i lego och lär sig enkel programmering med Lego Boost. Vi är inte alls oroliga för att de inte går i skolan mer än att det suger att vi är tvungna att leva i exil utanför Sverige för att vi ska kunna unschoola. Någon gång när Edward är lite större planerar jag att sätta igång en skol-verksamhet. Inte så mycket för inlärningen utan som träffpunkt för likasinnade. Jag hoppas att de som vill att deras barn ska slippa obligatorisk degenerativ svensk skolgång tar kontakt med mig om de vill lägga sin själ i projektet. Några ögonblick från 2017:

En berättelse om att föda hemma på resande fot - Del 1


En spännande berättelse i 4 delar om att vara gravid, föda barn hemma (det blev nästan oassisterat!) och om vad som hände efteråt iTjeckien där jag födde vår son. Här är de andra delarna


Avslappning med en fantastisk vy av Vysoké Tatry - de höga Tatrabergen


Om en resa till en liten pärla vid Tatra-bergens fot. Vem kunde tro att det skulle bli en massa bad utomhus i den här bergiga delen av Slovakien? 


Ett besök som vuxen med familj till Krakow och den imponerande saltgruvan Wieliczka. Krakow är en mycket vacker och intressant stad där man kan lära sig mycket om andra världskriget.



Bilder från vad jag tycker är en av världens vackraste naturområden. Det heter Prachovske Skaly och ligger i Bohemian Paradise 90 minuters resa från Prag



Slottet Valečov har anor från 1300-talet och är idag en spännande ruin. En kort promenad därifrån ligger grottorna som beboddes först på 800-talet och sedan på 1800-talet igen av fattiga. Inuti grottorna finns karvade hyllor och möbler.



Här hittar du för- och nackdelar med att bo i sagostaden Prag samt praktiska tips som förenklar livet om du vill flytta hit för att starta eget företag eller ge dina barn en friare utbildning i detta centraleuropeiska EU-land som inte ligger så värst långt bort från Sverige.


A busy weekend with a baby at Hackers Congress #hcpp17


En konferens om kryptovalutor och frihet. Mest frihet. Även utbildningsfrihet. Jag tog med mig Edward (som för övrigt heter Satoshi i andra namn)



En paus från vintern vid Röda havet och en undervattensfilm


Om första resan med Edward som då var 3 månader. Först beger vi oss till Kromeriz och Sopot. Pojkarna vågar snorkla bland korallreven för första gången. Här är en liten film med vår snorklande familj och nyfikna fiskar ackompanjerat till plingig musik från Bitlisten.



Vatten i olika former i Budapest


I Budapest hittar vi både fryst vatten att åka skridskor på och ångande varmt vatten att bada i trots att det är vinter och bara är 2 grader varmt ute.




Innan Edward kom har jag drivit en hel del worldschooling-projekt. Det har jag inte skrivit om så mycket på Denandraresan utan de går att läsa om på Prague Worldschooling-bloggen och Facebook-sidan. Sedan Edward kom har jag inte tillräckligt många energi-poäng för att hålla igång aktiviteter för andra men när jag inte blir väckt femtioelva gånger om nätterna sätter jag nog igång något igen. Just nu tar vi varje dag som den kommer och planerar så lite som möjligt.



Vi vet inte än hur 2018 blir, det får vi se. Gott nytt år och hejdå 2017!

lördag 30 december 2017

Reflektioner om det naturliga, skolan och staten



Jag befinner mig långt bort ifrån den verklighet som jag växt upp med och det gör jag för sedan jag själv fick mitt första barn. Jag vaknade ur en dvala där jag befunnit mig i princip hela mitt liv. Det jag såg stämde inte alls överens med det jag lärt mig i skolan och i samhället jag växt upp i.

När jag upptäckte det var det som att leva i en fantasivärld där nästan alla andra går i tät dimma och inte ser förödelsen från låtsas-världen. Denna låtsas-värld är byggd på hot och tvång. Med osynliga gränser och regler. Det finns "måsten" som inte alls är naturliga.  Som till exempel att gå i skolan och betala skatt. Som är så heliga att de i princip är oacceptabla att ifrågasätta.

Det kan tyckas normalt att vi lär oss att man måste gå i skolan för att att kunna läsa på universitetet och sedan få ett bra jobb. Så som det "ska" vara. Men det behöver det inte alls vara så. I alla tider har människan klarat sig utmärkt utan skola och nu finns det så många möjligheter till utbildning, mycket tack vare internet, att den inte behövs för det ändamålet. Ändamålet idag skulle en utomjording kanske se som förvaring av barn? Som en kakform där alla ska bakas likadana för att passa in i den rådande regimen.

Aldrig har jag känt mig så naturlig som när jag fött och tagit hand om ett litet barn. Att ha känt det lilla barnet inom och utanför sig. Att vid födelsen ha blundat för att sedan öppna ögonen och upptäcka en ny liten varelse som fortfarande sitter fast i mig. Att se hur tryggt det lilla barnet är när han får amma och känna mig tätt mot sin kropp när vi sover. Att lyssna på det välmående gnyet i sjalen när jag bär honom tätt mot mitt bröst. Det är verkligen magiskt. Det finns ingenting som kan ersätta det. Vi är djur och det här är känslan av att vara ett djur. På riktigt. Inte i vår värld av sociala konstruktioner och låtsas-gränser. Detta är livets cykel. Det är det nya som kommer som byter ut det gamla i sin tur.

Den här lilla ungen kämpar varje dag med att överleva genom att suga hårt på bröstet och göra sig hörd när han behöver något som vi inte har uppmärksammat. Hans lilla värld består av mig och de runtomkring. Egentligen vill han stanna i livmodern lite längre. Ungefär ett år till. Våra hjärnor och kroppar skulle vara för stora för att passa i livets utgång om de hade fått utveckla sig till samma stadium som bland många andra däggdjur vars nyfödda kvickt står upp på egna ben.

Den här lilla ungen skulle bli skräckslagen om han skulle lämnas ensam. Denna situation långt långt tillbaka i tiden skulle ha inneburit döden. Skräcken är som programmerad i generna och utan den hade vi inte levt. Den är nödvändig. Idag lämnar vi inte våra barn ensamma åt vargarna men eftersom instinkten finns kvar är det helt onödigt att utsätta sitt barn med denna skräck som skapar stress vilket i sin tur faktiskt är skadlig. Instinkten talar om för oss att möta våra barns behov och ge dem den kärlek de behöver. Istället för att kämpa emot så som sociala normer ibland förespråkar bör vi möta barn med kärlek och respekt för deras behov.

I vår "konstgjorda" värld med stater och sociala konstruktioner ignoreras de ursprungliga behoven och ingredienserna för att skapa starka empatiska familjer. Jag är kanske cyniker men jag är rätt säker på att individer i vår anonyma samhällsflock är lättare att kontrollera om de inte har starka familjeband. Därför förs en sådan politik där målet i smyg faktiskt är att krossa just familjerna.

Här finns det snäva regler för hur man ska bete sig för att man ska få status i flocken. Det är en värld som karaktäriseras av anpassning till den och dess härskare. Där man om man avviker från den bestämda normen stöts bort. Vi lär oss om det här i skolan. Har du funderat på varför det fortfarande finns mobbing trots decennier av "insatser" mot den?

I skolan finns ett utsållnings-system där det till exempel är status att ha en viss smartphone eller klädmärke. Den som sticker ut stöts bort och förstörs inifrån genom att känna sig värdelös och får därmed svårare att få kraft till att lyckas i flocken. Precis som en skata som blir pickad i huvudet av de andra skatorna. På samma vis fortsätter denna typ av mobbing på arbetsplatserna.

I skolan som den har sett ut de senaste decennierna lär vi oss att bidra till att denna onda cykel som fortsätter generation efter generation. Skolan tillhör det socialistiska etablissemanget där det bästa sättet att försvara den är att tvinga personer till att gilla den. Genom "värdegrunden" och så snäva normer och regleringar att det inte finns utrymme för oliktänkande. I Sverige är den statliga skolan (även den som är en "friskola" obligatorisk (skolplikt) och då måste man gå i denna skola med hårda bestraffningar som följd i form av stöld av egendom och i värsta fall kanske barnen också om man inte lyder.

När jag tänker efter vad meningen är med att vara vuxen har jag svårt att tänka mig någon viktigare mening än familjen och qtt skydda medlemmarna i den egna flocken. Jag är 36 år och jag har trots en tuff start rätt starkt psyke och klarat mig igenom denna hjärntvätt, blivit egenföretagare, rest och upptäckt världen och skaffat mig familj. Det här är livets cirkel och jag blir nöjd först när jag får se resultaten av mitt jobb som förälder och att livet går vidare. Jag har ändrat fokus och vill inte jobba längre. Jag har jobbat för andra och för oss själva. Nu vill jag koncentrera mig på det som faktiskt är viktigt: Säkerställa att våra barn får den bästa möjliga starten under våra förutsättningar. Fortsätta att leva och utveckla mig själv fysiskt och mentalt. Ta hand om min egen och familjens psykiska och fysiska hälsa. Det är MITT ansvar. I skolan lär vi oss inte det här. Vi lär oss ingenting om den biologiska chocken man kan få när man skapar sina egna små varelser. Vi lär oss inte om hur man tar hand om dem utan att skada dem. Vi lär oss inte om varför man skaffar man barn. Det kommer en tid när ens biologiska klocka ringer. Plötsligt är man gravid och vet ingenting.

Tvärtom bestraffas vi om vi om vi tar ansvar när vi väl får barn. Genom kontakter med olika statliga institutioner som tex BVC och hos tandläkaren där man får felaktiga råd om att sluta amma och sova tillsammans (om man ska se till barnets bästa).

Sedan kommer den ekonomiska bestraffningen. Vi "betalar" stora mängder skatt och utgifter till staten som de allra flesta inte är medvetna om. Många tror att man bara skattar 30% och nöjer sig med den nivån helt omedvetna att det är mer än det dubbla för gemene man och där de snuskigt rika betalar ännu mer. Denna skatt ska täcka "bekvämligheter" som sjukvård, skolor och förskolor.

Kostnaden för en förskoleplats ligger på ungefär 120000 kr per år men de som använder platsen betalar bara en liten del av det för det allra mesta av kostnaden är subventionerad. Om man inte nyttjar platsen får man betala för den ändå (genom att man betalar skatt) och till på köpet blir man dessutom bestraffad genom att man förlorar sin SGI och hotas med att inte få någon bra pension. Pensionen är meningslös ändå. Tro inte att det finns något kvar när du blir gammal.

Staten styr alltså föräldrarna till att separera barnen (förskola) från familjen genom ekonomisk bestraffning. Och på det kan vi lägga den psykologiska bestraffningen om man står fast vid att umgås med sitt barn. Att vara hemmafru är skamligt i Sverige trots att både instinkter och aktuell forskning talar för att små barn, ungefär upp till 3 år gamla, behöver vara med sina föräldrar och inte i förvaring i någon förskola. De starka band som knyts genom samsovning, fri amning eller fri nära flaskmatning, närhet och att vara lyhörd för behoven gör att dessa barn får ännu svårare för separation. Så föräldrarna skuldbeläggs också i förskolans korridor där de motvilligt lämnar det gråtande lilla barnet med en främmande person som måste fördela sin uppmärksamhet på många andra.

Jag tror inte att det är något dåligt att lämna bort sina barn till andra personer som de känner sig trygga med i kortare perioder. Tvärtom tror jag att föräldrarna kan få mer ork till att ta hand om dem och att det är bra att få vara med olika personer som man har en konsistent relation med. När de är tillräckligt mogna för att kunna leka MED alltså inte bredvid andra barn. Men hur ska de kunna känna sig trygga med de nya personerna under de korta inskolningstider som finns? Vi har varit de där jobbiga föräldrarna som vägrat lämna ett gråtande barn och istället åkt hem vid såna dagar trots personalens invändningar.

Vi lär oss tidigt att pengar och kapitalister än onda istället för att lära oss om hur världen fungerar och att ekonomin är en viktig del av den.

Att de allra flesta tycker det är acceptabelt att "betala" ofantliga mängder skatt har att göra med att man inte lär sig om betalningsmedlenas historia och riktig ekonomi (österrikisk inte keynesiansk) i skolan. För då kan man rätt fort räkna ut att de höga kostnader vi har inte täcks av de inkomster som staten får. De lånar pengar från framtiden som ska vara till kommande generationer och som har sparats till pensioner. Inte ens de räcker till. Därför kan man också se en gradvis försämring av service från staten trots allt mer kreativa sätt att få in pengar genom andra skatter och avgifter som många inte uppmärksammar.

Därför reageras det inte på att staten trycker pengar för att stimulera ekonomin vilket ju gör att de blir mindre värda. Det är som att dela en kaka i ännu fler bitar. Bitarna blir mindre men det är fortfarande samma kaka. Alltså måste saker vi köper bli dyrare för att ha samma värde som förut. Vi som är företagare måste höja priserna annars går det inte runt. Det betyder inte alls att vi får mer pengar. Tvärtom får vi mindre för att vi inte hinner höja tillräckligt ofta.

I skolan lär vi oss Keynesiansk ekonomi som är centralplanerad av staten och som innebär att man ska låna och spendera till skillnad från läran om den Österrikiska ekonomin som är fri och där man själv tar ansvar och sparar. Det senare har jag lärt mig om eftersom det är så här jag själv har upptäckte att ekonomi fungerar genom att driva företag. I skolan lär vi oss inte att ta eget ansvar så som man gör när man planerar för framtiden genom att spara. Att lära sig om den österrikiska ekonomin är ett hot mot staten. Det är sorgligt att se att så många inte förstår hur det hänger ihop och bara accepterar det. Jag hoppas innerligt att fler och fler kommer att ta reda på mer och utbilda sig själva och andra runtomkring.

Vi lär oss i skolan är att demokrati är något gott istället för vad det verkligen är: massmobbing. Det är majoriteten som har bestämt att vårt land ska se ut såhär med skolplikt, olika slags tvång och sönderfall. Genom att rösta stödjer man det och det är därför vi lär oss om hur viktigt det är att just rösta i skolan. Denna podcast förklarar den andra sidan av demokrati väl. Det borde finnas i varje persons intresse, som vill kunna ha friheten att välja utbildning för sina barn att ta reda på mer om det. Demokrati fungerar i liten skala när alla vill tror jag men omöjligtvis i en stor befolkning där man inte kan göra sin röst hörd och där man om man inte tycker som alla andra blir tvungen att göra som de vill.

Vi lär oss inte om att det finns andra sätt. Fred kan inte komma från demokrati eller andra sätt att kontrollera en stor befolkning. Men i en värld där alla barn skulle bli sedda och få den anknytning och kärlek som han eller hon (inte hen!) behöver tror jag det skulle gå att leva fredligt. Empati och ansvar kommer naturligt med en god anknytning. Vi behöver gå tillbaka till det naturliga. Leva naturligt med eller utan familj och ta ANSVAR för våra liv. Den värsta lögnen är att någon annan (staten) gör det åt oss.

Vad tycker du? Känner du igen dig eller tycker du inte alls så? Kommentera isåfall (i god ton och sakligt) i fältet nedanför!

onsdag 27 december 2017

Vatten i olika former i Budapest


I Budapest hittar vi både fryst vatten att åka skridskor på och ångande varmt vatten att bada i trots att det är vinter och bara är 2 grader varmt ute. Det är häftigt att veta att Ungern flyter på ett underjordiskt hav av termiskt vatten som går att bada i, i stadens många termiska ute-pooler. Vi var på väg tillbaka till Prag från Egypten och funderade på om det fanns något roligare sätt att åka tillbaka på än att flyga direkt. Då hittade vi ett billigare flyg till Budapest istället och tänkte att vi kunde stanna där ett par dagar och ta tåget sen istället.



Vår lilla film om Budapest. Här kan du se hur häftigt det är bada i de varma termiska baden utomhus på vintern!


Öken-flygplatsen Ovda ligger mitt ute i ingenstand. Det är en billig flygplats att flyga till om man ska till Röda havet. Det finns också en underjordisk stad under och den används annars som militär flygbas fick vi veta.

Budapest var vackert jul-dekorerad.

Familje-bild vid Hjältarnas torg. "Vi gör fula grimascher eller hoppar!" sa jag. Det var bara jag som gjorde såklart..

Parken vid Hjältarnas torg har roligt målade bänkar.

Ångande ankdamm har jag aldrig sett någon annanstans. Vattnet var kanske 25 grader varmt eller så.

Szechenyi

Eftersom vattnet här är så speciellt finns det många ställen att bada på. Vi bodde nära det fina badet "Szechenyi" som är 100 år gammalt och det kanske mest populära. Här trängs både turister och Budapest-bor. Vi hörde alla möjliga slags språk talas. De som verkade bo här hade på sig vintermössor eller badmössor och spelade schack på de klassiska stenborden längs med kanten. Med sig hade gubbarna också öl och picknick i yogurt-burkar hemifrån.




Stämningen var magisk när solen tittade fram mellan molnen och man såg ångorna dansa i solstrålarna.

Det fanns olika temperaturer. Den skönaste poolen hade 37-38 gradigt vatten.

Vi hämtade ut våra tåg-biljetter till Prag på tågstationen Nyugati. Liksom många byggnader i Budapest var också i pampig stil.

Här fanns en julgran och ett märkligt gulaktigt ljus.

En dekorerad cykel utanför en blomster-affär på vår promenad.

På morgonen innan vi tog tåget begav vi oss till skridsko-banan "City Park" bakom hjältarnas torg. Den är en av de största och äldsta i Europa. I bakgrunden syns slottet Vajdahunyad.



Det här är definitivt den tjusigaste McDonaldsen vi har varit på. Den ligger alldeles intill Nyugati-tågstationen.

Här åker man med trådbussar, tunnelbana, vanlig buss eller taxi. Uber har förbjudits här tyvärr.

Vi hade bara 2 nätter i Budapest och en och en halv dag att utforska staden på. Det finns bara ett visst antal energi-poäng att utnyttja när man blir väckt hela natten av en bebis så vi bestämde oss för att ta det väldigt lugnt och bara göra dessa två saker. Det kommer finnas fler tillfällen att återvända till Budapest och då kan man bland annat gå till fängelse-hålan där Drakula kanske hölls fången. Detta och mer finns på vår att-göra-lista till nästa gång. Nu när vi vet att det finns ett direkt-tåg mellan Budapest och Prag som tar mindre än 7 timmar så blir det lätt hänt att det blir en resa dit igen. Här nedan finns en mycket lärorik kort video om Ungern. Jag har frågat mig hur det kan vara så att de pratar ett för mig så konstigt språk som inga grannländer talar. Där finns svaret!


lördag 23 december 2017

En paus från vintern vid Röda havet och en undervattensfilm


Vi flyr undan vintern, städning och det eviga fixandet hos en familj på 5 personer till röda havet! Här får pojkarna snorkla bland korallrev för första gången, vi kan koppla av lite och har mycket skoj med undervattenskameran.

Efter att ha lämnat Polen tidigt på morgonen landade vi efter 4 timmar i ett soligt och vindstilla Israel. Här finns den billiga flygplatsen Ovda som egentligen är en militär flygbas med en underjordisk bosättning. Den ligger mitt ute i öknen ungefär en timme från Eilat. Eilat är en dyr och stökig stad vid Röda havet så vi hade inga planer på att vara där utan tog oss till Taba Heights som är en låtsas-stad byggd för turister i Egypten. Gränsen ligger ganska nära men ändå tog det flera timmar att ta sig dit från flygplatsen. Anteckning till mig själv: Hoppa inte på billig transfer-buss. Ta dyr taxi istället så slipper man åka runt bland alla hotell som folk ska droppas av på! 

Gränsen ligger vid den lilla Egyptiska staden Taba. Man får gå igenom Israels passkontroller och ett ingenmansland och sedan gå till den Egyptiska passkontrollen. Vi fick stanna kvar ganska länge för de verkade tro att vår undervattenskamera var något farligt så vi fick vänta ett bra tag tills att vi blev släppta. På andra sidan tog vi en taxi till Taba Heights där vi bokat in oss två veckor för att snorkla och dyka vid revet, bada i de uppvärmda poolerna och äta god mat från en stor buffe. Men det var inte som utlovat så vi lämnade det efter 2 dagar. 

Vi tog oss istället till Mövenpick som vi var på i 3 veckor för två år sen. Vi ville egentligen utforska nya korallrev men eftersom det förra hotellet var en fail så satsade vi på något som vi visste funkade istället. Korallrevet här ligger alldeles vid stranden och är full av fisk.

Kolla in filmen! Vi hade med oss en billig kopia på en go pro-kamera. Vi är amatörer men jag tror det blev rätt bra ändå. Några av fiskana var riktigt gulliga och kikade rakt in i linsen.

Dagarna präglades av simning i den uppvärmda inomhus-poolen med pojkarna, snorkling i korall-revet en eller två gånger om dagen, room-service-mat till lunch eftersom det var lättare att äta där med en liten bebis, lite jobb och härliga promenader längs stranden.

Henry på Ovda-flygplatsen. Han ser ut som en riktig liten amish-kille, eller hur?

Poolen på Bay view var iskall.

Stranden på Mövenpick är makalöst vackert. Det är bra med privata stränder för då tas de om hand. Det fanns nästan inget skräp och korall-revet var nästan oskadat.

Den stora poolen här var inte heller uppvärmd men det fanns faktiskt en som var uppvärmd som var inomhus. 

Det är faktiskt bättre tycker jag. För då behöver man inte smörja in sig i en massa solkräm. Vi tog med oss två flaskor men använde knappt något alls eftersom vi undvek solen när den var som starkast.

Paul firade sin 41-årsdag här och jag beställde en tårta gjord av 100% nötkött eftersom han, trots mina invändningar, har börjat med en köttätar-diet. Tårtan var såklart dekorerad med en bitcoin-logga av oliver!

Till födelsedagen bokade jag en båtutflykt till Salah el din-citadellet, som är ett slott på en ö med mina korallrev runtom.





Winston snorklade för första gången på djupt vatten och tyckte att det var jätte-häftigt. Henry tyckte det var för kallt.

Rum-service är perfekt för en barn-familj. Då behöver man inte bry sig om bordsskick och kan lägga ner bebisen. :)

Samsovning med en bebis som vaknar med jämna mellanrum och barn som snurrar runt i sömnen är mysigt men inte vidare bekvämt.

Här, vid vägen, finns världens absolut bästa kyckling-restaurang. Vi gick bara hit en gång för högtalarna sprakar alldeles för högt av religiösa hyllningar och det är lite för mycket stök med en liten bebis.

Solnedgångarna här var ljuvliga.

Tänk om våra barn hade gått i skolan. Då skulle de inte kunna uppleva såna här saker. Pojkarna är bara 5 och 7 men är trots allt rätt modiga att de vågat snorkla bland reven på ganska djupt vatten. De har lärt sig massor, både om vad som finns under och ovanför vattnet. Det här hotellet passar utmärkt för att hålla en retreat på så jag ordnar gärna något för oss oskolare och hemskolnings-intresserade om intresse finns!

måndag 18 december 2017

December-dagar vid Sopots strand och mormors-besök


Sent på kvällen kom vi fram till Sopot efter att ha åkt tåg i nästan 10 timmar. Sopot är min favorit-stad i Polen som halva min familj kommer från. Det är en gammal kurort som har en lång strand och en mysig gågata som kantas med många bra restauranger och caféer. Vi brukar normalt bo hos min mamma men hon hade problem med sin lägenhet så denna gång checkade vi på Novotel som ligger alldeles vid stranden. Hotellet har pool och riktigt bra standard så vi tänkte att vi lika gärna kunde göra det festligt. Poolen här är perfekt för barn. Den är varm och ganska liten. 50 cm djup på den ena sidan och sluttar tills att det blir 2m. 

Stranden här är underbar att gå på. Det gör inget att det är kallt. Sålänge det inte regnar går det utmärkt att ta långa promenader.

Utsikt från rummet över Gdansk-bukten.

Jag har mys-stund med Edward medan pojkarna badar.

Det är en lång promenad in till centrum men det gör inget när det är såhär fint.



De här fiskebåtarna har funnits här sålänge jag kan minnas.

Min snart 99-åriga mormor med sina 3 barnbarnsbarn.

Det är roligt att plocka snäckor.




Jag älskar färgerna i skymningen. Vi går alltid på White Marlin som är en jättetrevlig barnvänlig restaurang vid havet.


Här finns det en modell av Titanic. Det är här Henrys intresse väcktes. Men han säger att modellen har fel flagga och det stämmer.
Vi spenderade ett par fina dagar här med mormor och morbror och sen begav vi oss mot flygplatsen för vår kommande flight söderut.