onsdag 18 juli 2018

Rant om svensk sjukvårds-roulette och ett snabbt avslut på resan


Efter vistelsen i Estland tog vi oss över Östersjön med Tallink-bilfärja. Vi hade en hytt med välkomnande informationslappar á la svensk kundservice som berättade att vi var tvungna att överge den dyra hyttan en timme innan vi kom fram på grund av städning. Men vi hade iallafall ett fönster och en vacker utsikt över skärgårdsöarna.

Så här såg det ut i hytten på Tallink-färjan!

På andra sidan skyndade vi oss från ostkusten för att träffa vännerna på andra sidan. Resan bestod av många stopp, till exempel vid en slumpmässig trevlig badsjö där vi grillade och ett polkagris-stopp i Gränna.

Vi testade "wild camping" vid några andra slumpmässigt utvalda sjöar. Med vännerna och med familjen i ensamhet. Det här är vad jag älskar och saknar med Sverige. Jag och suset mellan träden ackompanjerat till fågelkvitter och de långa kvällarna med solen som vägrar gå ner. Då känner jag att jag är i mitt esse på riktigt. Det här är jag. Och jag kommer i all evighet vara förbannad på att de konfirmistiska stats-slavarna förstör det. För oss som är fria i tanken. Och de som inte är det som inte vet om det.

I Lettland, kanske efter incidenten med den äckliga saken som Edward slickade på i Kaunas, upptäckte jag att det växte något konstigt köttigt rosa på hans ögon mellan insidan av ögonvrån och iris. Då det var helg i Baltikum och han inte verkade ha ont just då väntade vi med att gå till läkare tills på måndagen då vi kommit fram till Rävlanda.

Vi fick svaret att det var Ptegyrium, en ögonsjukdom som 40-åringar runt ekvatorn kan få som kanske kan bero på för mycket solljus. Det är bindväv som växer på ögat som är ett permanent tillstånd som man kan operera om det skulle täcka synfältet. Jag tyckte diagnosen var ganska skrämmande då Edward bara var 10 månader och var orolig då jag som Edwards mamma inte vill att han ska få besvär med synen eller känna att det är obekvämt så jag frågade om vi kunde få träffa en specialist och få det åtgärdat och fick svaret att det kunde vänta tills vi kom tillbaka till Prag efter en vecka och att de inte tyckte att han verkade vara besvärad av det.

Så jag bet ihop och försökte att inte tänka på det men det var väldigt svårt då det var så uppenbart med utväxten varje gång jag ammade honom. Två dagar till gick och det hade blivit mer rött och börjat växa på det andra ögat också. Jag sov dåligt då jag hela tiden hade utväxterna på Edwards ögon på min näthinna också, eftersom jag inte kunde titta på honom utan att se dem. Vi gick tillbaka till vårdcentralen. Åtminstone måste jag faktiskt berömma denna vårdcentral i Rävlanda för att det faktiskt går att få tider samma dag och att de har nya fräscha lokaler med en trevlig terass att vänta på. Receptionisten hade gått på fika-rast (som man gör i Sverige) men jag lyckades fånga upp läkaren som vi mötte i korridoren som kunde kasta ett snabbt öga på Edward. Vi fick höra igen, att Ptegyriumet såg okej ut och att det kunde vänta tills att vi skulle åka tillbaka till Prag, för de kunde ändå inte hjälpa oss eftersom man bara opererar om det täcker synfältet.

Senare såg jag att Edward faktiskt verkade vara besvärad av ögonen. Jag hade trott att det var tänder på gång men det var väldigt rött på ögonen och nu verkade han gnugga mer på dem än när han bara var trött. Min vän såg att jag höll på att bryta ihop och ringde en ögonspecialist-mottagning som svarade "det kan jag inte svara på" på varje fråga jag ställde som t.ex. om vi borde åka in eller om vi skulle tillbaka till Prag när det hördes att hon faktiskt visste svaret. Vi ringde några samtal till vilket var bortkastad tid.

Efter ytterligare två dagar var det vänstra ögat illrött och det högra såg likadant ut som det vänstra när vi först sökte vård. Edward var otröstlig på natten. Vi föräldrar konsulterade på IKEA medan pojkarna lekte i lekhörnan och beslutade oss för att vi inte kunde ta några risker. Vi var helt enkelt tvungna att ta oss tillbaka till Prag med en gång. Vi bokade en färja samma dag eftersom Edward var så lättretlig då han hade ont och inte ville sitta fastspänd, så det skulle bli en så kort bilresa som möjligt för att vara enkelt för honom. 5000 kr extra kostade kalaset för att vi skulle kunna skynda oss tillbaka samt att vi inte hann träffa vänner som vi skulle träffa.

Följande dag, en söndag, körde vi genom Tyskland i ett sträck. På måndag morgon fick jag tid direkt på vår privata klinik där läkaren konstaterade att det INTE var Ptegyrium utan en ögoninflammation som orsakats av bakterier. På tjeckiska hette det "Otok Spojivky" vilket jag tror översätts till conjunctivis edema. Hon visade bilder på datorn på detta och på Ptegyrium där det tydligt gick att se att Ptegyrium växte mycket mer på ögat medan detta var liksom i ögat. Jag ville få träffa en ögonspecialist för att få det bekräftat då det var en liten överraskning att två olika läkare i Sverige ställt fel diagnos. Vi åt frukost och blev uppringda av vår klinik som berättat att vi kunde gå till ögonspecialisten på det statliga sjukhuset. Det ser ut som en liten ministad med kommunistiska ovårdade byggnader men skenet bedrar med de moderna maskinerna och kunskapen inuti.

Vi fick vänta en kvart på att träffa opthamologen som tittade i slags mikroskop på Edwards ögon. Han konstaterade att det var just en inflammation som inte skulle ge några permanenta skador och vi fick ögondroppar med antibiotika utskrivna. 45 minuter hade det tagit att åka fram och tillbaka inklusive undersökning och väntetid. Besöket täcktes av den statliga sjukvårdsförsäkringen som är "gratis" för barn och de subventionerade ögondropparna kostade 15 svenska kronor. Sjukvården ingår inte i skatten utan man betalar som vuxen separat försäkring. Jag betalar 1500 czk i månaden för detta. Efter en dag var det röda och de läskiga utväxterna borta och Edward var sitt vanliga glada jag igen. Så på grund av att vi inte fick hjälp i Sverige och dessutom fick fel diagnos fick vi åka tillbaka till Prag och avbryta resan. Jag är så glad att jag lyssnade på mina moderliga instinkter och inte på svenska staten.

Sverige är världens paradis när det är varmt på sommaren. Det finns verkligen inget som kan slå det. Men paradiset har en baksida också. De kanske ovetandes onda människorna som långsamt sliter sönder det i stycken.

Lite bilder från vår resa, som var fantastiskt fin förutom ögon-incidenten!


Regnbågs-polkagrisar i Gränna som jag provsmakade. De var goda. Faktiskt de godaste av de vi smakade på. Synd dock att regnbågsgodis inte bara kan få vara just regnbågsgodis utan att hijackas av något budskap.

Den lyxiga nya vårdcentralen i Rävlanda. Fina lokaler och trevligt bemötande fick vi men inte just vad vi kom dit för att få.

Den långgrunda stranden i Sätila som jag tycker är världens paradis när det är sommarväder. 

Vattnet är så klart och sanden är så len mot fötterna!

Vi tältade i naturen någonstans i Svenljunga kommun. Det fanns en grillplats där. Pojkarna gjorde experiment som vi inte riktigt höll med om och höll på med olika busstreck.

Finaste frukost-utsikten!

På en ensam-promenad i typisk svensk somrighet.

Så kom åskan och ösregnet. Vi fick springa med den nylagande lunchen till ett litet vindskydd. Nästan alla våra saker blev blöta! Men det var mysigt att få tak över huvudet.

Det klarnade upp igen och var alldeles tyst och vindstilla.

Sista natten tältade vi vid den "hemliga" stranden nära Sätila där det nästan inte fanns något folk. Den är ungefär likadan fast vildare och utan brygga.

Utsikt över Lygnern.

Innan färjan hälsade vi på en vän, Frida, som vi inte träffat på flera år. Hon hade roliga peruker och hattar.

Stena Germanica lämnade kajen till tonerna av Tina Turners "whats love got to do with it".

Vi ses igen snart, Sverige!

tisdag 10 juli 2018

Wild camping och en hemskolnings-familj i Tallinn


Efter besöket vid de ljuvliga stränderna i Lettland gick färden vidare norrut mot Estland. Vi blev tipsade om Keila vattenfall som låg i nordvästra Estland. Det kändes rent och lugnt. Inget skräp fast det fanns en hel del turister.

Precis vid vattenfallet

Keila vattenfall

Det finns gratis möjligheter till camping i naturen på de statliga "RMK-campingarna" så vi tänkte att vi skulle testa "wild camping" vid en strand. På den första RMK-stranden vi tog oss till blev vi attackerade av ett moln myggor så vi tog oss vidare till strand nummer 2 som låg bredvid. Där stank det från sjögräs-högarna så vi tog oss ännu längre bort västerut och testade strand nummer 3 där vi också åt middag. Det fanns ett stökigt gäng som åkte motocross bland tälten så det kändes inte heller bra så vi åkte nästan så långt västerut det gick. Där hittade vi en strand där det bara var några tält uppsatta där det var lugnt. Det fanns lite bonusar som en eldstad, picknick-bord och ved.

Edward på RMK-strand nummer 2.

Lyx med havsutsikt åt två håll där vi bestämde oss för att stanna för natten (Se länk för exakt position).

Pojkarna grillade majskolvar och åt en burk baked beans till tidig frukost.

Det var ljust större delen av natten.

På en liten promenad upptäckte vi att det fanns intressanta stenformationer. Det såg ut att vara sandsten med mica i som glittrade under denna stora "sten-skorpa" som var tunn och spruckit i mindre bitar, den övre delen såg ut att bestå av järn som rostat och därmed skapat den. Det fanns också stenar som såg ut som gammal lava.

Under hela natten kunde man höra vågorna och vinden som ven. Den här platsen fick mig att tänka på sommar-boken av Tove Jansson. Den var så naturlig och drömlik. På morgonen åkte vi för att handla då vattnet och frukost-sakerna hade tagit slut. Paul stekte bacon på triangia-köket vid lekplatsen och pojkarna åt flingor med mjölk i muggar.

"Tourist breakfast" fanns att köpa i mataffären och såg inte så värst aptitlig ut.

Frukost för oss vuxna och extra frukost till pojkarna på väg till Tallinn. Paul steker bacon på triangia-köket på bänken!

Vi träffade en svensk familj, Chanel med hennes 3 barn, som har flyttat till Tallinn för att ha möjlighet till hemskolning. De visade oss runt i Tallinn och vi kunde prata hemskolning och galenskap i Sverige på svenska för ovanlighetens skull.

På promenad med den svenska familjen i Tallinn. 4 vuxna och 6 busiga barn!

Chanel berättade om hur det var att hemskola här. Det låter som att Tallinn är ett bra alternativ för exil-familjer. Dels är det tryggt och välordnat och dels är det enkelt att hemskola. Myndigheterna verkar inte lägga sig i alls vilket är en klar fördel. En annan fördel är ju att man kan ha e-residency och betala låg skatt (jämförelsevis med Sverige). Det finns en skola som heter Gaia-skolan som också fungerar som paraply-skola för hemskolare. Det finns inte jättemånga som hemskolar men om man skulle göra det och ska registrera sitt barn eller vill testa skola kan det vara ett alternativ eftersom de inte rutar in vardagen så mycket och föräldrarna kan vara (mer) delaktiga.

Vi gick på en promenad och fick se den här fina utsikten.

Jag tyckte naturen var fin i Estland och att Tallinn verkade vara en mysig stad i lagom storlek. Det påminde rätt mycket om Sverige fast det var mycket renare och mer sparsamt befolkat. Totalt finns det 1.3 miljoner invånare i Estland varav en fjärdedel är ryssar och 69% är ester. Det finns ungefär 7000 svenskar. Men Estland var dyrt. Ungefär lika dyrt som i Sverige för maten. Hela Baltikum var rätt dyrt faktiskt. Det kändes som det var stor skillnad på Estland och de andra baltstaterna. De förra såg betydligt fattigare ut medan Estland verkade mer utvecklat och välorganiserat.

De ortodoxa kyrkorna såg ut som de i östra Polen och Baltikum.



Vi hade picknick vid en lekplats. Det var dags att fara vidare. Fortsättning följer!

måndag 9 juli 2018

En strand med mini-grottor och betongdjungel i Lettland


Latvija, eller Lettland som det heter på svenska är liksom Litauen som vi precis besökt också en del av fd Sovjetunionen. Länderna har mycket gemensamt - både kultur och språk där man kan se många likheter med Sanskrit.

Vi for vidare från Hills of Crosses i Litauen direkt till Riga som vi inte visste så mycket om förutom att det var Lettlands huvudstad och att kryssningar från Sverige gick hit. Kvällens uppdrag blev att hitta en tvättomat idag på grund av en olyckshändelse med en sovsäck. Speedqueen som vi använt i Warszawa fanns i Riga också så vi siktade på den.

I såna här små "moduler" fanns små verksamheter som tex tvätteri, solarium och pizzeria. Betongdjungeln fortsatte i all oändlighet. Det fanns gott om alkisar och barnfamiljer som såg ut att ha det tufft. Modulerna i husen såg ut att vara ihopsatta med silvertejp. Detta landskap fortsatte tills att vi kom ut på landsbygden igen.

Väl framme parkerade vi i Rigas betongdjungel som verkade vara ett oerhört deprimerande ställe. Speedqueen var minst dubbelt så dyr. 10 euro kostade det. Under tiden som vi väntade beställde vi en pizza för 10 euro som var så äcklig att vi inte kunde äta den (det var en mexicana som var täckt av majonnäs som vi hade beställt efter hur den såg ut på bilden på grund av språkförbistring).Vi stannade på McDonalds istället efter tvätten var klar. Det kommunistiska ghettot verkade fortsätta i all evighet. Vi körde vidare en halvtimme utanför stan. Det hade det blivit så pass sent att de två campingplatserna vi åkt till hade stängt och ingen svarade i telefon. Riga verkade riktigt otrevligt och det började kännas som vi hade slut på alternativ för vart vi skulle slå läger ikväll. Plan B var att boka närmaste lediga booking.com-hotellet som låg ytterligare en halvtimme bort långt utanför stan men det gick iallafall att checka in kl:21 på kvällen och det gråa trista hade bytts ut mot grönska och en damm. Det var ett spa-hotell utan fungerande pool som kostade 80 euro - alltså 10 gånger mer än vad vi spenderat på boende kvällen innan. 

Följande dag tog vi oss in till Riga. Jag var inte imponerad men Paul tyckte det var en fin stad. Det var bara en liten del av stan som hade vacker arkitektur, och den delen tyckte jag mest såg ut som gdansk. Det fanns mycket pensionärs-turister. Vi såg nästan inga barn. Riga var mycket dyrare än Gdansk och vi hittade ingen toaletter och bestämde oss för att det räckte med att spendera vad parkeringen kostade där för en timme - 3 euro.

Denna person spelade till tonerna av Aviciis "Levels" vid Lettlands flaggor.

Sån här arkitektur finns det gott om i Gdansk.

Denna "julgran" var en av turistattraktionerna i Riga.

En av de mest kända byggnaderna i Riga.

Efter det korta besöket i Riga for vi norrut och stannade till på en strand och åt lunch. Det finns många stränder i Lettland. Det verkar faktiskt som om större delen av den baltiska kusten består av stränder. Det var förhållandevis orört och inget skräp på stranden. 

Det var kallt så Edward fick låna Henrys tröja

Det var tyvärr inget badväder för oss men vi såg några som hoppade i. Det var 17c i luften och blåste friskt.

Längre norrut hittade vi ett natur-reservat och Klintis camping. Området bestod av långa stränder med klippstenar och små minigrottor i sandsten. Sanden här var rosa-färgad och skimrade i guld när solen gick ner. Det var för kallt för att bada men vi spenderade flera timmar där under kvällen tills att solen gick ner. Dagen därpå fortsatte vi färden norrut. Fortsättning följer!

Pojkarna lekte i timmar på den här fina stranden.

En av "grottorna".







Henry hjälpte till att steka maten. Det är ganska skönt att laga sin egen mat ute.

lördag 7 juli 2018

Kors och djävlar i det mystiska Litauen


Vi styrde kosan norrut mot det kusliga landet Litauen genom landsbygden i östra Polen efter vårt besök vid Białowieza. Det var för långt att köra så vi stannade vid en by nära gränsen där vi hittade en fantastisk liten lägenhet hos en jättetrevlig familj och stannade där för natten. Huset var klätt i murgröna och hade två våningar tillgängliga för gäster. Det här var lyx.


Vi körde till Kaunas i Litauen efter tips från den finska familjen (och favorit-geografi-kanalen Geography now). Här fanns ett museum med djävuls-skulpturer som var en av huvudattraktionerna i Litauen. Djävulen är en viktig karaktär i de litauiska folksagorna. 



Toalettskylt med hondjävul (herrtoaletten hade en handjävul också).

Den sötaste djävulen.

Pojkarna var intresserade. Vi har inte pratat så mycket om djävulen. Här fanns mycket att läsa på om hur djävulen och människan har lurat varann på olika sätt.



Djävulens "fingrar". Detta är fossiler som man kan hitta vid havet.

Vi kikade på huvudgatan och stannade lite vid lekplatsen vid den stora basilikan innan vi for vidare. Litauen är betydligt dyrare än Polen och Tjeckien på grund av euron. Om baltstaterna hade behållt sina egna valutor skulle det ha varit billigare. Levnadskostnaderna är billigare här men absolut inte lika billigt i de delar av Östeuropa som inte har euro. Lyckligtvis hade vi handlat tillräckligt i Polen och hade mat så det räckte till kvällens grillning.

Precis här böjde sig Edward ner för att slicka på något på marken. 

Jag undrade vad det var och drog snabbt bort honom och tvättade bort det mjuka duvbajset från munnen som fortfarande var varmt från den skyldige duvan. Det här är definitivt det äckligaste som Edward (lyckligt ovetande) har varit med om. Blä! Längs med vägen fanns det flera kors uppsatta. Litauen är ett tidigare hedniskt land som är präglat av mystik. En maktkamp om det goda och onda där man finner djävlar och kors lite här och var.

Vi såg flera uppsättningar med kors som den här längs med vägen.



Storkar är vanliga här. De var inte folkskygga heller (en försökte faktiskt ta vår mat en gång)

Campingen som vi hade hittat i Kaunas låg precis vid motorvägen så plan B var att hitta en annan camping närmare Lettland. Vi körde nästan en timme till och på slutet genom små byar med söta spöklika trähus tills att vi hittade stället vid en å. Vi var de enda gästerna då det låg lite avsides och ägarna undrade hur vi överhuvudtaget visste om det. Det var en familj som drev kanotuthyrning och en väldigt spartansk campingplats vid stranden vid ån. 





Det var bara att slå upp tälten för 8 euros. Det var väldigt "basic" med dass och tvättmöjligheter i ån. Men det fanns iallafall wifi! Följande dag for vi vidare mot en märklig plats som kallas "Hills of crosses". Det är precis vad det låter. Pilgrimer åker vi och lämnar sina kors. Den omtyckta helgonförklarade påven Jan Pawel II har också välsignat platsen. Det finns över 100000 kors här och även lite statyer och andra ting.






Man kan göra kors av bestick också. Några har gjort kors av vanliga pinnar och snören också.



Det fanns flera illuminati-kors.







Kors med ID-kort

Svenskt kors





Judiskt kors också.

Vi lämnade Litauen för Lettland. Forsättning följer!